Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
gås med sina underhavande därpå är herr
kammarherren med sin fru ett levande bevis. De underläto sålunda
icke att infinna sig vid denna smedernas sammankomst,
då dessa senare med ävenså stor ärebetygelse som
kärlek emottogo dem och började deras valloniska danser
och lekar under harpoklang. De drucko och roade sig
och herrskapet var icke spartanskt att skänka dem
flera fat än i staten var anslaget. Så snart det
spordes att förrådet brast. Men smederna voro också
beskedliga, att de icke överlastade sig, utan sparade ett
fat eller mera till en annan dag. Under detta hörde
vi berättas om vallonernas seder, nämligen att de
mestadels gifte sig inom sitt släkte, och om det sker
annorlunda så är det sällan. De hava väl alla förglömt
sitt språk, men behålla dock sina franska namn som
Laurent, Perre. De räkna allt par milliers. De hava
även brutna franska termer vid sitt arbete. T. ex.
»lab-bi» kalla de den hydda eller kammare vid smedjan uti
vilken de vila sig till deras arbetstimmar komma.
Ävenså »tournt», »tuurnej» eller »tomaj» kalla de själva
arbetstiden, sedan de vilat sig vissa timmar och
ordningen kommer till dem att börja arbetet. Då säga de:
»nu skall jag arbeta min turmaj». Koldrängen kalla
de »gonijard».
Allt bruksfolk har sin gård utav kammarherren
att bebo. Var gård är byggd för två hushåll under ett
tak, så att vart hushåll har sin stuga och kammare med
spis och bakugn samt inåt gården sitt särskilda fähus,
med skulle och källare ovanpå jorden, ty om de
allenast gräva två alnar, så möter dem vatten, helst som
hela bruket ligger alldeles uti ett kärr, varest
mycket penningar äro nederlagda utav salig
landshövdingen De Geer till dess igenfyllande. Deras
kryddgårdar, som ävenledes höra gårdarna till, ligga mitt för
deras gårdar tvärs över gatan, men somliga hava dem
på samma tomt. All ved och bränsle, som hos dem går
åt, skola de själva köpa sig.
Vattendrag äro inrättade under jorden, som
kommer utav en kanal, vilken är gjord på ena sidan av
stora gatan för deras skull, som bo längst uppe vid
bruket, så att de få brunnar uti sina tomter. Sedan rinner
detta vattnet genom kanaler och gör sin tjänst vid
hammarvattenhjulet.
Detta brukets förmåner i anseende till hantverk
äro icke mindre märkvärdiga, ty man finner där
verkstäder av allehanda slag såsom hjulmakare, snickare,
hovslagare, klensmeder, glasmästare, garvare,
skomakare, skräddare med flera. Och dessa äro icke bönhasar
utan så förfarna mästare, att de betjäna herrskapet uti
det nättaste arbete. Dessa hava alla sina väl tillredda
verkstäder; isynnerhet hava. hjulmakare och
byggmästare så ofanteliga. magasiner av ankost och virke, att man
må förundra sig därvöver. Det är mycket möjligt att
långt mindre verkstäder äro uti några städer än där vid
bruket. Alla dessa verkmästare hava sin årslön’ av
kammarherren De Geer och göra därför all ting åt bruket,
men utav andra, som beställa utav dem taga de
betalning, allt efter som de beställa.
Att ej förbigå herr kammarherre Carl De Geers
stora försorg över sina arbetare antingen sedan de
kommit till hög ålder, att de ej kunna arbeta, eller varda
av-någon sjukdom drabbade, eller änkor, faderlösa,
moderlösa barn, så är det ett kristendomsverk, som hos de
flesta är sällsynt, att han låter dem njuta fria
husrum och till uppehälle består dem med 3 à 6 tunnor
säd, strömming, viktualier med mera till döddagar. De
hederligare betjänter såsom inspektörer eller
kontorsarbetare bekomma hela eller halva lönen, hemman och
gårdar att bebo. Så för oss berättades att
pensionsstaten vid De Geerska verken stiger årligen till 30 à
40 000 daler k. t. Härigenom vinner ock bruksherren
så stor kärlek, att dess underhavande kunna, som man
brukar säga, gå i döden för honom.
Vi hörde ock om honom berättas den utlåtelse att
då man föreställt honom om icke något av sådana
utgifter kunde besparas, har han svarat att vad han ägde
vore icke just ägnat åt honom ensamt, utan vore han
utsedd att därmed hjälpa andra.
Vid detta bruk är även en skola varest 60 à 70
barn undervisas. Skolmästaren lönas av herr
kammarherren själv. Bruksfolkets antal bestiger sig till 11- à
1200 personer. Och som en så stor hop folk behöver
mycken spannmål och viktualier, så voro ock tvänne
stora magasiner byggda, nu för tiden gamla emedan de
voro de endaste som stått kvar efter ryssfejden. De
skulle dock med det första byggas av sten. Emellertid
vanskapade icke deras ålder det nu befintliga brukets
prydnad, emedan de stodo avsides. Bruksfolket uttogo
alltid första dagen i månaden sin månadsprovision. Vi
sågo därför deras kvinnfolk sysselsatta härmed under
det att karlarna voro i sitt arbete. Kontoret hade ifrån
morgonen kl. 2 varit sysselsatt med att utgiva
sedlar-till magasinet, och det som märkeligt syntes för oss
voro de små kärror av enahanda konstruktion, som
kvinnfolken utan hästar släpade sin provision från
magasinet; de krälade som myror fram och tillbaka och
gatorna voro uppfyllda av kärror. Vi tro, att om
arbetsfolket i Stockholm hade sådana små och lättgående
kärror skulle nog hästar komma att besparas, som eljest
draga foder ifrån landsbygden, utom det att pigor och
drängar icke skulle svärja över deras besvär att bära
på rygg och axlar.
Brukskyrkan var stor och vacker samt väl
be-prydd innantill med ett vackert altare, skön
predikstol, präktigt orgelverk, så att det i Stockholm ej skulle’
vara bättre, med De Geers kostnad byggt.
Vi kunna icke förbigå kammarherre De Geers
vackra insektskabbinett, som han själv var så gunstig och
viste oss, både de som han själv i Sverige hade samlat,,
som ock de, som han utifrån Holland hade sig
förskaffat. Jämte dem hennes majestät honom förärat av sina
dubletter. Hans boksamling var icke heller mindre
vacker.
Svenska uppfinningen »Geysir» försåld i Italien.
Nyligen har en av de mera kända svenska
uppfinningarna på värmeekonomins område, värmeledningsspisen
»Geysir», efter fleråriga provningar blivit föremål för
italienskt intresse, i det att patenthavaren, disponent P.
Petterson (m. S. U.) i Malmö, som jämväl är
Geysir-sy-stemets uppfinnare, till en ingenjörsfirma i
värmeledningsbranschen i Brescia sålt licensen med avseende på
Italien. Detta spis- och uppvärmningssystem har
befunnits synnerligen lämpligt även för detta Söderns land,,
vars lombardiska vintrar, tätt under Alpernas
snöstormar, kunna vara både långvariga och rätt så bistra.
Ack, hrr italienare och även ni andra, hrr
medborgare i alla länder: här i Sverige har vi många fina
uppfinningar, som ni behöver •—- kom, se och låt eder
besegras!
Just nu har Sverige för övrigt en vacker
representation uti sin paviljong på Milanomässan — den ligger
ju nära till.
Lan..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
