- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtioandra årgången, 1924 /
25

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN



sågo sedan den vackra kyrka, som i slottet är inrättad,
och bland vilka andra vackra stycken var ett S :ta
Birgittas uti fullkomlig storlek, vilket berättades vara
original. I denna kyrka hålles dagligen morgon- och
aftonsignelser. De övriga rummen uti slottet voro
tämligen väl möblerade dels av familjeporträtter, dels
ock av andra rätt vackra. Ett rum sågo vi vara klätt
med alla de officerares porträtter, som voro i tjänst
när h. excellens var general — med ett ord: allt rätt
vackert.

Skilnaden mellan Lena och Tensta socknar löper
mitt i huset, så, att man kokar i den ena och äter i den
andra socknen. Detta, huset ökas ock så mycket mer
uti sin prydnad, som Salstasjön löper runt kring hela
huset och formerar en halvö. Den omväxling man där
finner av träd, planterade i alléer, bestående av vackra
klippta granar och lövträd av åtskilliga sorter,
bidrager ävenledes mycket till gårdens prydnad. Här var
även början gjord med stengärdesgårdar, till ett stort
hopp om deras tilltagande här i Sverige.

Råttfri spannmålsbod fingo vi se vid Uggelsta,
under byggnad, men här sågs en helt färdig, som på
följande sätt var byggd. Boden var upphöjd från
jorden till 8 à 9 kvarters höjd, med stolpar så tjocka
att en byggnad kunde på dem bäras. På dessa stolpar
voro brädlappar av ett kvarters bredd fastspikade som
en huv strax vid svillen av byggnaden, sluttande nedåt
på alla sidorna av stocken, på det, om råttorna skulle
krypa upp på stolparna, de nämnda sluttande
brädlappar då skulle vara. emot. Att vara ännu säkrade
för detta odjur, var trappan även löst och stod upprest
och fastlåst emellan tvänne stolpar, vilka voro passade
så långt ifrån boden, att trappan, som vid nedersta
steget är fäst vid stolparna, meddelst en liten
järnaxel, kan falla jämnt till boddörren, när man behöver
gå dit, Dessa spannmålsbodar hava sin stora förmån,
i det man icke allenast är fri från råttor, och slipper
hålla stenmur, utan och rummet inunder kan brukas
som ett lider för redskap, men man bör likväl akta
sig för att icke lägga redskapen så högt, att råttan
kan klänga sig upp över de lutande brädlapparna,
samt att om vintern väl skotta bort snödrivor, på det
de icke må tjäna råttan till bro att lika. fullt smyga
sig upp i boden.

Sedan vi nu noga, genomgått och beskådat alla
Salestads egendomligheter sade sig h. ex. bruka att,
när resande fara, ut till Salsta att bese biblioteket,
låta dem inskriva sina namn tillika med ett valspråk
uti en bok, som till den änden förvaras uti biblioteket.
Utav en så oförtjänt heder blevo vi även delaktiga och
inskrevo uti samma bok våra symboler och namn,
jämte det vi avlade vår ödmjukaste kompliment för
visad älskvärdhet.

Österby bruk, 2 1/2 mil ifrån Salstad, anlagt
anno 1565, blev vårt natthärbärge; men under vägen
ledsnade vi vid så dryga mil, som vankas i
Bergslagen, där vägen ännu icke är avmätt och inga
milstolpar syntes, utan under hela vägen ständig skog,
som var ganska illa faren, full med ris och stora lågor;
sällan eller aldrig sågs någon åker. Vid
Dannemorasjön voro många ekar, som sågo rätt behagliga ut.

Tak av näver, övertäckta med granlöpe, sågs på
ett och annat ställe under vägen till Österby. Men
takved eller färg, som de kallas, brukades nästan på
alla ställen, som visserligen är fördärvligt för
ungskogen, helst i Bergslagen._

Vi fingo äntligen se Österby klockan 10 om afto-

nen, varest värdshus för de resande är inrättat, artigt
byggt, men dock med den brist, att de resandes vagnar
icke kunna få något skjul eller vagnshus.

Hustaken sågo vi vara täckta med näver och
grus ovanpå, som är tungt, och fordrar stark resning.
Orsaken därtill sades vara, att de ej hava någon duglig
jord till torv, efter det jorden består av grov sand
och grus.

Eldsväktarens lur hördes vid vart klockslag om
natten, ty hans skyldighet är att gå brandvakt hela
nätterna igenom, för vilket han njuter en daler k:t.
Samma inrättning funno vi även vid övriga bruken.

(Forts.)

Enklare sätt att spränga skrot.

Söndersprängning av skrot brukar tillgå så, att
man gör borrhål i skrotstyckena och spränger dem med
explosiv laddning såsom vid vanlig stensprängning.
En dylik mekanisk förarbetning är emellertid
tidsödande och dyrbar, särskilt vid stora skrotkroppar.

FIG. 1.

FIG.

Nu har E. Johansson, Morgongåva, uttagit
patent (sv. pat. nr 55724) å ett sätt, varvid på
skrotstycket anbringas direkt och utan borrning en
sprängladdning med tillhörande tändanordning, vilken
laddning på sidorna omgives med väggar av lämpligt
material, vilka tätas med lämpligt tätningsmedel, t. ex.
lera, jord etc., varefter en vätska, t. ex. vatten, eller ett
annat närmast till hands varande lämpligt medel, t. ex.
sand, lös jord etc. ifylles det på detta sätt erhållna
rummet, så att vattnet når upp över
sprängladdningen. Det för sprängladdningen avsedda rummets
väggar åstadkommas av andra skrotstycken som
exempelvis erhållits från föregående sprängningar. Mindre
sidoöppningar kunna formas av lera eller dylikt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:00:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1924/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free