Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
Hos turbinlokomotivet är startning i motsats till
kolvlokomotivet möjlig i alla ställningar, ehuru
ångåt-gången under startningen och vid låga hastigheter hos
kolvlokomotivet är gynnsammare.
Då ångan i turbinens löphjul avgivit sin energi,
strömmar den in i de på sidorna (bakom turbinerna)
anordnade ytkondensatorerna, varifrån den .såsom
vatten av omkr. 60° temp. genom en förvärmare åter
tryckes in i pannan. Det uppvärmda kylvattnet återkyles
i ett rörsystem där det kommer i beröring med en
luftström. Luftdraget i skorstenen åstadkommes medelst
en särskild venilator, som suger ut rökgaserna till det
fria. Ångan för tågets uppvärmning tages ej ur
ångpannan utan ur en i dennas ångrum inbyggd liten
hjälp-ångpanna.
Turbinlokomotivet beräknas erbjuda minst 20 %
besparing av kolkostnaderna.
Alf red Gradenwits.
Olofström.
Några blad ur brukets historia.
Av Fehr Johnsson.
En av de största och mest betydelsefulla
industriella anläggningarna i vårt land är onekligen Svenska
stålpressningsaktiebolaget Olofströms fabriker eller,
som man i dagligt tal brukar säga — Olofströms bruk.
Detta har gamla anor, och vi skola här särskilt
uppehålla oss vid dess äldsta historia.
*
Olofströms bruks öden börjar mecl årtalet 1727.
Nämnda år erhöll nämligen faktoren Hans Carlsson
Kungl, kammarkollegii privilegium på anläggande
av ett pappersbruk därstädes. Antagligen fanns det en
kvarn, möjligen också en såg, på samma plats
dessförinnan. Strax efteråt nedbrann emellertid bruket och
någon nämnvärd tillverkning torde aldrig därstädes ha
blivit utförd.
År 1732 erhölls emellertid Bergskollegii
privilegium på en masugn samt en stångjärns- och
kniphammare att uppföras vid Baggebro ström å Gillesnäs’ ägor
och benämndes denna av dåvarande brukspatronen
Petré för Petrifors. Två år senare, enligt beslut av
samma kollegium, blev det emellertid beslutat att detta
verk skulle bli förlagt till Hölje. Omedelbart därefter
tog anläggningen sin början. En stångjärns- och
kniphammare blev där inrättad, däremot blev icke
masugnen fullbordad. Vid en den 8 augusti 1758 hållen syn
blev emellertid anläggningen förklarad som
manufakturverk och i egenskap av sådan ansedd nyttig för
orten.
Bemälta syn och värdering hölls av bergmästaren
i distriktet och häradshövdingen i domsagan samt
tillkallade fjärdingsmän. Av det vid samma tillfälle
upprättade värderingsinstrumentet framgår, att på egna
och andra därtill anslagna hemman i orten funnos
tillräckliga skogar i och för kolning av minst 50 ryssar,
samt på de övriga krono- och kronoskatteskogarna 12
till 1 500 ryssar årligen. Detta var betydligt mera än
vad som vid sagda tid erfordrades till verkets drift,
vilket blott uppskattades till 250 kolryssar; detta ehuru
det var ämnat att drivas med 6 hamrar. Man torde
emellertid ha räknat med verkets framtida utveckling.
Emellertid blev icke detta följden under den närmaste
tiden. Tvärtom blev det mindre än man beräknat. Det
sattes nämligen i gång endast med trenne hamrar; en
stor med 11 kuggar i stocken, en mindre till större
spik, med 13 kuggar, och den minsta till mindre spik
med 15 kuggar i stocken.
Vid sidan härom fanns emellertid en liten
hammare att insätta till tråddrageriet. Detta drevs med samma
hjul som kniphammaren och bestod allenast av
tvänne saxar, med allt tillbehör, att draga grövre och finare
ståltråd.
Inom kort var arbetet vid denna anläggning i full
gång och bedrevs dels av ortsbefolkningen, dels ock
personer, som kommit dit från närliggande småländska
bruk. Anmärkas må, att redan under forna tider synes
man i dessa bygder ha bedrivit myrmalmssmältning.
I nordöstra delen av Jämshögs församling har man
nämligen funnit lämningar av osmundsugnar. Eörf.
blev för en del år sedan vid fornminnesforskningar i
trakten påvisad dessa av den bekante statsgeologen dr
N. O. Holst, vilken närmare undersökt dem och
bekräftade riktigheten därav. Vi kunna alltså tillägga, a.tt
om den påtänkta och priviligierade masugnen kommit
till stånd, hade denna icke kommit att bli det första
företaget i orten i fråga om framställandet av järn.
Tillverkningen vid Olofström utgjordes av
spadar, billar, hästskor, söm, pannor, plåtar, bult och
bandjärn, sågblad, vagnsbeslag samt alla sorters spik,
dessutom, i likhet med vad vi ovan antytt, även
ståltråd. Det var alltså saker av den art och beskaffenhet,
som man behövde i orten. Av uppköpare torde också
dessa varor ha blivit förda ut i bygderna. Priset torde
ävenledes ha varit något billigare än vad de smeder
begärde, vilka drevo tillverkning av dylika saker som
handslöjd. »På tillräckligt brännekol till detta
smide», skriver hovpredikanten J. J. Öller i sin
Jämshögs-beskrivning 1800, »och de sedermera tid efter annan
dels minskade, dels inrättade nya manufakturverken,
kunde och kan så mycket mindre saknas erforderlig
tillgång, som utom de efter hand, mellan förre
bruksägarne och åtskilliga kringliggande hemmansägare
upprättade flera kontrakter, om tjänlig och
tillräcklig kolning, redan vid nyssbemälta värdering befanns,
att till dåvarande svartsmidet behövdes över huvud ej
mer än 8 tunnor kol till varje skeppund stångjärn.»
Till 300 skepp, stångjärns förädling åtgingo således
endast 200 ryssar kol.
Under mitten av 1700-talet kom emellertid bruket
att få ombyte av ägare. Den 31 oktober 1759
förrättades offentlig auktion å detta och stannade därvid
köpmannen Olof Olsson i Karlshamn för högsta
anbudet. Han övertog nu det hela och det dröjde icke
länge därefter förrän han trädde i aktiv besittning av
bruket. Genom en resolution av den 4 juni 1762
erhöll O. rätt att få årligen uppköpa 300 skepp, tackjärn,
nämligen från Nora bergslag 150 och från västra
bergslagen 150 årligen. För detta järnsmide beräknades en
koltillgång av 950 ryssar.
Anläggaren hade vid uppförandet av bruket en
god framtidsblick. Det har nämligen visat sig
att denna å håller vatten även i de allra torraste
somrar, vilket ingalunda alltid är förhållandet med
andra vattendrag i trakten. För att ytterligare stärka
denna vattenkraft anlades vidare omkring år 1756 vid
pass 800 alnar ovanför bruket en hålldamm vid
åsträn-gens utlopp ur sjön Hälen. Denna hade en längd av
47 alnar och var försedd med 7 st. flodluckor. Den var
uppförd med dubbel mur samt starkt och väl byggd,
så att man vid förefallande reparationer utan vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:00:42 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indunord/1924/0171.html
