Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
tunnor, ty var och en korg innehåller ungefärligen fem
tunnor. Men denna påsättning av malm och kol sker icke
på en gång utan efter hand, som den sjunker undan ur
pipan, så att alltsammans inom 9 à 10 timmar är påsatt.
Uti nedra delen av masugnen varest utstickningen
sker voro blåsbälgarna, och framför ugnshålet en stor
plan, överhöljd med sand, varuti giösen skall rinna.
Efter kalkulation består således en uppsättning
av 51 lisp. valsad malm och 14 à 15 tunnor kol, 9 och
10 tunnor gå förbi innan någon utsläckning sker av
tackjärnet, på vallonskt sätt, och därföre utstickas 17 à
18 giösar ungefär i veckan. Sådana, giösar utstickas
på ungefär följande sätt: strax vid det stället, där
masugnen uppstickes, nästan en trekantsform, till 5 à
6 alnars längd; då nu masugnen uppstickes rinner nu
tackjärnet denna fåra utåt, och när fåran är
uppstucken stiger karlen till det uppstuckna hålet och sluter
det hasteligen igen med sand och lera samt vatten. Det
slagget, som då stannar överst på giösen, formeras i
kakor och sades kunna brukas till hällar i spislar.
Giösen ligger så länge i denna fåran att svalas till
dess att det är tid utsticka en annan, vilket sker, som
sades, efter 9 à 10 timmars förlopp, då hon även är
mestadels kall. Sedan fästes en kedja omkring giösen
och uppsläpas således av en häst, att läggas på
hyttebacken bland sina övriga kamrater, då och fåran
därefter rensas med ett trekantigt bräde till dess åter
upp-stickning skall ske.
Men vi längtade gärna efter att få se pipans
konstruktion, det vi även med desto större nöje sökte efter,
som vi visste att en masugn för en tid sedan blåst ut,
och således dess pipa alldeles tom. Pipan var byggd
av sand eller täljsten, tagen ifrån Roslagen, 3/é alns
tjock mur, vilken muras med sand, lera och vatten,
men alldeles icke med kalk, något smalare ovan än
nedan, än mitt på, så att hon hade form av en tunna.
Öppningen ovan var ungefär 10 kvarter i diameter, och
omkringlagd med tjocka järnhällar. Överst, utan om
ställstenen, muras med en gammal förbränd ställsten,
till 2 alnars tjocklek, och ytterst gråsten, förbundet
med många järnankare.
Rostegrop förekom oss ock helt färdig; hon var
en 15 à 20 alnar i kvadrat, grävd ungefär 10 kvarter
djup, fylld med rostved till en 10 kvarters längd, ända
upp till jordbrynet, sedan med sönderslagen malm, till
en famn högt, och slutande åt alla sidor: malmen var
även höljd med kolstybb 1j2 aln tjockt; denna rostgrop
väntade allenast därpå, att hon itändes, som sker i alla
fyra hörnen, då hon brinner i tre dagar, ofta ännu
längre; det som sedan kokaren tycker ej vara nog
rostat, lägges på en sida och rostas än en gång.
Österby bruk smider fritt så mycket som årligen
kan tillverkas och betalar allenast recognition.
Fäsjukdomar äro många och minst kunniga, vi
anmärka därför vad oss vart berättat, att
kammarherre De Geers oxar blevo sjuka därav att de gått på
holmar i skären på vilka växte Padus eller hägg. Vi
ville därav sluta, att häggblommor vore skadlig för
oxar, helst som de berättade vidare, att en dött, som
blivit uppskuren i vilkens innanmäte funnits en
hägg-blomma helt torr. Kreaturen vakta sig gärna själva
för skadliga växter, åtminstone så länge de äro gröna
och friska; men kanhända att oxarna gått för länge
på sina skär, så att allt gräs var utbett, då nöden
tvungit dem att äta det som var ohälsosamt. Herr
arkiator Linnaeus anmärker i Pan Svecicus, att
bo-skapeil stundom äta hägg, men stundom icke, och lärer
därför ej vara dess angenämaste spis.
Köldens inverkan på torrelement. I den
amerikanska Bureau of standards hava, G. W. Vinal
och F. W. Altrup anställt försök över torrelementens
förhållande vid arktiska temperaturer. Därvid visade
sig följande. Ned till — 80° höll sig spänningen vid
den normala värdet. Vid omkring —• 100° sjönk den
till noll. Vid fortsatt avkylning till — 170° inträffade
en ömvändning av strömmen; denna gick med en
spänning av omkring 10 voit från negativa till positiva
polen. Så intressant denna företeelse än är, så är det föga
hopp att man skulle kunna regenerera förbrukade
batterier enbart genom avkylning eller genom att hålla dem
vid låg temperatur använda clem såsom strömkällor.
De strömstyrkor, man erhåller vid de låga
temperaturerna, äro nämligen på grund av det stora motståndet
försvinnande små och praktiskt utan betydelse.
(Die Umschau). Hgt.
Det tekniska museets lokalfråga.
Till Stockholms stadsfullmäktige har inlämnats en
framställning av följande lydelse.
Undertecknade representanter för
Ingeniörsveten-skapsakademien, Svenska Teknologföreningen,
Sveriges Industriförbund och Svenska
Uppfinnareföreningen tillåta sig härmed göra följande framställning till
herrar Stadsfullmäktige rörande frågan om ett svenskt
tekniskt-industriellt museum i Stockholm.
Denna fråga har länge sysselsatt de närmast
intresserade kretsarna inom teknik och industri. Det är ett
allmänt känt faktum, att de insatser, som från svensk sida
gjorts i utvecklingen av teknik och industri, äro många
och betydande, och att de sträcka sig långt tillbaka i
tiden ända till det modärna industriella tidevarvets första
upprinnelse. Det är också känt, att inom vårt lands
gränser, bl. a. ute i de gamla industribygderna, finnes ett
rikt material ägnat att belysa den historiska
utvecklingen av teknik och industri och de insatser, som gjorts
av framstående svenska män på detta område.
Beklagligtvis förhåller det sig även så, att för var dag som
går detta värdefulla material löper risk att decimeras
och förstöras genom folks obetänksamhet och brist på
förståelse för de värden, som ligga i de gamla
föremålen.
Att rädda och sammanbringa vad som ännu kan
vara tillgängligt är sålunda en angelägen uppgift ur
ren kulturhistorisk synpunkt. Men icke nog med detta.
Den vackra samling, som hade hopbragts till 1923 års
jubileumsutställning i Göteborg i den
industrihistoriska avdelningen, visade sig erbjuda intresse ur flera
synpunkter. Det befanns att icke blott en trängre krets
av fackmän fördjupade sig i studiet av det intressanta
materialet, utan att denna del av utställningen i själva
verket hade att uppvisa en enastående och knappast
påräknad tillströmning av den breda publiken.
Sammanställer man härmed iakttagelserna från de
stora utländska tekniska muséerna, exempelvis i
München och i "Wien m. fi., enligt vilka motsvarande
samlingar äro föremål för ett starkt och bestående intresse
bland den stora allmänheten, så får man den
uppfattningen bestyrkt, att ett tekniskt museum i våra dagars
liv fyller ett bestämt bildningsbehov. Alldeles särskild
betydelse borde en sådan institution äga i Sverige, där
befolkningen i genomsnitt icke utan skäl betecknas
såsom ägande i ovanlig grad anlag och fallenhet för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
