Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan.
Publikationsorgan för Svenska
Uppfinnareföreningen o.
Stockholms Allm. Tekniker förbund.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1872
Bilaga: Svensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd, Patent,
Varumärken m. m.,
innehållande av svenska patentverket
utfärdade patent m. m.
Nr 18 STOCKHOLM DEN 30 APRIL 1924
Innehåll. Ind. Norden: Radions grunder. Av byrådir. H. "Witt. — Rekonstruktionsarbetet efter jordbävningen i Japan. —Borsigs
Idealventil. Av civilins. C. H. Marell. — Föreningsunderrättelser: Svenska uppfinnareföreningen. — Litteratur. — Notiskrönika. —
Sv. tidskr. f. ind. rättsskydd: — Officiella meddelanden från K. patent- och registreringsverket. — Patent, offentliggjorda av
K. patent- och registreringsverket. — Lättnader ifråga om legalisering av ombudsfullmakter i Jugoslavien. — K. patent- och
registreringsverkets kungörelser ang. patent. — Eftertryck av redaktionella resp. signerade uppsatser utan angivande av källan förbjudes.
— Redaktionen påtager sig ej någon som helst obligatorisk åsiktsöverensstämmelse med ärade förf:s uttalanden.
Radions grunder.
Av byrådirektör Hugo Witt.
(Med denna uppsats avses att i mycket kortfattad, omedelbart överskådlig
form bibringa särskilt dem av våra läsare, som ej haft tid sätta sig
in i ämnet, en praktisk insikt uti radions (rundradions) teknik — vilket
genom en serie artiklar eller en bok ju alltid blir mer eller mindre
omständligt. Red. av I. N.)
Yar det inte märkvärdigare än så? tänker man,
då man sitter i sin bekväma skrivstol och njuter av
hovkapellets prestationer på operan eller lyssnar till
de senaste nyheterna från telegrambyrån. På
huvudet har man en hörtelefon, på bordet står en
hemmagjord radiomottagare, hopsatt av en brädlapp, femton
meter isolerad koppartråd, fyra polskruvar och en liten
bit blyglans jämte tillhörande metallspets och hållare.
Den ena polskruven är genom en koppartråd förenad
med pianots strängar eller också med sängens
resårbotten, den andra med vattenledningen eller
värmeelement, den tredje och fjärde med hörtelefonen.
Kanske man har att söka orsaken till
rundradions segertåg över världen just i denna enkelhet, som
möjliggör åhörandet med de enklaste medel, vilka varje
amatör själv kan åstadkomma.
I själva verket är radion kanske icke
märkvärdigare än den vanliga telefonen. Principen är naturligtvis
en annan. I den vanliga telefonens mikrofon
förvandlas en likriktad elektrisk ström till en pulserande
sådan med samma frekvens som ljudvågorna. I radions
mikrofon omvandlas däremot en växelström med
oerhört hög frekvens, vid vanlig rundradio mellan en halv
och en miljon svängningar i sekunden, på så sätt att
dess styrka (amplitud) förändras allt efter
ljudsvängningarna. En växelström med denna frekvens är, även
om dess styrka ändras i takt med ljudvågorna, i och
för sig ohörbar i telefonen, ja den kan icke ens passera
telefonens magnetlindning med dess stora
självinduktion. Men om den omvandlas till likriktad ström,
påverkas telefonmagneten av densamma och dess
pulseringar resultera i ljudsvängningar hos membranen.
Denna likriktning verkställes av
mottagningsapparatens detektor.
Den högfrekventa strömmen,
som utgör bäraren av ljudvågorna, kan åstadkommas
på olika sätt. Ursprungligen framställdes de för den
trådlösa telegrafin använda svängningarna genom
elektriska gnistor. De av varje särskild gnista
framkallade oscillationerna dämpas emellertid hastigt nog, och
gnistan lämpar sig därför icke för framställning av
den trådlösa telefonens »bärvågor». Enligt dansken
Poulsens system alstras odämpade högfrekventa vågor
med tillhjälp av den s. k. sjungande båglampan.
Alexanderson, vars apparater skola komma till
användning vid vår nyaste radiostation på västkusten, alstrar
direkt högfrekvent ström genom en
växelströmsgenerator med den behövliga perioden. Men den nyaste och
elegantaste metoden, som numera behärskar fältet
inom den trådlösa telefonin, är
glödkatodröret.
Glödkatodröret, även kallat elektronrör, triod
(tre-vägsrör), audion och mycket annat, är uppfunnet av
amerikanen Lee de Förest. Principen för detsamma
framgår av omstående schematiska figur.1
I ett absolut lufttomt glasrör befinner sig en rak
glödtråd, som hålles svagt lysande med tillhjälp av
strömmen från ett batteri på 4—6 voit. Glödtråden
omgives av en skruvlindad tråd, gallret, vars
tilled-ningstråd erhåller en viss spänning eller
spänningsvariation från de elektriska vågor, som skola uppfångas
eller förstärkas. Gallret i sin tur omgives av en cylinder
av platina eller annan lämplig metall, anoden. Mellan
anoden och glödtråden lägges med tillhjälp av det s. k.
anodbatteriet en spänning, vars värde för olika rörtyper
växlar mellan 20 och 100 voit. Från den svagt glödande
tråden, som i de nyaste rören är oxidklädd för att kunna
fungera vid lägre temperatur än de äldre rören, utkastas
elektroner, som transportera en elektrisk ström genom
vakuumet till anoden. Men på vägen dit gå de förbi
gallret. Om detta har en viss potential, infångas
elektronerna och ingen ström går genom röret. Har
gallret en annan potential, låter det mer eller mindre av
strömmen passera. Röret kan på grund härav
tjänstgöra såsom ett relä, i det att styrkan hos den
genomgående strömmen noga följer gallrets potentialvariationer.
En ringa potentialvariation hos gallret ger upphov till
en rätt stor förändring i anodströmmen.
Om nu anodens potentialvariationer på lämpligt
sätt återledas till gallret (s. k. återkoppling), blir dettas
potential ytterligare förstärkt, vilket återverkar på
anodströmmen och så vidare. Då denna växelverkan
1 Efter en teckning av Hans Breidenstein, vilken
återfinnes i ett av Umschaus senaste nummer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
