Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239 , INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
av bulten eller deformering av gängorna och i
fortsättningen eventuellt vridning av bulten. Mellan en
ansatt mutter och underlaget förefinnes ett visst tryck.
Såsom något absolut fixt kan detta tryck eller
ansättningen av muttern icke fattas, då åtdragningen
praktiskt alltid blir variabel. Dessutom tillkommer att de
vid ansättningen av muttern uppkomna elastiska
förlängningarna i bulten efter en viss tid säkerligen
övergå i permanenta dylika på grund av materialets
ut-tröttning samt i vissa fall dessutom genom
ogynnsamma påkänningar från underlaget. Härvid uppstår en
viss tryckminskning i mutterns anliggning. Vid vissa
konstruktioner med skruvförbindning förekomma
påkänningar av sådant slag, att bultarna äro utsatta för
ständiga sträckningar, som nödvändiggöra tidvisa
ef-tersättningar av muttern. Såsom exempel på detta kan
bl. a. nämnas skruvförbindningen vid rälsskarv.
I handeln förekommande muttrar passa icke exakt
till bultgängan, utan erhålles alltid en viss glappning.
Denna är till nackdel såsom verksamt bidragande till
miutterns lossnande. Em mutter med noggrann passning
till bultgängan, och som sålunda går »styvt» och med
»kilning» på själva gängan, har sålunda större
förutsättningar att icke skakas loss. Efter åtdragningen
av en mutter mot underlag är muttern förutom mot
underlaget i »kontakt» med undersidan av gängan å
bulten. G-lappigheterna förefinnas då vid bultgängans
översida. Förhållandet framgår av fig. 1. Äro de
hopskruvade delarna i ett sådant fall utsatta för
vibrationer, så uppstår momentant en viss tryckminskning
mellan muttern och underlaget ävensom mellan
muttern och bultgängan, vilket efterföljes av en
tryckökning. Muttern lättar härigenom i fastkilningen
respektive erhåller en stöt, som resulterar i ett mindre
vridande moment. Kraften, som verkar vridande på muttern,
är icke stor. Den förhåller sig till den genom stöten till
muttern meddelade kraften såsom tangenten för
gängans stigningsvinkel, och kan teoretiskt betraktas vara
placerad i gängans mitt, dvs på en hävarm som är
något mindre än halva j^tterdiametern å bulten. Då
värdet av tangenten för gängans stigningsvinkel rör sig
omkring 0,02 erhålles att den på muttern vridande
kraften är 0,02 X den axiella kraften. Att detta
vridande moment dock är tillräckligt för att isucessivt
lossvrida en mutter, som är utsatt för skakningar, är
praktiskt och allmänt känt. Såsom förut framhållits
förringas dock säkerligen den genom stöten tenderande
vridningen av muttern i den mån som denna är mindre
glapp å bultgängan. En mutter, som pådragits »styvt»
å bulten torde sålunda hava rätt stor grad av låsbarhet
eller åtminstone större dylik ä.n en glapp mutter.
Skruvförbindning med enkelmutter och kontramutter.
Då en kontramutter skall pådragas å en bult för
säkring av en förut åtdragen mutter, så har den
åtdragna muttern, undermuttern, den ställning som
angives i fig. 1. Förloppet vid den därpå följande
ansättningen av kontramuttern är följande. Från det
moment i vridningen, då kontramuttern kommit till
anliggning mot undermuttern och bultgängans undersida,
kräves ett gradvis ökat vridande moment för
kontra-mutterns fastkilning mot lundermuttern och
bultgängan. Vid det tillfälle i vridningen, då detta
vridande moment är lika med det moment, imed vilket
undermuttern förut ansatts, förefinnes samma tryck
mellan kontramuttern och undermuttern som mellan
undermuttern och underlaget, varjämte teoretiskt
taget trycket mot bultgängan i kontramuttern och
undermuttern ät detsamma. I detta läge sammanfalla
också i anliggningsplanet mellan de båda muttrarna
dessas båda »utgångsöppningar» för gängan, dvs
kontram|uttern bildar teoretiskt betraktat en direkt
fortsättning av undemnuttern, som om de båda muttrarna
vore en enda mutter. Läget av de båcla muttrarna vid
detta tillfälle framgår av fig. 2. Någon större
lås-effektivitet utöver vad som erhålles med enkelmutter
erbjuder icke detta läge.
Det hela kan ur denna synpunkt betraktas såsom
en mutter med större höjd. För säkringen, dvs för
höjning av låsvärdet, erfordras åtdragning av
kontramuttern med ett större vridande moment än varmed
undermuttern är ansatt. Vid fortsatt vridning av
kontramuttern (uppstår en tryckökning vid a enl. fig. 2
mellan kontramuttern och bultgängan ävensom vid b
mellan de båda muttrarna och mellan undermuttern och
underlaget. Undermuttern förutsattes härvid vara
fasthållen, så att den icke medföljer i vridningen. De
nämnda tryckökningarna resultera i hoptryckning av
de hopskruvade delarna och kanske även i någon mån
i förlängning av bulten. Efter viss vridning av
kontramuttern släpper undermuttern kontakten med
undersidan av bultgängan och blir »avlastad» i förhållande
till bulten. En fortsatt större vridning av
kontramuttern resulterar i ett ökat spelrum mellan undersidan
av bultgängan och undermuttern, och slutligen i
under-mutterns anliggning mot översidan av hultgängan,
såsom framgår av fig. 3. Muttrarna äro då låsta relativt
bulten med alla glappigheter gynnsammast möjligt
utfyllda. Man torde sålunda kunna säga att från det i
fig. 2 angivna läget, då båda muttrarna voro åtdragna
med samma moment, erhålles vid kontramutterns
fortsatta vridning en gradvis ökning av de båda muttrar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
