- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtioandra årgången, 1924 /
241

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

241 , INDUSTRITIDNINGEN NORDEN



varandra utfylla glappigheterna i gängorna samtidigt
som en kraftig fastkilning uppstår mellan de båda
mutterdelarna under en relativt stor vridning av
övermuttern. Hit hör »Titan»-muttern.

2. Radiellt grepp på bultgängan åstadkommet
genom två mutterdelar och dessas vridning i
förhållande till varandra; t. ex. »Serax».

3. Fjädrande grepp mellan muttern och
underlaget, avsett att motverka rörelserna i underlaget; t. ex.
fjäderbrickor och fiberbrickor.

4. Två mutterdelar hoppressade med varandra,
avseende en från början förefintlig friktion mellan de
båda delarna såsom ett pius till den friktion, som
uppstår vid den ena delens särskilda vridning i förhållande
till den andra i och för låsning.

5. Förbindning mellan mutter och bult genom
någon detalj i ingrepp med bulten. T. ex. kronmutter
med saxpinne eller saxpinne genom mutter.

6. Stopp utanför mutter genom någon detalj i
ingrepp med bulten. T. ex. saxpinne utanför mutter.

7. Säkring av muttern i förhållande till
underlaget genom någon särskild detalj. Bulten är i så fall
särskilt förhindrad att vridas runt. T. ex. omkring
muttern uppvikt plåtbricka.

8. Pådragning utanför muttern av någon detalj,
som icke passar precis till bultgängan.

9. Låsning av mutter medelst någon detalj, som
genom anliggning mot undermuttern och vridning i
förhållande till denna verkar kilande mot bultgängan,
i tendens att böja bulten.

Flera principer skulle möjligen kunna uppställas.

De nämnda nio grupperna kunna i sin tur sorteras
under två huvudgrupper: muttersäkringar, som icke
deformera bulten eller gängorna i nämnvärd grad, samt
dylika som äro av mera deformerande art. Det
förstnämnda är givetvis det idealiska, och kan hit i
allmänhet hänföras låsmnitterkonstruktioner enligt grupperna
1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7. Såsom deformerande äro däremot
i allmänhet muttersäkringar enligt grupperna 8 och 9.

Följande kan dessutom anföras beträffande de
olika grupperna:

1. Enligt denna princip erhållas goda
muttersäkringar, om vid konstruktionen tages fasta på
nackdelarna vid dubbla muttrar, nämligen för liten låsväg
av kontramuttern samt svårigheten att kontrollera att
kontramuttern åtdrages med större moment än
undermuttern. Med säkringar enligt denna grupp kan
erhållas ett grepp på bulten oberoende av underlaget.

2. Principen giver möjligheter till goda säkringar.

3. Fjäderbrickor kunna bl. a. vara goda, förutsatt
att de äro styva.

4. Dylika säkringar kunna från början vara goda,
men försämras genom upprepade åtdragningar på
grund av att hoppressningen ger efter.

5. Kronmutter med saxpinne är givetvis en god
säkring, men har dock den svagheten att man är
hänvisad till vissa lägen av muttern för låsningen.
Ansättningen och speciellt »eftersättning» av muttern kan
sålunda icke alltid göras med önskad kraft. För övrigt
kan muttern glappa loss så mycket, som motsvarar
glappet för saxpinnen. Saxpinne genom mutter är föga
lämpad för fall, där »eftersättningar» av muttern äro
nödvändiga på grund av t. ex. försträckning av bulten.

6. Det sistnämnda gäller även för saxpinne genom
bult utanför mutter. Det är dessutom
anmärkningsvärt vad saxpinne, placerad utanför mutter, i vissa fall

har benägenhet att klippas utav, beroende på ett
sax-pinnen från muttern får upptaga de stora axiella
krafter, som kunna uppstå vid skakningar.

7. Dessa kunna vara rätt goda såsom säkringar
men erbjuda i allmänhet för små
inställningsmöjligheter av muttern.

Grupperna 8 och 9 kunna erbjuda goda låsningar
på bekostnad av gängornas eller bultens deformering.
För en del fall torde dock dylika säkringar kunna
ersättas genom enbart tillstukning av bulten utanför
muttern.

*



Såsom slutord kan sägas, att en muttersäkring
förutom att vara effektiv även bör vara hållbar, enkel,
ej för komplicerad i användning samt prisbillig.
Muttersäkringar, som konstruktivt sett äro baserade på
skruvgängeprincipen men med en ökad effekt i
kil-ningsverkan, såsom fallet är med säkringar enligt
punkt 1, torde sålunda hava vissa betingelser att
uppfylla nämnda fordringar.

Hydrok ompressorn.

Över denna apparat lämnar ing. Collet Lindén i senaste numret av
Tekn. föreningens i Finland förhandl:r en beskrivning, som vi här
tillåta oss i huvudsak återge.

Vid framställning av komprimerad luft har hittills
uteslutande använts mekaniskt drivna kompressorer,
vilkas driftkostnader dock ställa sig relativt oförmånliga.
Som drivkraft har vanligtvis direkt eller indirekt kopp {+-+}
lade vatten- eller ångturbiner, förbrännings- eller
elektromotorer och ångmaskiner kommit till användning.
Dessa kompressorer fordra dock regelbunden skötsel och
tillsyn, vilken omständighet ytterligare fördyrar
självkostnadspriset per kbm tryckluft.

En kompressor, som så att säga arbetar
självständigt, är den av en tysk firma patenterade
hydrokom-pressorn.

Enligt patentet avser hydrokompressorn att
direkt framställa tryckluft, blästerluft eller pressgas med
tillhjälp av naturliga eller konstgjorda vattenkrafter.
Det drivvatten som kommer till användning blandas på
det högsta stället med tillhjälp av en patenterad
sughuv med den av samma vatten insugna atmosfäriska
luften. Denna blandning sker på ett ekonomiskt
gynnsamt sätt tack vare sagda huv. Luftvattenblandningen
faller så igenom en rörledning ned till den lägsta
punkten och så nära som möjligt det ställe där
kompressorluften skall komma till användning. Genom en patenterad
avskiljare, som sålunda befinner sig på denna lägsta
nivå, skiljas vatten och luft från varandra, men denna
gång luften såsom tryckluft. Vattnet tryckes
automatiskt, enligt lagen för kommunicerande rör, åter i en
stigledning upp till den ungefärliga utgångshöjden av
falledningen, varefter det får flyta ut i det fria.

På grund härav kommer den ur avskiljaren vunna
luften att stå under tryck av vattenpelaren i
stigled-ningen, och alstras sålunda ett övertryck, som per tio
meter stigledning ger en atmosfär. Man kan även i
stället för stigledning använda ett fritt schakt.
Resultatet är därvidlag självfallet detsamma. Den erhållna
tryckluften kan därefter genom diverse ledningar föras
fram till användningsställena. Då tryckluft ej behö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:00:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1924/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free