Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
krav som hittills mötts av ett obönhörligt nej. Det är
det statsfinansiella läget, närmast sådant detta
avspeglar sig i patent- och registreringsverkets ansträngda
ekonomi, som anses vara skäl nog för avslag.
Som jag nyss antydde hava emellertid de, som
kräva sänkta patentavgifter, anvisat vägar att komma förbi
patentverkets ekonomiska svårigheter, men så vitt jag
kunnat finna har Kungl. maj:t icke aktat nödigt pröva
dessa vägar att komma fram till en lösning av
problemet. Jag skall icke uppehålla mig vid de förslag, till
vilka Kungl. maj:t får anses hava tagit ställning
genom gjorda uttalanden i samband med framläggande av
statsverkspropositionens tionde huvudtitel, utan jag
skall uteslutande dröja vid de möjligheter till
förbättring av patentverkets ekonomi, som ligga i de från
många håll framförda förslagen om höjning av
patenttidens längd.
Dessa möjligheter synas mig böra utnyttjas icke
för direkt ökning av statens inkomster, men så, att
årsavgifterna för patent minskas utan att patentverkets
ekonomi försämras. Då man vet att förslagen om ökad
patenttid numera äro på väg att vinna förståelse inom
administrationen, hade man väntat, att ett förslag i detta
stycke skulle hava framförts till årets riksdag av
Kungl. maj:t. Så har ej skett, och av oro att detta
möjligen innebär, att alla åtgärder till hithörande frågors
lösning skola utebliva, har jag velat genom en
hänvändelse till regeringen få ett besked om ärendets läge.
Som bekant är patenttiden i Sverige femton år
räknat från den dag, då ansökan inkommer till
patentverket. Denna tid önskar man, som sagts, i intresserade
kretsar vida längre, och jag skall tillåta mig anföra
Svenska uppfinnareföreningens syn på saken, sådan den
utvecklats av dess styrelse i skrivelse till Konungen den
12 juni förlidet år. Styrelsen skriver bl. a.:
»Visserligen hållas jämförelsevis få patent i
gällande kraft under hela den tid av femton år, som ett
patent nu kan bestå, men för dessa värdefulla patent skulle
vederbörande säkerligen betala även ganska höga
avgifter, om möjlighet funnes att upprätthålla dem ännu
några år. För patentverket skulle detta betyda ett
ganska avsevärt tillskott på inkomstsidan utan någon
däremot svarande utgiftsökning. Även ur andra sypunkter
är en ökning av patenttiden önskvärd. Att en sådan
.skulle tillgodose vitt utbredda önskemål, framgår av
de yttranden som avgivits rörande
patentlagstiftnings-kommitténs förslag till ny patentlag. Åtminstone under
förutsättning, att något skandinaviskt
lagstiftningsarbete på området icke inom den närmaste tiden är att
förvänta, synes det styrelsen oberättigat att avvisa varje
tanke på en i och för sig än så lämplig ändring av
patentlagen därmed, att frågan om en fullständig revision
av patentlagstiftningen står på dagordningen. Styrelsen
är numera, efter den diskussion som förkommit rörande
det framlagda kommittéförslaget, böjd att tro, att de
partiella reformernas väg här är den lämpligaste och
lättast framkomliga.»
Patent- och registreringsverket yttrade sig i detta
’ ärende den 28 september 1923 och meddelade, från
vilka håll förlängning av patenttiden påyrkats, och
redogjorde för gällande stadganden om patenttid i andra
länder. Bland annat omtalades, att en lag av den 9
juli 1923 förlängt sagda tid i Tyskland från 15 till 18
år och en lag av samma datum i Norge förlängt
densamma från 15 till 17 år. För egen del anslöt sig verket
till planerna på en förlängd patenttid även i Sverige
och hemställde »att utredning uti ifrågavarande
hänseende måtte snarast möjligt igångsättas».
För att även på annat sätt bereda de patentsökande
ekonomiska lättnader har Uppfinnareföreningens
styrelse gjort framställning om införande i vårt land av s. k.
;provisoriskt patentskydd. Man tror sig i detta institut,
som med gott resultat prövats i andra länder, se ett
medel att också minska patentverkets arbetsbörda, så att
med oförändrade arbetskrafter medelbehandlingstiden
för beviljade patent kunde nedbringas.
Inga hinder synas möta att, trots det att vår
patentlags fullständiga omläggning lagts åsido, taga upp
nu berörda frågor som särlagstiftning. Industrins läge
motiverar utan vidare en sådan utbrytning. Jag vet att
vår nuvarande justitieminister lagt sig vinn om att få
till stånd ett skandinaviskt samarbete i
patentlagstiftningsfrågan, och jag fruktar att man från
regeringshåll, utöver en hänvisning till Geddesyxan, kommer att
mot mig vilja säga, att hänsynen till detta samarbete
förbjuder all särlagstiftning på patentområdet för
närvarande. Jag kan ej godkänna denna ståndpunkt, så
mycket mindre som jag tror mig veta, att man icke har
att vänta tillmötesgående svar från alla de nordiska
länderna på den från Sverige gjorda hänvändelsen om
samarbete. Har man av ekonomiska hänsyn vägrat att
taga upp frågan om snabbare arbetstakt i
patentgransk-ningsarbetet, och icke ansett sig kunna åtgöra något för
att lätta de ekonomiska bördorna för de patentsökande,
synes det ytterligt angeläget att icke avvisa (allra
minst på formella skäl) sådana förslag till
åvägabringande av bättre förhållanden i här berörda avseenden,
som kunna genomföras utan ekonomiska uppoffringar
från statens sida.
Jag anhåller därför om Kammarens tillstånd att
till Herr statsrådet och chefen för
Justitiedepartementet få framställa följande spörsmål:
1) Har Herr statsrådet undersökt möjligheten
att omedelbart tillmötesgå önskemålet om förlängd
patenttid och tagit hänsyn till möjligheterna att i
samband med denna reform sänka de svenska
patentavgifterna?
2) Är det Herr statsrådets avsikt att snarast
upptaga frågan om införande i Sverige av institutet
provisoriskt patentskydd och att göra detta även om
patent-lagstiftningens fullständiga revision icke samtidigt kan
återupptagas?
(Svaret på interpellationen kommer att, sedan det
förevarit, återgivas i denna tidning. Red. av I. N.)
Förzinkning av järnplåt.
Vid förzinkning genom neddoppning i flytande zink
uppstår en beläggning bestående av trenne olika lager.
Det innersta lagret består av en zinklegering med hög
järnhalt, det mellersta av en zinklegering med lägre
järnhalt. Tjockleken av det senare är beroende av den
tid, som föremålet är nedsänkt i zinkbadet, och
temperaturen. Det yttersta lagret består av zink av badets
sammansättning och uppstår när föremålet upplyftes
ur badet. Dess tjocklek beror av badets viskositet,
upp-lyftningens hastighet och sättet härför samt föremålets
egen värme. De trenne la,gren hava under normala
förhållanden ungefär följande tjocklek: det inre lagret 0,002
mm, det mellersta 0,014 mm, det yttersta 0,036 mm.
Det innersta lagret är segt, det mellersta mycket
sprött (häri ligger orsaken till att vid böjning av
för-zinkad plåt zinköverdraget så lätt springer av) och det
yttersta lättböjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
