Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
niska svårigheter, som mötte för erhållande av en
lämplig sammansättning av alkohol-motorbränslet. Sedan
genom frivillig insamling bland diverse
agrarsammanslutningar, industriella företag, kommuner och
enskilda, särskilt i södra och mellersta Frankrike, insamlats
ett belopp av mellan 400 000 och 500 000 francs,
anordnades under april 1922 i Béziers en tävlan efter ett
stort anlagt program om lämpligaste sammansättning
m. m. av ett nationellt motorbränsle. För bedömande
av resultaten samt frågans främjande i övrigt tillsattes
en »comité scientifique», som bland sina medlemmar
räknade en hel del av Frankrikes främste
vetenskapsmän på kemins, agrikulturens och den tillämpade
mekanikens områden, liksom åtskilliga framstående
maskiningenjörer mfl. Ordförande i nämnda kommitté
blev professor D. Berthelot och sekreterare ingenjör
Baume (kemist vid la Société des recherches
industriel-les i Paris).
I samband med tävlingen i Béziers anställdes även
körtävlan mellan automobiler och motorcyklar av olika
storlekar å en viss vägsträcka av 250 km; varvid
användes ett motorbränsle av följande sammansättning:
Bensin (essence tourisme) .. 90 vol. del.
Alkohol, 95 % ....................10 » »
Cyclohexanol .!....................1,75 » »
Fenol ......................................3,75 » »
Det visade sig, att denna sammansättning gav ett
synnerligen gott tekniskt resultat, i det .att
bränsleförbrukningen blev mindre och i vissa fall hastigheten
större än vid användning av oblandad bensin.
Emellertid kom man snart till den uppfattningen, att den
sålunda föreslagna blandningstypen saknade ekonomiska och
i vissa avseenden jämväl tekniska förutsättningar att
göra sig gällande.
Såsom resultat av den allmänna pristävlingen
framkommo i första hand åtskilliga nya förslag å
lösningsmedel (unisseurs), bland vilka må nämnas:
cyclohexanol, isopropylalcohol, bentylalcohol, kresyletrar
mfl. Dessa lösningsmedel ha emellertid samtliga den
stora nackdelen att åtminstone för det närvarande
ställa sig relativt dyrbara. (Bland andra även tidigare
kända sådana ämnen må ytterligare nämnas etyleter
samt tetrahydronaftalin eller »tetralin», vilket senare
under kriget framställdes och användes i Tyskland.)
Ett med hänsyn till sin omedelbara tillämplighet
viktigare nytt uppslag framkom emellertid, nämligen
användningen av absolut alkohol (av minst 99,4 %
styrka). Det var redan förut känt, att absolut alkohol
låter blanda sig i alla förhållanden med olika
bensinarter; det nya uppslaget innebar emellertid
framställningen av nära nog vattenfri alkohol av ända till 99,996
% styrka — i storindustriell skala och till billigt pris.
Den först av »le Service des poudres» (ledningen
för det statliga krutmonopolet) föreslagna metoden —
uppfinnare ingenjör Loriette -— bestod däri, att vid
destillation av vanlig sprit om 95 % styrka leda
ångorna över osläckt kalk. Denna metod har emellertid ej
ännu kommit i gång i industriell skala, ehuru ett par
anläggningar äro utförda för användning av
densamma.
En annan metod, som tekniskt utarbetats under
år 1923, är däremot redan nu i full användning; den
består i en viss modifikation av det redan tidigare
kända förfarandet att destillera spriten med bensol av hög
renhetsgrad.
Ett tredje förslag till lösning av
motorspritproblemet, som framkom under pristävlingen, var att såsom
karbureringsmedel använda s. k. »essences extra
légè-res» (lättbensiner) framställda genom kondensering av
naturgas eller genom så kallat »cracking»förfarande
(spaltning av tyngre mineraloljor vid hög temperatur).
Denna utväg, som för ögonblicket torde sakna större
betydelse, kan möjligen framdeles bliva av viss vikt.
Resultatet av de verkställda undersökningarna
blev, att man ansåg sig kunna förorda blandningen
absolut alkoholbensin såsom ett direkt användbart
»nationellt motorbränsle».
Rörande de proportioner, i vilka alkohol och
bensin borde ingå i blandningen, företogos ytterligare
omfattande laboratorieförsök liksom praktiska försök i
större skala. Det visade sig härvid, att vid lägre halt
av alkohol i blandningen under 40 % risken för
separering av ingredienserna genom vattentillsats till
blandningen var betydande; denna risk ökades i omvänt
förhållande till mängden i spritbensinblandningen
ingående absolut alkohol. Vidare ökades risken för
separering med sjunkande temperatur.
(Ports, å sid. 121.)
Beyers chifferskrivmaskin.
Av ingenjör P. G. Beyer, Charlottenlund,
Danmark, har uppfunnits en chifferskrivmaskin, med
vilken avses att möjliggöra nedskrivandet på
avsändnings-platsen av en depesch med hemlig skrift, som endast
kan läsas av mottagaren genom omskrivning i en
annan skrivmaskin, anordnad i fullkomlig
överensstämmelse med den förstnämnda.
Uppfinningen visas schematiskt i närstående figurer.
Med F betecknas tangenterna i den skrivmaskin på
vilken skrives på avsändningsplatsen, och med J denna
maskins vals. Med 1 betecknas typhävstängerna med
vrid-ningsaxel H, och med G dragstänger, vilka förbinda
varje typhävstång med sin motsvarande tangent. P
betecknar en stång, vars ena ände är vridbart förbunden med
dragstången G och vars andra ände än förbunden med
en arm Q på en axel R, som är försedd med ett löst
kugghjul S. Armen Q uppbär en på ritningen icke
visad spärrhake, vilken står i ingrepp med kugghjulet
på sådant sätt, att detta endast kringvrides, när armen
förflyttas tillbaka till det i fig. 1 visade läget, sedan
motsvarande tangent nedtryckts.
O betecknar valsen i den skrivmaskin, på vilken icke
omedelbart skrives, vilken vals med de till densamma
hörande organen kan på lämpligt sätt vara förbunden
och förflyttas fullständigt synkront med valsen J. M
betecknar de till denna skrivmaskin hörande
typhävstängerna med vridningsaxel N. Typstängernas fria
ändar äro förbundna med dragstänger L, vilka i den
andra änden äro förbundna med svängbart anordnade
armar 2, vilka uppbäras av ett vinkeljärn 3. Med 4
betecknas fjäderpåverkade stänger, vilka sträva att
kvarhålla tangenterna i anslagsläget.
På varje tangent är anordnat ett utsprång 5, som vid
tangentens nedtryckning bringas i beröring med en
av-brytare A, som är inkopplad i en strömkrets, vars
ström passerar från en strömkälla E genom avbrytaren,
en kryssfältomkopplare B, en fördelare med rörligt
kryssfält 6, 10, 7 och därifrån genom
kryssfältom-kopplaren B och en elektromagnets D lindning
tillbaka till .strömkällan. När denna strömkrets slutes,
attraheras elektromagnetens ankare K, som uppbäres av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
