Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 ,
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
strömtätheter; man erhåller oxiderna i stället för
kromen. Även vid minskning från höga strömtätheter till
låga är det icke möjligt att stanna på den fjärde
kurv-delen; spänningen springer alltid om ock vid
minskningen med en viss fördröjning över till de lägre
kurvorna.
Använder man i stället för kromsyra en lösning,
som vinnes genom tillvaratagande av
utfällningspro-dukterna från tredje kurvdelen och upplöser dessa i
vatten, så lyckas det att ända ned vid lägre
strömtätheter hålla sig vid fjärde kurvdelen och därigenom
erhålla utfällningar av krom, som bliva vackrare,
fastare och mera glänsande, ju lägre de strömtätheter äro,
vid vilka utfällningen försiggår. En av dr Liebreichs
metoder består sålunda däri att avskiljandet försiggår
vid låga strömtätheter ur lösningar av kroms trevärdiga
och tvåvärdiga oxider av den beskaffenhet, som anan
erhåller dem vid elektrolys av föreningar med sexvärdigt
krom såsom utfällningsprodukter före inträdet av
metall-utfällningen. Vid noggrann framställning av de nämnda
lösningarna av kroms två- och trevärdiga oxider lyckas
det till och med att ända ned till
sönderdelningsspän-ningen hålla sig vid fjärde kurvdelen och alltså att
undgå alla spänningssprång.
I stället för att framställa lösningar av de två- och
trevärdiga oxiderna av krom genom användande av den
tredje kurvdelens utfällningsprodukter, kan man även
framställa dem på olika sätt på kemisk väg. Så
kommer man exempelvis till likvärdiga lösningar genom
smältning av kromsyrekristaller eller av
kaliiumbikro-mat till dess chargen skummar upp, varpå produkten
löses i vatten. Lösningarna synas härvid bliva
kolloidala. Tillsats av trevärdiga kromföreningar kan i vissa
fall vara lämplig; tillsats av kromat är däremot
skadlig, då den framkallar plötsliga språng i
strömspän-ningskurvan. I vissa fall har tillsats av svaga
syror, såsom t. ex. borsyra, visat sig vara. till fördel för
upprätthållandet av väteutvecklingen.
Enligt en annan av dr Liebreich utarbetad metod
elektrolyseras kromsaltlösningar med tillsats av
hy-droxider av alkalimetaller och alkaliska
jordartsmetaller.
En tillsats av alkalikarbonat eller bikarbonat vid
elektrolysering av kromsalter har redan föreslagits. Det
har nu visat sig, att elektrolys av alkaliska krombad
kräver mindre noggrant upprätthållande av en
bestämd alkalitet än upprätthållande av en bestämd
aciditet vid elektrolys av sura bad. De alkaliska baden
arbeta med andra ord driftsäkrare. De äro även med
hänsyn till elektromaterialet mera lämpade för
praktiken än de sura baden, som angripa
elektrodmaterialet. Användningen av alkalikarbonat och särskilt
bikarbonat medför emellertid den olägenheten, att
kolsyra utvecklas vid katoden. Lämpligare är därför att
använda hydroxider av alkalimetaller och alkaliska
jordartsmetaller, särskilt kali- och natronlut, under det
att en tillsats av ammoniak visat sig vara mindre
lämplig. Man tillsätter härvid till det kromsalt
innehållande badet lämpligen så mycket lut, att den bildade
alkalikromiten fortfarande löser sig vid omröring av
lösningen. Ett överskott är även möjligt men icke
fördelaktigt. Lutens gynnsamma verkan består icke blott
däri, att den förhindrar vätea.vskiljandet, utan även
däri att den verkar, så att den katodiskt ur neutral
lösning utfällda gröna kromoxiden hålles i kolloidal
form i lösningen.
Även i Amerika har förkromning på senare tider
kommit i praktisk användning. I Chemical and
Metal-lurgical Engineering har sålunda nyligen lämnats
uppgifter om förkromningsbad, som visat sig giva goda
resultat, och som bestå av lösningar av kromsulfat
med kromsyra. En lämplig sammansättning på ett
dylikt bad är en lösning, som innehåller 3 gr. kromsulfat
och 200—400 gr. kromsyra pr liter.
Katodströimtät-heten bör hållas inom gränserna 9,3—16 ampère pr
kvdm.
De bästa resultaten hava erhållits med en lösning av
3 gr. kromsulfat och 245 gr. kromsyra pr liter samt
en strömtäthet av 13,6 ampère pr kvdm. De använda
anoderna voro av krom. Lösningen hade
rumstemperatur. Någon särskild omröring erfordrades ej.
Sd.
Skruvförbindningar och
muttersäkringar.
En studie av ingenjör N. H. Westerberg, Stockholm.
Med föreliggande artikel avses dels ett
klarläggande av de förhållanden, som inträda vid åtdragning
av en vanlig enkelmutter å skruvbult och låsning
medels kontramutter samt dels ett allmänt resonemang
kring låsmutterproblemet och principerna för några
mera kända muttersäkringar.
Skruvförbindning medelst enkelmutter.
Då en enkelmutter åtdrages å en skruvbult mot
underlag verkar den såsom en kil med stöd dels mot
underlaget dels mot bultens gängor. I likhet med vad
fallet är vid en vanlig rak spetsig kil att dess
kilverkan, dvs trycket mellan kilen och de av kilen
påverkade delarna, är större än vid en trubbigare dylik
hänfört till en och samma indrivande kraft, så gäller att
en mutters låsvärde vid samma åtdragande moment och
under för övrigt likvärdiga förhållanden ökar i och
med minskningen av gängans stigningsvinkel. Såsom
en följd av ovanstående är vidare tydligt att vid
åtdragning med samma moment av två med hänsyn till
stigningen olika muttrar vrides muttern med den
mindre gängstigningen större väg (mätt i grader) än
muttern med den större gängstigningen, varvid med vägen
avses mutterns rörelse från det ögonblick anliggningen
mot underlaget och bultgängan börjar och till
slutläget. Detta är beroende på att vid den mindre
gängstigningen erhålles en större kraftkomposant i bultens
längdriktning, men gäller förhållandet naturligtvis
endast inom de gränser, där en kraftigare ansättning
av muttern över huvud taget är möjlig. Det vridande
moment med vilket en mutter får åtdragas för att
deformeringen av mutter eller bult icke skall uppstå, är
beroende på bultens och mutterns dimensionering, och
är i praktiken begränsat genom lämpligt avpassad
längd å skruvnycklar. En kraftig åtdragning av en
mutter å bult mot underlag resulterar dels i en
hoptryckning av de hopskruvade delarna och dels i vissa
fall, beroende på åtdragningens storlek, i en elastisk
förlängning av bulten. Med en allt för kraftig
åtdragning av en mutter förorsakas i första hand sträckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
