Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 ,
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
kan däremot icke vara berättigad att återkomma oftare
än andra industriella ock kulturella utställningar, som
ju skola utgöra en manifestation av vad teknik och
kultur gjort för framsteg under en viss epok. För
övrigt torde man i hela Sveriges land nu vara rätt
allmänt trött på allt vad utställningar heter. Man
frestas lätt att tro att de äro till icke för det allmänna utan
för enskildas bästa och framgång. De skulle för länge
sedan ha tynat av och dött ut, om de icke erhållit så
starkt understöd av allt som har med trycksvärta och
papper att göra.
Vattentät cement- och betongmassa
enligt Winklers metod.
Vid utförande av vattenbyggnader,
torrläggningar och dylika arbeten visar det sig vanligen — heter
det i beskrivn. till sv. pat. 56 795 — att ett fullkomligt
vattentätt och tillförlitligt material felas. De hittills
brukliga tillsatserna för åstadkommande av vattentäthet
hos murbruk visa nästan undantagslöst skadliga bi- och
efterverkningar, som göra dem praktiskt taget
värdelösa. De vanligen uppträdande följdfenomenen visa sig
nämligen i en förminskning av brukets eller cementens
ursprungliga godhet samt i därefter följande utvittring
och sprickor. Sålunda verkar tjära, vilken alltjämt
an-befalles såsom tillsats, till och med då den användes i
form av emulsion, alltid betydligt nedsättande på
fastheten och vidhäftningsförmågan, oavsett andra mindre
allvarliga olägenheter. Utförandet av svårare arbeten
av ifrågavarande slag fordrar således just ett material,
som jämte fullkomlig ogenomsläpplighet även äger de
nämnda egenskaperna åtminstone i normal grad.
Till de hittills bristfälliga resultaten bidrager även
en annan omständighet: Man förbiser för det mesta, att
en fullkomligt ogenomtränglighet för vatten icke är
tillräcklig för att göra cementen lämpad för varaktigt och
pålitligt utförande av dylika arbeten. Svårare
torrläggningsarbeten, såsom t. ex. tilltäppandet av
vattentillopp i tunnlar och schakt, eller tätning under
vattentryck, t. ex. grundvattens tryck, och i källare, kunna
endast utföras med ett murbruk eller material, som
jämte de nämnda egenskaperna även äger förmågan att
utomordentligt hastigt, så att säga ögonblickligen,
binda och att inom kort tid nå en nästan fullkomlig
fasthet. Tätning och murning med cement av ordinär
bindningstid är vanligen under inverkan av uppdämt
vatten utsatt för sprickning, innan cementen hårdnat,
liksom å andra sidan, då vidhäftningsförmågan är
otillräcklig, varje murslev pålagt tätningsämne genast
bortspolas. Byggnadsmaterialets vattentäthet förlorar under
sådana förhållanden all betydelse. Man får således vid
lösningen av dylika svåra problem icke låta påverka sig
av den för närvarande gängse meningen, att långsam
bindning utgör ett bevis för cementens godhet.
Det har nu av K. Winkler, Altstetten b. Zürich,
befunnits, att cement-, cementbruks- och betongmassor
vinna en för utförande av tätnings-,
vattenbyggnads-och dylika arbeten fullkomlig vattentäthet och övriga
oundgängliga egenskaper, särskilt ökad
vidhäftningsförmåga och ovanligt hastig bindning, om man i stället för
blandningsvattnet använder en alkalihydroxidlösning av
1,075—1,455 specifik vikt (10° till 45° Baumé), i vilken
ett eller flera av nedannämnda ämnen blivit lösta, resp.
inrörda i form av ett fint pulver, nämligen tjärkoks,
kalisalter (salpeter), brunsten.
Kaliumhydroxid åstadkommer förutom
fullkomlig ogenomtränglighet en betydlig hårdhet och fasthet
samt äger en utomordentlig förmåga att öka
vidhäftningen och att påskynda bindningen. Natriumhydroxid
verkar till skillnad från kaliumhydroxiden
huvudsakligen därigenom, att hårdheten och fastheten ökas i
mindre hög grad och att bindningen snarare sker
långsammare, men att däremot vidhäftningsförmågan stegras i
än högre grad.
För de flesta praktiska tätningsuppgifter vinnes ett
i alla avseenden tillfredsställande resultat med kalilut.
I händelse den därmed ernådda vidhäftningsförmågan
icke skulle vara tillräcklig, kan denna brist avhjälpas
genom tillsats av en ringa mängd natron, omkring 2 till
7 %, beräknad efter kalilutens vikt. Användningen av
natronlut enbart är tillräcklig endast då långsam
bindning och utvittring icke medföra några olägenheter.
Tjärkoksen gynnar vidhäftningen. Det må
framhållas, att densamma i motsats till tjäran icke medför
några skadliga biverkningar. Den mängd, som skall
tillsättas, uppgår till högst 5 % i förhållande till
alka-lihydroxidlösningens vikt. Alkalisalter, t. ex.
Stass-furtsalter, i viktsförhållande av 1 % till 3 % öka
likaledes vidhäftningsförmågan och utöva därjämte en
härdande verkan. Brunsten höjer alla cementens värdefulla
egenskaper. Den högsta tillrådliga mängden utgör
omkring 15 % av alkalihydroxidlösningens vikt.
Dessa särskilda tillsatser kunna komma till
användning var för sig eller gruppvis. Valet av alkali
och lösningens koncentration såväl som användningen
av en eller flera av de nämnda tillsatserna beror dels på
de villkor, som i varje fall skola fyllas, dels på
cementsorten och beskaffenheten av det tillgängliga vattnet.
Det ifrågavarande sättet avlägsnar de ovan angivna
olägenheterna och medgiver framställningen av cement-,
cementbruks- och betongmassor, som lämpa sig för
varaktigt utförande av vattenbyggnader, svårare
torrläggningsarbeten och dylikt.
K.Nn.
Väggkonstruktion, system Flodin.
Av H. G. Flodin, Roslags-Näsby, har uppfunnits
ett »väggfält för husbyggnader jämte sätt att framställa
desamma», varå erhållits sv. patent (nr 56292).
Uppfinningen avser väggar av det slag där dessa
äro sammansatta av stolpar eller balkar med
mellan-varande ingjutna väggfält. Dessa fält sammansättas
här av tvenne skikt, av vilka det ena är bildat av en
massa med rel. god hållfasthet och det andra av en
massa med rel. god värme- eller ljudisoleringsförmåga.
På vidstående figurer beteckna 1 och 2 de båda
hörnstolparna av en vägg till en byggnad, och 3, 4, 5 och
6 beteckna mellan hörnstolparna anordnade vertikala
stolpar, som nedtill och upptill äro infästa uti de
horisontala balkarna 7 och 8, så att en sammanhängande
stomme bildas. Mellanstolparna 3, 4 och 5 samt 6 placeras
så att de, såsom av fig. 2 framgår, bilda sidostöd för
fönster- eller dörrkarmar. Dessa stolpar, utelämnade i
fig. 1, kunna hava en U-formig eller liknande
tvärsektion, så att de mellan stolparna ingjutna väggfälten 12
erhålla säkert, fäste uti stolparna. Väggfälten bildas
genom gjutning på sätt nedan angives, varvid exem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
