- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtioandra årgången, 1924 /
89

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

89 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN



I Brown Boveris verkstäder har man nyligen
använt samma princip under något andra förhållanden.
Det gällde byggandet av en valsverkslikströmsmotor
om 4 000 kilowatt vid konstant belastning och ett
varvtal av 60—150 varv i minuten. Motorn vägde
185 ton och de tyngsta delarne voro tvänne
stjärnfor-made bärställ för ankaret, vilka skulle krympas på var
sin axeltapp. Till krympningen räknade man normalt
med 0,5—0,6 mm, men för att kunna införa
axeltappen utan större svårigheter beräknade man ett extra
spelrum av 0,9—1,0 mm. För att uppnå en utvidgning
av borrhålet på 1,4—1,6 mm visade en enkel beräkning,
att bärstället skulle uppvärmas till en temperatur av
200—220°C. För uppvärmning av ett så stort
arbetsstycke kunde man blott använda gas eller elektricitet.
Man valde elektricitet av flera orsaker, särskilt därför
att man under uppvärmningsproceduren ständigt kunde
företaga uppmätning av borrhålets utvidgning och
övertyga sig om att utvidgningen försiggick likformigt, så

så att man kunde undvika farliga inre spänningar i
arbetsstycket. Därjämte kunde man för uppmätning av
temperaturen på olika ställen av arbetsstycket anbringa
termoelement utan att riskera, att dessa blevo
förstörda.

Runt omkring själva arbetsstycket anbringades ett
antal lindningsvarv, så jämnt fördelade som det var
möjligt. När en växelström leddes genom dessa,
bildade arbetsstycket en sekundärlindning, i vilken den för
uppvärmningen erforderliga strömmen alstrades genom
induktion från de nämnda, en primärlindning bildande
lindningsvarven. Arbetsstycket var anbragt över en
grop med borrhålet vertikalt, och axeltappen infördes
uppifrån. Under hela uppvärmningen, vartill åtgick 16
timmar, uppstod ingen som helst deformation av navet.
En viss försiktighet måste ikattagas vid axeltappens
införande för att denna ej skall fastklämmas i oriktigt
läge. Energiförbrukningen var 50 kilowatt under de
16 timmarna. Sd.

Ett märkligt socialt dokument:

den nya engelska lagen om ersättning för olycksfall i arbete.

Ur en redogörelse av socialrådet Erik Sjöstrand i »Sociala meddelanden».

Under den kortvariga höstsessionen
slutbehandlades inom parlamentet det förslag till ny lag om
ersättning för olycksfall i arbete, som under form av
regeringsproposition framlades i våras. Datum för den
nya-lagens promulgation är den 16 november, och den
träder i kraft från och med 1924. Lagen medför
åtskilliga förändringar i nu gällande lagstiftning på området,
delvis i överensstämmelse med yrkanden, som 1920
framställdes av den s. k. Holman-Gregory’s kommitté.
I fråga om lagstiftningens utbyggnad i flera
principiellt viktiga hänseenden stannar dock den nya lagen
efter kommitténs förslag.

Den nya lagen betecknar i åtskilliga hänseenden
en förbättring av förut gällande bestämmelser, framför
allt genom att ersättningen höjts, att vid dödsfall eller
bestående allvarlig förlust av arbetsförmågan
ersättningsskyldighet stipulerats även i sådana fall, då
olycksfallet förorsakats av att den drabbade ej ställt
sig gällande föreskrifter i arbetet till efterrättelse,
vidare genom att nya arbetargrupper inneslutits,
möjligheten för arbetsgivaren att vägra ersättning på grund
av bristande kännedom om olyckan kringskurits,
frivilliga uppgörelser om ersättning i kapital för en gång
underställts domstols prövning, regler uppställts för
arbetares avstängning från utgående ersättning och
visst skydd beretts för en skadad arbetare, som vid
tillfrisknandet ej kan finna lämplig sysselsättning, större
garanti skapats för att arbetare erhåller gottgörelse
enligt med arbetsgivaren träffad särskild
överenskommelse samt vid arbetsgivares konkurs, föreskrifter
träffats om anordnande av första hjälp och ambulans vid
arbetsplatser osv.

Även är att nämna en mellan inrikesministeriet
och försäkringsbolagen träffad överenskommelse om
proportionell begränsning av förvaltningskostnader,
provisioner och vinst.

Å andra sidan lägger man märke till att den nya
lagen på långt när icke innefattar så genomgripande

bestämmelser särskilt i organisatoriskt hänseende, som
föreslogs av Holman-Gregory-kommittén. Tanken på
obligatorisk försäkring har släppts, och någon statlig
tillsynsmyndighet förutsättes icke, med sådana av
kommittén ifrågasatta nya uppgifter som att
kontrollera försäkringsbolagens premiepolitik, att öva uppsikt
över de vid grevskapsdomstolarna anställda
registrato-rerna, att företaga utredning om särskilda anordningar
för läkarvård åt skadade arbetare och för
yrkesundervisning åt invalider, om fastställandet av viss skala för
invaliditetsgrader m. m. Ej heller återfinner man den
centralkassa, som kommittén föreslog för bestridandet
av visst periodiskt understöd åt efterlevande barn.
Detsamma gäller den rådgivande och hjälpande
verksamhet, som kommittén tänkte utövad av registratorerna
vid grevskapsdomstolarna.

Det väsentliga motivet till att det mesta av
kommitténs organisationsplan fått förfalla är helt säkert
att söka i de förändrade ekonomiska konjunkturerna
och nödvändigheten att iakttaga all möjlig sparsamhet
med statens medel. En helt naturlig följd av de sedan
1920 förändrade pris- och löneförhållandena har också
varit, att av kommittén föreslagna absoluta
ersättningsbelopp genomgående nedskurits. Icke heller har
industriens läge ansetts medgiva någon sådan
förhöjning i ersättningskvoten vid förlust eller nedsättning
av arbetsförmågan (räknat i förhållande till
arbetslönen), som föreslogs av kommittén, utan har man
förblivit vid samma kvot — hälften av arbetslönen
vid total invaliditet — som stadgades redan i 1897 års
lag, dock med en icke oväsentlig jämkning uppåt för de
lägst avlönade. Detta betyder en nedsättning i den
kvot, som kommit att gälla enligt 1919 års provisoriska
lagstiftning, men där har bestämts att det provisoriska
tillägget även i fortsättningen skall utgå, om skadan
timat före utgången av år 1923.

Vid en närmare redogörelse för de nya
lagbestämmelserna torcle först vara lämpligt att ingå på den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:00:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1924/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free