Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
Fig. 8. Självlastande, ackumulatordriveu trallvagn,
försedd med lika stora hjul oeh självtippande skrov.
typ, men tyvärr måste jag, refererande till den
konstruerande firmans eget uttalande, säga, att dessa vagnar
ännu ej torde hava kommit över experimentstadiet.
De hittills visade självlastande vagnarna hava
tyvärr en rätt stor nackdel, nämligen de små bakhjulen.
I allmänhet äro dessa ej större än ca 27 cm, i vissa fall
ca 38 cm. Det är klart, att detta är ofördelaktigt då
vagnen skall trafikera ojämna golv eller ojämn mark. I
åtminstone en konstruktion har man sökt komma ifrån
denna olägenhet genom att, som å fig. 7 visas, helt
ut-rigga plattformen från vagnen. Därvid måste man se
till, att vagnens tyngpunkt kommer så lågt och så
långt åt förareändan som möjligt. Båda dessa önskemål
äro, som jag tror, väl beaktade å den här visade
vagnen. Lastkapaciteten är beroende av läget på lastens
tyngdpunkt på plattformen. Det uppgives, att denna
vagn har en lastkapacitet av resp. 950, 1 050, 1 200
och 1 400 kg vid jämn lastning å plattformar av resp.
6, 5, 4 och 3 fots längd.
Den å fig. 7 visade vagnen kommer egentligen in
under en kategori av självlastande vagnar, som jag
sedan kommer till, nämligen sådana med höglyftande
plattform.
Fig. 8 återigen visar en annan typ självlastande
vagn, där man bibehållit båda hjulparen lika stora på
bekostnad av lättheten att lasta från mark. Denna
vagn arbetar efter en något avvikande princip från de
tidigare visade. Höjningen av den lösa plattformen sker
ej här därigenom att själva vagnens plattform höjes.
I stället finnas i dess plattforms fyra hörn höj- och
Fig. 9. Aekumulatordriven trallvagn, s. k.
»höglyf-tare».
sänkbara tappar, på vilka den lösa plattformen vilar
under transport.
Den logiska utvecklingsformen av den
självlastande typen visar fig. 9, redan antydd å fig. 7. I stället
för en lyfthöjd på endast ca 10 cm, har man här,
genom speciella konstruktioner, kommit fram till typer,
som kunna lyfta plattformen ända till 2 meter eller
mera. Lyfthastigheten plägar vara ca 2 cm per sekund
med 1 800 kgs last. Denna vagn alltså ej blott lastar
sig själv och transporterar godset till önskad plats,
clen innefattar i sig även en transportabel hiss. Den kan
således användas till att stapla gods eller upplägga i
stuv, men kan även användas för lastning av
järnvägsvagnar, automobiler etc om ej lastkaj finnes. Dessa
hög-lyftarc användas även med fördel inom mekaniska
verk-. städer liksom den vanliga självlastande typen, men kan
därstädes även användas till att höja tunga pjäser eller
gods till lämpligt läge för att undergå vissa
arbetsoperationer i arbetsmaskiner såsom borrning etc. Jag
känner ett fall, där en dylik vagn i Amerika inbesparade
30 000 dollar pr år för en större mekanisk verkstad.
I marknaden finnas även bensindrivna höglyftare,
men beträffande dessa gäller samma reservation som för
den bensindrivna självlastande vagnen.
(Forts.)
Elektrisk påkrympning.
Såsom bekant utgöres vid en induktionsugn
ugnsrummet av en ränna, i vilken det för smältning
avsedda materialet bildar den sekundära lindningen i en
transformator, till vilkens primära lindning ledes en
växelström. Alldeles samma metod har nu börjat tillämpas
i och för upphettning av hjulbandager, som skola
krympas på järn- och spårvägshjul, kugghjulskransar och
andra delar, som äro så formade, att de kunna bilda
en sekundär strömkrets.
Transformatorkärnan i en för detta ändamål
avsedd transformator måste naturligtvis vara så anordnad,
att hjulbandaget kan skjutas in i den magnetiska
strömkretsen. Därest transformatorn är utbildad som en
kärntransformator med tvänne vertikala kärnor, av
vilka den ena omslutes av primärlindningen, och vilka
äro förenade medelst tvänne horisontala ok, göres
vanligen det översta av dessa ok förskjutbart, så att
mag-netstället kan öppnas, för att det ringformade
arbetsstycket skall kunna placeras omkring den ena av de
vertikala kärnorna, vanligen då samma kärna, på vilken
primärlindningen är anbragt.
Apparaten är synnerligen lättskött. Man tillser
en gång för alla, vilken ström, som är nödvändig för
upphettning av det ifrågavarande arbetsstycket till den
erforderliga temperaturen. Regleringen åstadkommes
genom inkoppling av flera eller färre antal varv i den
primära lindningen. Den schweiziska firman Sécheron
tillverkar flera olika typer av transformatorer för
upphettning av hjulbandager. Den minsta väger 485 kg och
uppvärmer ett hjulbandage av 600—800 mm diameter
på 20—25 minuter med en kraftåtgång av 25
kilo-volt-ampère. Effektfaktorn är 0,65. En större typ väger 720
kg och uppvärmer ett hjulbandage av 1 000—1 900 mm
diameter på 25—40 minuter med en kraftåtgång av 45
kilo-volt-ampére. Effektfaktorn är för denna typ 0,67.
Till jämförelse må nämnas, att det kräves 3—4 kbm
gas för uppvärmning av ett hjulbandage av 1 040 mm
diameter och 5—6 kbm vid en diameter av 1 500 mm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
