Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
Kostnadsberäkningen för Yokohama för liknande
arbeten uppgår till 568 000 000 yen. Av denna
summa beräknas att 300 000 000 yen skall betalas av
Capital Reconstruction Board dvs staten.
Kanalen mellan Tokyo och Yokohama, som
kostar 25 000 000 yen, är visserligen mycket dyrbar, men
beräknas giva som »biprodukt» 4 225 000 kvm
(1 280 000 tsubo) »reclaimèd land», dvs utfylld
tomtmark vid stränderna med ett värde av minst 38 000 000
yen (ca 16 kr per kvm).
För att finansiera dessa arbeten måste inhemska
och utländska statslån upptagas, och den summa som
för närvarande kan upplånas och förräntas utan att
sänka värdet av statssäkerheterna beräknas uppgå till
1 000 000 000 yen. Utländska lån skola undvikas och
eventuellt endast gälla betalning av från utlandet
inköpta material. Lånemöjligheterna på den inhemska
marknaden under år 1924 anses uppgå till högst
200 000 000 yen, dvs den summa, som Reconstuktion
Board begär för detta år. Reduktion av det stora
programmet anses därför nödvändigt.
Finansiering av det privata byggandet kommer
helt säkert att vålla ännu större svårigheter än det
allmänna. Ägaren av byggnaden är i Japan i mycket få
fall även ägare till tomtmarken. Tomtmark förhyres
på visst antal år, och hyran bestämmes åtminstone i
Tokyo vid varje hyrestermins utgång av en nämnd, om
ej överenskommelse kan nås mellan parterna. Då
brandförsäkringsbolagen varken äro skyldiga eller kunna
betala brandförsäkringarna för i jordbävningen förstörd
egendom (ca 10 % är dock föreslaget att betalas med
statshjälp), måste sålunda medel för återuppbyggandet
anskaffas ur andra källor, och då som nämnt
byggnaderna ej äro »å fri och egen grund», inses
svårigheten att kunna erhålla lån åtminstone innan byggnaden
är färdig. Det har föreslagits, att staten skall antingen
lämna direkt understöd eller långa lån mot låg ränta,
men huru dessa medel i sin tur skola anskaffas av
staten är ännu ett olöst problem. För att underlätta det
privata byggandet har även föreslagits, att
Recon-struktion Board skulle organisera ett halvt officiellt
byggnadsbolag med ett kapital av 100 000 000 yen,
vilket bolag även skulle lämna mindre lån av statsmedel
till bebyggande.
Som byggnadssättet i stora delar av Tokyo enligt
de blivande byggnadsbestämmelserna kommer att bliva
mycket dyrare än det gamla, kommer detta att medföra
avsevärd hyresökning per enhet, vilken den stora
massan ej är i stånd att betala utan motsvarande höjning
av arbetslöner. För den stora massan av befolkningen
komma därför med all sannolikhet inga privata
företagare att bygga, förrän balans härutinnan nåtts, utan
stat och kommun få helt säkert en »bostadsfråga» att
lösa av mycket allvarlig karaktär.
Det provisoriska byggandet har gått med
förvånande fart. Den 1 november, alltså på mindre än 2
månader, voro ca 100 000 provisoriska byggnader,
härbärgerande omkring 450 000 människor, redan färdiga
och dagligen färdigställas omkring 1800 byggnader.
Dessa baracker kosta i uppförande i medeltal 30 kr pr
kvm golvyta (55 yen per tsubo), innefattande 10 %
vinst för entreprenören. De flesta av dessa byggnader
äro mycket små och av allra enklaste slag och alla
uppförda av stolpar och bräder. De beräknas få en
livslängd av 5 år, men de flesta torde komma att få stå
avsevärt längre, enär Tokyo helt säkert behöver flera
decennier för att återuppstå i ny glans ur askan.
The Capital Reconstruction Board är en mycket
stor apparat, och dess upprätthållande kräver en
summa av omkring 1 000 000 yen om året.
Finansdepartementet nedskrev dessa begärda anslag för år 1924
med ca 50 % och föreslog avsevärd reduktion av
personalen, men Viscount Goto förklarade, att inga
reduktioner kunde förekomma och att ytterligare medel skulle
begäras på extra stat, när de anslagna medlen
förbrukats.
Rysslands handel med Sverige. Sveriges
allmänna exportförenings handelsdelegation i Moskva har
insänt en i Isvestia publicerad statistik rörande
handelsutbytet mellan Ryssland och Sverige under år 1923.
Enligt denna skulle utförseln från Sverige till
Ryssland under 1923 ha uppgått till 1 149 000 pud med ett
värde av 5 772 000 guldrubel enligt 1913 års priser.
Av livsmedel (uteslutande sill) infördes 484 000 pud
till ett värde av 677 000 rubel, av råvaror och
halvfabrikat 41 000 pud till ett värde av 141 000 rubel, av
kemiska artiklar och apoteksvaror 20 000 pud till ett
värde av 107 000 rubel samt av diverse varor för den
ryska industrin 624 000 pud till ett värde av 4 964 000
rubel.
Till Sverige exporterades från Ryssland 897 000
pud livsmedel till ett värde av 752 000 rubel, 810 000
pud råvaror och halvfabrikat till ett värde av 378 000
rubel och 1 000 pud diverse fabrikat till ett värde av
8 000 rubel. Totalimporten till Sverige uppgick till
omkring 1 707 000 pud till ett värde av 1 138 000
guldrubel enligt 1913 års priser.
Borsigs Idealventil.
En ny avstängningsventil för ånga och dylikt.
Av civilingenjör C. H. Morell.
Den vanligaste avstängningsventilen för
ångledningar o. dyl. är den s. k. ångventilen eller
kägelventilen. Till någon utsträckning användas även
slussven-tiler, vilka visserligen hava ett ringa motstånd men
däremot stor benägenhet att sätta sig fast, lätt bliva
otäta och äro besvärliga att justera.
Kägelventilen åter är lätt att hålla tät och
dessutom enkel i konstruktionen, varför den blivit så gott
som standard för högtrycksledningar. Den har
emellertid en stor svaghet, nämligen det stora motstånd den
erbjuder vid ångans framströmmande, ett motstånd, som
tilltager mycket snabbt med stigande hastighet, och då
förorsakar stora tryckfall i ledningarna. Som
funktion av ånghastigheten återgivas dessa tryckfall av
kurva 1 i omstående diagram (fig. 2).
Så betydande äro dessa tryckförluster, att de
oftast bliva av avgörande betydelse vid val av
rördimension. Tänker man sig t. ex. en 200 mm ångventil med
50 m hastighet, så uppgår tryckfallet i denna till ca 0,35
atm. Även vid små anläggningar förekomma rätt
gärna åtminstone 3 sådana ventiler i en och samma
ledning, vilka således tillsammans skulle nedsätta
ångtrycket med över 1 atm. Detta vore oekonomiskt och
nödvändiggör användande av vida lägre
ånghastig-heter. På så sätt har man kommit till vissa
vedertagna ånghastigheter, vilka icke få överskridas i
praktiskt bruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
