Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
vända ände försedd med tre snett inåtböjda,
skovellik-nande flikar ,9 (föremål för ifrågavarande patent) som
hava sådan form, att de, då de påverkas av vattnet,
strä-va att giva hylsan en vridningsrörelse kring dess axel
samtidigt med att den förskjutes.
Genoan att ventilen är anbragt i en särskild del
(nippeln 4) av ledningen vinnes den fördelen, att
ventilanordningen lätt kan inmonteras å vanliga
vattenledningskranar, utan att man behöver utbyta dessa.
G. W.
Leichs gasturbin.
Av dr Alfred Gradenwitz.
Efter att under mera än 20 år ha sysselsatt
uppfinnarna lär gasturbinproblemet till sist ha lösts på ett
tillfredsställande sätt, ej allenast i teori utan även
praktiskt; turbiner på 500—12 500 hkr hava redan
installerats, och en jätteenhet på 25 000 hkr är f. n. under
konstruktion.
Fig. 1. En 12 500 hkr Leichs gasturbin.
Den matas med råolja (el. tjärolja,
hyttgas).
Upphovsmannen till denna lösning, ingenjör Leich
i Gross-Flottbek vid Hamburg, är själv en av
gasturbin-pionjärerna. Som andra forskare å detta område
hejdades han i början av svårigheten att
explosionstemperaturen ej kunde nedbringas till för skovlarna lämpliga
gränser. Detta övervanns emellertid genom användning
av den s. k. Ricardo-processen, varmed en jämn
temperatur av blott 500° i skovelhjulet kunde
upprätthållas samt alla övriga villkor för en verkligt bruklig
gasturbin dessutom uppfyllas.
Leich-turbinen är av den ventillösa typen;
gas-luftblandningens tillgång regleras i stället för genom
ventiler av en reglerskiva, som på omkretsen är försedd
med kanaler för bränslets tillträde. På ömse sidor om
denna skiva finnes en krans av förbränningskamrar, vars
antal allt efter turbinens dimensioner varierar mellan
40—180 i varje krans. Var och en av
förbränningskamrarna har en volym på omkring 60—120 kbcm.
Erfarenheten visar nämligen, att villkoren för skovlarnas
funktionerande äro gynnsammare ju större antalet
växlingar mellan explosioner och avkylningar är, så att
varje möjlighet av överdriven upphettning avlägsnas.
Antalet förbränningskamrar valdes därför ganska högt,
varigenom deras volym reducerades till ett minimum.
Denna anordning medgiver f. ö. anbringandet av flera
reglerskivor på samma axel, varigenom rätt stora
maskiner med en given hjuldiameter åstadkommas. För-,
bränningskamrarna stängas av en ring, som även
uppbär munstyckena. Reglerskivan är genom ett
dubbelsystem rännor isolerad från turbinens omhölje, så att
luft-gasblandningen ej kan utströmma. Blandningens
tillförsel åstadkommes av tvenne rör, anbragta i en vinkel
av 120° och samma anordning begagnas för
lufttillförseln. I turbinens övre del finnes en hjälpledning för
att i kanalerna säkra konstant tryck.
Tillförselkanalernas antal är dubbelt ;så stort som antalet
förbrännings-kamrar i varje hjul. Den av reglerskivan mellan
kransens kanaler och förbränningskamrar åstadkomna
förbindelsen avbrytes momentant genom reglerskivans
rotation. Anordningen valdes så, att gasblandningen
hålles isolerad från fria luften ända till
explosionsögonblicket i förbränningskamrarna; gasblandningen
omhöljes av friskluft och den förra innehåller
tillräckligt luft för att explosionen ej skall mankera.
Gasturbinen sättes i rörelse medelst 4 atm:s
tryckluft. Antändningen inträffar så snart ett visst antal
varv uppnåtts. Den överföres automatiskt från kammare
till kammare genom en kanal, som ävenledes anbringas
vid reglerskivans omkrets och som utgör en förbindelse
mellan varje antänd kammare och påföljande
friskluftkammare. Sålunda är en enda antändningsanordning i
varje krans tillräcklig. Då turbinens rörelse startats,
kan antändningen bringas ur verksamhet.
Gasblandningen och friskluften vid en temperatur
av 500° (abs.) tillföres kammaren separat av
reglerskivan vid ett tryck av 4, resp. 5 atm.
Tillförselkanalen hålles under explosionerna stängd. Det finnes
således en permanent ström mot munstycket, vilket under
explosionerna innehåller frisk luft, som avkyler
munstycket och skovlarna. Explosionsgaserna passera först
senare munstycket. Växlingen mellan explosion och
avkylning sker kontinuerligt en till fyra gånger i varje
kammare under varje varv. Tillförseln av
gasblandningen och luft ombesörjes av en enda ventil.
Avloppsga-sema passera en generator, elär de uppvärma råoljan,
som i förväg blandats med luft, varifrån de fortsätta
sin väg till en ångpanna.
De hittills uppnådda resultaten visa, att
gasturbinen funktionerar med en verkningsgrad av 36 %,
förutsatt att de förbrända gaserna användas till alstrande av
den för tryckluftalstringen erforderliga ångan. Vid
ytterligare användning för de ännu heta gaserna kan man
uppnå en total verkningsgrad på 50 %.
Fig. 2. Gasturbinanläggning för Reinisch-Westfählische Teeröl-Raffinierie-Werke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
