Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
ra liter vatten. Generatorn har inga rörliga delar och
icke heller vatteninspnitning eller dyl. anordning. På
resan medföres en eller flera kolpatroner beroende på
beräknad dagsförbrukning. Erfarenheten har visat, att
mot 1 kg bensin svarar 1,5—1,8 kg träkol. Om man
alltså har en 2 tons lastbil, som förbrukar 15—20 liter
(11—14,5 kg) bensin per dag, bli .motsvarande
kolför-bukning 19—25 kg. Förutom det kol, som medtages i
generatorn, behöver därför endast 2 kolpatroner
medföras. Generatorn fordrar under dagens körning ingen
som helst tillsyn annat än att den vid lämpliga tillfällen
laddas med de medförda patronerna, ett arbete, som lätt
göres på någon minut. Chauffören är alltså lika fri
och - ledig som vid körning med bensin. I detta
sammanhang må nämnas ätt avsättningarna i motorn bli
mindre vid gasdrift än vid bensindrift.
Minskningen i bränslekostnad är högst betydande.
I runda tal kan man säga att bränslekostnaden vid
användande av träkol utgör:
en femtedel av kostnaden för bensin,
en tredjedel » fotogen
och hälvten » . råolja
De prov, som gjorts med generatorn å D. O. N.
järnväg, ha givit ändå bättre resultat, i det en
minskning av bränslekostnaden i förhållande till bensin av
80—90 % där erhållits.
Med den förhanden varande minskningen i
bränsle-kostnaden är en generator, åtminstone då det gäller
övergång från bensindrift intjänad på några få månader. —
I jämförelse med råoljemotorn är att märka att en
bensinmotor inkl. generator ej är dyrare än en motsvarande
råoljemotor samt att den är betydligt lättare och går
lugnare, vilket gör att den kan ställas upp var soim helst
och ej på långt när behöver så kraftigt fundament som
råoljemotorn.
Generatorn tillverkas i fem storlekar för
motorstyr-kor från 6 till 100 hkr. För större motorstyrkor kunna
två eller flera generatorer kombineras. Så kan
också göras om det av utrymmesskäl är bättre med två
eller flera mindre generatorer än en stor sådan.
Generatorns användningsmöjligheter äro mycket
vidsträckta. Den har ej större dimensioner än att den
får plats vid sidan av chaufförsätet på en ordinär
lastbil utan att alltför mycket inkräkta på sittplatserna.
Andra användningsområden äro järnvägsmotorvagnar,
motorlok, omnibussar, motorbåtar, varpbåtar vid
flottning, traktorer, motorplogar etc. För personbiler
kommer fabriken att inom närmaste tiden släppa ut
generatorer av speciell typ. Men även för stationära och
halvstationära ändamål bör bensinmotorn med generator bli
av betydelse. För motordrift ute i obygderna är det av
vikt att ha motorer som låta transportera sig utan
alltför mycket besvär. Med bensinmotorn kombinerad med
gasgeneratorn erhålles en anordning, som uppfyller
detta önskemål och som ej är dyrare än de nu använda
råoljemotorerna. För skogstrakter, där man kan få
bränsle på platsen, bör generatorn bli idealisk. Man slipper
ifrån att transportera bränslet, och man kan
åstadkomma bränslet till ett pris, som gör driften åtskilligt
billigare än med fotogen, ja t. o. m. än med råolja.
För krigsförhållanden är det -— både för civila och
militära ändamål — av allra största betydelse att för
motorer ha ett sådant bränsle som träkol. Man blir
oberoende ej allenast av import, utan också av
transportsvårigheter inom landet. Bränslet kan praktiskt taget
erhållas var som helst.
(Insänt.)
Den svenska rundradiorörelsen
under kritik.
Hr Redaktör!
Under det att den underbara radion dragit fram
på sitt segertåg runt omkring oss i världen har den i
vårt land haft att kämpa mot en hel del svårigheter och
fördomar. Svårigheterna, som legat hos de lagstiftande
och organiserande myndigheterna, kunna i sin helhet
icke bedömas av en i allmänhet välvillig medborgare,
men det kan likväl med fog frågas om icke denna sida
av saken med litet mera förutseende kunde ha lösts
redan vid 1923 års riksdag. Det är betecknande att vi
den dag som är få nöja oss med rundradiering från s. k.
försöksstationer, vilket i allmänhet giver oss den
uppfattningen att utsändningen ännu ligger i sin linda och
behöver experimenteras fram. Men detta är långt ifrån
fallet. I de engelska rundradiostationer, som i snart ett
och ett halvt år skänkt t. ex. undertecknad ett sant och
vederhäftigt nöje kväll ut och kväll in, investerades för
två år tillbaka ett kapital på åtskilliga miljoner,
vilket visar att radion redan vid denna tidpunkt avancerat
långt över experimentstadiet. Och för jämnt ett år
tillbaka, då våra stationer började med sina blygsamma
»försök», förmådde engelska och amerikanska radioamatörer
att överbrygga Atlanten med jämförelsevis anspråkslösa
sändareanordningar. Om det nu också gått sakta för oss,
så kunna vi om en liten tid glädja oss åt att
svårigheterna blivit definitivt lösta eftersom vi till hösten kunna
räkna med utbyggandet av åtminstone tre storstationer
för rundradioutsändning.
Men fördomarna, den egentliga anledningen till
min artikel, stå kvar, ja, de komma att växa om inte en
oegennyttigare propaganda tager den hittillsvarandes
plats. I vårt land håller nämligen den underbara radion
på att skrivas sönder under de mest naiva
ansträngningar att göra den populär.
»Hur jag bygger mig en mottagare för fem
kronor» etc — är inte den rubriken helt vanlig, liksom
innehållet i den mer eller mindre utbroderade beskrivningen
endast syftar däråt, att vem som helst kan på en halv
timme medels en kniv, en hovtång (i besvärligaste fall)
och en skruvmejsel förfärdiga en komplett mottagare
för rundradio. Det tros att man därmed gör radion en
tjänst, man bevisar ju att den ligger överkomlig för alla,
för den fattigaste bland de fattiga, och att den i själva
verket inte döljer några märkvärdigheter. Men, o ve,
vilken björntjänst har inte denna ovanligt nitiska
upplysningsverksamhet gjort oss och radion. Jag skall
bevisa det!
Mången skolpojke (av medlidande förbigår jag de
övriga) har, eggad av den förföriskt enkla anordningen,
knåpat samman en kristall- kanske en en-rörsmottagare,
förvissad om att han därmed löst radioproblemet och att
han efter slutat arbete skulle höra sfärernas symfoni
brusa genom hörlurarna, England — Tyskland skilda
från varandra medels ett fjät på den variabla
avstäm-ningsanordningen. Resultatet? Stor besvikelse, kanske
en telegraf eller Eiffeltornets tidsignal fram på
nattkröken. Hörde han något, var björntjänsten icke så stor,
ty om konstruktören ägde aldrig så litet omdöme, skulle
han därmed inse att radion icke alls är någon leksak,
som slarvas ihop utan vidare kostnad, och om han inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
