Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 ,
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
nas låseffektivitet för skakningar i den mån som
glap-pigheterna utfyllas och undermuttern med tryck
kommer i kontakt med översidan av bultgängan vid a enl.
fig. 3. Förhållandet är i viss mån analogt med vad som
förut nämnts beträffande olika glappigheter i gängan å
en enkelmutter med den skillnaden, att vid
kontramut-ter kan greppet å bulten genom tryck vid a och b enl.
fig. 3 erhållas betydligt större än vad som är möjligt
med en enkelmutter, som går »styvt» på gängan.
Av det gjorda resonemanget kan sålunda dragas
den slutsatsen, att vid kontramutterkonstruktion bör
undermuttern icke åtdragas kraftigare än att
kontramut-terns ansättning med ett större vridande moment är
möjlig. Genom försök är konstaterat att från det i
fig. 2 visade läget, dvs då båda muttrarna äro åtdragna
med samma moment, erfordras en vridning av
kontra-muttern av i genomsnitt 30° för att undermuttern skall
komma till anliggning med bultgängans översida i
enlighet med fig. 3.
Av sammanhanget är vidare tydligt att
undermuttern vid kontramutterkonstruktion på grund av
avlastningen kunde vara av lägre höjd än kontramuttern,
som efter åtdragningen uppbär belastningen av
åt-skruvningen. Praktiskt är detta dock icke så lämpligt,
då undermuttern härigenom blir svårare att gripa med
nyckel för det fall att en »eftersättning» av muttrarna
är nödvändig utan att kontramuttern losskruvas.
Yid en god låsning av dubbla muttrar å skruvbult
i enlighet med fig. 3 är kontramuttern sålunda såsom
en kil indriven med en större kraft än den undre
muttern, och »utgångsöppningarna» för de båda
muttrarnas gängor åtskilda i anliggningsplänet, mellan de
båda muttrarna. Ett lossvridande av cle båda
muttrarna gemensamt erbjuder sålunda något litet större
motstånd än lossvridande av muttrarna var för sig.
En provning av låseffekten i dylikt fall genom
lossvridande med t. ex. en skruvnyckel är dock ganska
intetsägande. Dels är lossvridandet i varje fall möjligt,
och dels ger det ett dåligt begrepp om de båda
muttrarnas låsvärde gentemot skakningar. Såsom förut
nämnts är den kraft, som vid skakningar verkar
vridande på miuttern, mycket liten och placerad nära
bul-tens centrum. Även med en relativt liten kraft,
anbragt å t. ex. en skruvnyckel, erhålles sålunda ett
många gånger större moment än vad fallet är å muttern
vid skakningar. Prov angående låseffektiviteten av
dubbla muttrar även som muttersäkringar över huvud
taget böra sålunda arrangeras i överensstämmelse med
verkliga förhållanden, antingen såsom något
laboratorieprov eller såsom praktiska prov genom applicering
av muttersäkringen å maskiner med stora vibrationer,
varvid fjäderhammare, stenkrossar och dylikt
lämpligen kunna komma till användning.
Låsmutterproblemet.
Enkelmuttern är i många fall ensamt tillräcklig vid
skruvförbindningar. Vid en del maskinella
anordningar, där skakningar förekomma, är dock större
säkerhet erforderlig. I vissa fall äro dubbla muttrar härvid
tillfyllest, men dock icke alltid. Detta är ett känt
faktum. Många teknici hava därför sysslat med
problemet att finna en effektiv och praktisk muttersäkring,
och otaliga läsningar hava framkommit. Säkerligen
kunna de skattas till åtskilliga tusental. Endast ett
fåtal härav kunna dock betecknas såsom goda och
lämpliga för praktisk användning. Det stora flertalet äro
mer eller mindre spekulationer, som falla på grund av
sitt pris eller av andra orsaker.
Men varför äro icke dubbla muttrar tillräckligt
effektiva för alla fall av skruvförbindningar? Svaret
torde kunna givas enligt det föregående. Från det
tillfälle, då kontramuttern under åtskruvningen ligger an
mot undermuttern med samma tryck, som denna mot
underlaget, och till kontramutterns slutläge, blir
praktiskt taget en mycket liten vridning ca 30°, vilken
vridning representerar själva säkringen utöver
låsningen vid en enkelmutter. Det är således endast denna
lilla vridning och häremot svarande friktionsarbete,
som skall övervinnas för att muttrarna skola förhålla
sig såsom en enkelmutter. Det får icke bortses från,
att om även genom en lämplig åtdragning av en
kon-tramutter kan erhållas en låsning av de båda muttrarna
relativt bulten, så att muttrarna i minsta möjliga mån
»glappa till» vid vibrationerna, en dylik låsning i
många fall icke ernås, emedan den är svår att praktiskt
kontrollera. I de flesta fall ansättes undermuttern
säkerligen för hårt för att den för låseffekten nödvändiga
»avlastningen» av undermuttern medelst
kontramuttern efteråt skall vara möjlig. Annorlunda och till det
bättre skulle saken ställa sig om undermuttern och
kontramuttern vore gängade gemensamt, så att de
ihop-lagda mot varandra kunde pådragas samtidigt å
bulten, och kontramuttern därefter låsas. Då erhölles en
praktisk kontroll på att kontramuttern vore ansatt med
ett större vridande moment, varvid den extra
vridningen representerade säkringen. Ett ytterligare steg i
idealisk riktning skulle samtidigt härvid vara om
kontramutterns anliggning mot undermuttern kunde
utföras på ett sådant sätt att kontramutterns kilning mot
undermuttern och bultgängan vid kontramutterns
låsning skedde under en betydlig spetsigare vinkel än vad
fallet är med vanliga muttrar. Följden härav skulle
bliva att kontram|utterns vridning för fullständig
nedtryckning av undermuttern till anliggning mot
bultgängans översida kunde verkställas med ett betydligt
mycket mindre vridande moment jämfört med en
liknande åtskruvning vid vanliga dubbla muttrar,
samtidigt som vridningen av kontramuttern, dvs säkringen,
bleve större. Mera populärt kan beträffande dessa
förhållanden hänvisas till indrivning av en spetsig kil
jämfört med en trubbigare dylik och skillnaden härvid i
fastkilning, beroende på att med den spetsigare kilen
erhålles större tryck å de isärkilade delarna hänfört
till en och samma indrivande kraft.
I detta sammanhang kan omnämnas, att med en
kon-tramutter, som icke har plan anliggning till
undermuttern, visserligen erhålles en bättre låsning, men att
kontramuttern härvid verkar böjande på bulten. Detta
torde icke vara så teoretiskt riktigt eller idealiskt vid
muttrar, som behöva åtdragas för »eftersättning» eller
lossas för visst underhåll och tillsyn av de hopskruvade
anordningarna.
Här nedan skall ett försök göras till analys av de
riktlinjer, efter vilka olika muttersäkringar tillkommit.
Varje muttersäkring bör gå ut. på att få ett grepp på
bulten på ett sådant sätt att eventuella, rörelser i
underlaget på grund av skakningar icke minska mutterns
tryck mot bultgängan. Många principer äro härvid
följda, av vilka kunna nämnas:
1. Grepp på bulten genom anliggning mot
över-och undersidan av bultgängan, åstadkommet genom två
mutterdelar, som genom vridning i förhållande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
