Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I N D U S TRI TIDNINGEN N O R D EN
41
skydda anläggningen mot grundvattensöversvämningar,
anade ingen att denna oräntabla, maskin inom loppet av
några få århundraden skulle åstadkomma en
omvälvning inom samfärdseltekniken och att därmed jorden
skulle omspännas av ett järnvägsnät, att det skulle
uppstå en helt ny klass av människor, proletärerna, att den
sociala frågan i helt ny betydelse skulle bliva, det 20
århundradets behärskande problem och att folken för
första gången i historien skulle indragas i en ekonomisk
process’ rytm, som var densamma över hela jorden.
Kanske skola våra barnbarn och barnbarnsbarn uppleva
något liknande beträffande flygmaskinen. Mitt i
triumfen över människosnillets seger återkommer ständigt
frågan: Vilka nya problem skola följa, med denna,
uppfinning? I vilken riktning skall vår själsliga horisonts
linjer förskjutas? Detta, att den närmaste framtiden
icke kan överskådas, förstärkes därigenom att
uppfinningarna. följa på varandrai i så hastigt tempo, att följderna
av den ena, korsas av den andras. Så kunna vi tyda
Nietsches ord1: »Pressen, maskinen, järnvägen,
telegrafen äro premisser, vars tusenåriga konklusion ännu
ingen har vågat draga».
Men är kanske denna tekniska, tidsålder endast
något övergående, dvs skall icke uppfinningarnas
hegemoni en gång åter försvinna? Varje tidsålder har en
ledande idé, som den följer. Dessa idéer utöva sina verkningar
och försvinna, sedan för att lämna plats för nya. Skall
det inte gå på samma sätt med den tekniska tidsåldern?
Det är dock en viktig sak som talar emot detta.
Tekniken har fördubblat kulturländernas befolkning. I
kolonialområdena har den kallat till liv helt nya
befolkningsmassor. Miljoner människor skulle förintas, om
mänskligheten en vacker dag åter vände sig bort från
tekniken. Folktätheten ställer i de länder, där modärn
teknisk kultur råder, alltjämt större fordringar på
samfärdseltekniken. Det är icke möjligt att uppgiva den
tekniska utvecklingen och återvända till tiden före
ångmaskinen. Vi äro på nåd och onåd förenade med
tekniken. Därav följa också helt nya världshistoriska
problem. Spänningsförhållandena i vårt tekniska Europa
väcka, sovande folkslag och raser och tvinga dem in i
vår rytm. Slocknade delar av jorden börja åter glöda.
Asien och Afrika stå i begrepp att medelst europeisk
teknik utnyttja sin energi. Avgörandet av folkens öden
ligger i vem som kommer att äga de kraftkällor, som
ännu ligga oöppnade här och var på jorden. I vår tids
politiska uppgörelser rör det sig om äganderätten till
petroleum, olja, kol och vattenfall. Teknikens makt har
också skapat en ny makts teknik och därmed äro alla
historiens konflikter utökade över alla gränser.
G. W.
Christer Berchs resa genom Roslags bergslager år 1753.
(Meddelat av Pehr Johnsson.)
Den 29 juni.
Som var och en har sin sed så har ock denna sin,
med sina spjell på spisar, vilka, syntes oss ganska
in-eommode gjorde, ty där voro vindspjell som på
kakelugnar, vilka sutto å vinden med en jämten genom
trossbottnen neder i rummet, att öppnas och tillslutas;
genom dylika spjell kunde värmen icke bevaras, utan
där drog mera. Vidare då vi gingo att spatsera, fingo
vi se en grind, rätt artigt gjord. Själva grinden var ej
annorlunda än en annan vanlig grind, men den maskin,
som skjuter igen själva grinden var åtskild.
Tiden var nu inne, att gudstjänsten i
brukskj-r-kan skulle börja, emedan det. var söndag. Vi fingo
därtid då se under, vägen, att herrskapets hus var byggt
i symmetri emot kyrkan, bägge av sten, av samma,
form, samma storlek och samma färg samt innestängda,
inom ett och samma staket, på en stor och vacker
gräslupen gård. Kyrkan var vacker inuti, fastän
varken predikstol eller altare voro målade eller
förgyllda, med vilket sades att det skulle dröjas till dess
herr kammarherren Anton De Geer skulle komma, hem
från Holland. Intet orgelverk sågs där ännu, ingen
altartavla men mycket folk, allt bruksfolk, så att
många fingo stå på gången. De gamla,
hammarsmederna, som hava blivit lomhörda av
stångjärnshammar-nas myckna dån, hade en bänk inne vid predikstolen
på kvinnfolkssidan, att de måtte höra prästen väl.
Sedan vi hade spisat middag gingo vi ut att bese
brukets läge, som var rätt vackert. Bruksfolkets hus
voro alla av träd byggda, efter enahanda former i
reguliera gator längsefter vattnet, planterade med träd i
alléer. Vattnet, som driver Österbyvattnets två
masugnar och tre stångjärnshamrar, samlas genom upp-
(Slut fr. nr 3.)
dämningar från kärr och mossar; den stora dammen
liknar en sjö, var J/2 mil lång, och ligger så högt, att
om den skulle brista, sättes hela bruket under vatten.
Därföre ock dammfästet förvaras med en 10 à 12
alnars vall. Alla backar lågo uppfyllda med
Danne-morafnalm och stora kolbäddar, vilka överst hade en
tunna full med vatten, att i hast kunna släcka, om
eldgnistor av hamrar och masugnar skulle komma däri.
I övrigt voro åtskilliga kolhus, byggda av korsvirke,
och öppningarna igenklistrade med kalk, att vara säker
för eld.
Vår uppmärksamhet drogs nu till masugnarna,
helst som en av dem blåste, vilket vi icke ännu hade
sett. Kransen på den var byggd av tegelsten med
korsvirke. Uppe i kransen funno vi: 1. Ett tramphjul
med järnkedja omkring, att uppvinda neder från
valshuset den valsade malmen i en tunna, vilken de sedan
lägga på en sida i kransen. 2. En klocka, som satt
ovanpå kransen i sin stapel, varmed de, som hade att
göra i kransen, kunde giva de nedanför i masugnen till
känna när utstickning skulle ske av tackjärnet. 3.
Ett. tråg av järnbleck med handtag uti, varmed karlen
tager den kokade malmen och slår i pipan. Äntligen
4. var där en liten låda, helt låg, som bestod av tvänne
rum. I det ena rummet lågo 17 stenar och brukades
härtill, att när karlen där uppe skulle göra en
uppsättning, som består av 17 nyss nämnda tråg malm.
utav vilka vart och ett väger tre lisp., så tog han för
vart och ett tråg han kastade i masugnspipan, en sten
och lade denna uti det andra rummet av lådan, utan
att hindra sin gång, och således när alla sjutton
stenarna voro lagda till förbemälta rum höll han upp att
kasta flera tråg malm i pipan. Till dessa 17 tråg
kokad malm lades även 3 korgar kol, som gör 14 à 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
