Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
Den förutvarande Hammarbysjön blir genom detta
bygge förvandlad till en proper hamnbassäng, genom
vilken även det allra väsentligaste av trafiken
Stockholms Saltsjö-Mälaren kommer att ledas. Sträckans
djup under lågvattenytan blir 6 m och bredden varierar
alltifrån bergkanalens vid Danvikstull 35 m till
bassängens största bredd ca 120 m.
Ledningen av arbetena handhaves under chefen för
Stockholms stads hamnbyggnader major A. Lundbergs
överinseende av ingenjör E. M. Åberg med ingenjör D.
Anger såsom avdelningsingenjör (förut även löjtnant
G. Grale).
Tidpunkten för öppnandet av denna nya sjöväg
har preliminärt sagts bliva den 1 januari 1927. Till
dess återstår ju åtskilligt att göra, exempelvis även
ordnandet av en friare genomfart vid Liljeholmen, där södra
stambanans och Nynäsbanans trafik kommer att korsa
nämnda sjötrafik. En annan korsning blir den mycket
diskuterade högbron via Årsta holmar.
Chr. S.
Christer Berchs resa genom Roslags bergslag 1753.
(Meddelat av Pehr Johnsson.)
Samma dag om aftonen kommo vi till Löfsta bruk,
vilket är anlagt anno 1566 och tillhörer kammarherren
herr Carl De Geer, sedan allt ifrån Österby bruk en
angenäm skog och vackra ängar, men föga åkrar varit
våra. följeslagare. Men icke långt från bruket var en
stor äng, väl så stor som Uppsala Kungsäng, den vi
med största nöje genomforo, ty hon var beväxt med
härligt gräs och sköna skogsholmar. Uti denna skog var
en rät väg gjord ända fram till bruket, elär en gosse,
som är grindvaktare och avhåller svinen att komma in
till bruket, upplåter grindarna, för vilken syssla han
får av kammarherren 12 öre om dagen. Yi foro den
stora bruksgatan ända fram till värdshuset. Denna
gata var planterad med träd som bestodo av lind, lönn
och rönn, alla ganska väl hållna och klippta. På den
ena sidan om gatan bodde bruksfolket uti välbyggda
och uniforma trädbyggnader, som likväl, allt som de
nedruttna, skola byggas av sten till skogens besparing.
På den andra sidan voro kryddgårdarna på ändarna av
gatan, men mitt i denna var herr kammarherrens
präktiga trädgård med vacker stenmur omgiven, tillika med
flera lägenheter för herrskapet, varemot på andra, sidan
svarade brukskyrkan och kontoret samt inspektörens
hus, alla av sten byggda och vackra. Det syntes
sannerligen att herren och husbonden sparade intet vad till
prydnad hörer. Gatan var hög mitt på, men sluttande
på alla sidor, underbyggd med slagg, ganska väl
till-packad och sedan överhöljd med fin smidesslagg.
Alla bruksfolkets byggnader voro väl
konserverade; icke det ringaste kalkbonad var någonstädes
avfallet, utan allt så putsat och färgat, som skulle det vara
byggt i år. Yi undrade huru allt kunde hållas så nätt,
men när vi fingo höra att herr kammarherren låter
årligen på sin kostnad hålla husesyn över allt och
reparera det allraminsta, så blev vår förundran än större. Och
att nämna något besynnerligt som gör prakt, så kunna
vi icke förbigå att ihågkomma en med stenfot och
järngaller utestängd äng, som endast fått den prydnad för
att förnöja ögat och göra bruksgatan vacker. Denna
äng ligger på den ena sidan om herr kammarherrens
eget hus. Och vi hörde att uppsåtet var till att göra en
lika kostnad på andra sidan om huset, så att hela
den sidan av gatan, som herrskapets hus är, skall bliva
instängt med järngaller, vilket utgör en längd med
Nygatan i Stockholm. Bruket liknade alltså mera än nätt
stad i holländska smaken än ett biuk, och vi tyckte
oss önska att denna ort måtte få stadsfrihet samt
pen-pleras med främlingar av herr kammarherrn emot vissa
privilegier, ehuru herr kammarherrn icke trodde sin
skog därvid komma att må väl.
(Slut fr. föreg-, nr.)
Stenhuset, där herr kammarherrn själv bodde uti,
var stort och tillika ganska vackert. Utanpå huset och
högst på ena sidan satt det De Geerska vapnet, som
hölls utav tvänne lejon. Huset syntes utåt stora
bruksgatan genom trädgårdsporten, som var av järngaller.
Trädgården var väl ansad, med sköna häckar,
vackra, alléer, av vilka somliga ännu från ryssens eld
äro bevarade, vackra orangerier i allehanda faconer
samt klippta granar. En å gick igenom trädgården
mitt för huset var över en vacker träbro var slagen,
och, att bevara bräderna från röta, voro de böjda mitt
på, så att bron var helt kullrig, att intet vatten kunde
stanna på henne. Vackra svanor sågo vi simma i
samma å.
Den andra sidan av huset vänder sig åt
borggården, på vilken sida satt en tavla med De Geerska
vapnet högt upp. På den andra, sidan av huset, ett
ganska skönt slagur, som hölls av tvänne lejon, men slår ej
dubbla slag, som bruksklockan.
Borggården var kringstängd med järngaller,
vacker och grön, så påfåglarna med sina vackra stjärtar
viste sin skönhet. Mitt för borggårdsportarna, var en
vacker gata uthuggen uti skogen i en rät linje till en
sjö, som utgjorde en ganska vacker spatserväg. Sedan
gingo vi att bese herr kammarherrns vackra, fågelbur,
som bestod först av en örn, som allt ifrån ungdomen
blivit hos kammarherren uppansad och van vid gården,
att han kunde gå ut och in i sin bur. Han gick helt
stilla och kunde icke flyga, emedan han ifrån sin
barndom blivit hindrad att bruka sin medfödda egenskap;
men däremot underlät han icke att låta höra sitt faseliga
anskri. Hans underhåll var ej svårt, ty om ej något
vankades på fjorton dagars tid, kunde han ändå leva
utan att därav hava någon gravation. Vidare sågo vi
några orrar och tjädrar med mera samt några
sjöfåglar. Själva buren var så byggd, att densamma
hade instängt några unga växande aspeträd, vilka
kunde tjäna fåglarna, att bygga sina. nästen uti. Buren var
gjord av brädspjälor.
Stångjärnshamrarna voro helt tysta, helst som
smedernas sed är, att om lördagen väga upp hela sitt
arbete, som de hava gjort den förflutna veckan. De
höllo nu på att bereda sig till sitt vanliga och av
herrskapet skänkta midsommaröl. Denna lustbarhet skulle
nu gå för sig på den lilla ängen strax vid trädgården,
som var kringstängd med järngaller, varom förut är
talat.
Mitt på ängen var en aspelund, dit de förde sina
bord och bänkar och av vilkens skugga gästerna gärna
sökte att betjäna sig. Med vad kärlek en husbonde bör um-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
