Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 ,
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
malmen perpendiculärt i en tunna, men här var en låda
hopslagen, som lopp på 4 hjul inunder och drogs upp
och ned ifrån bakhuset uppå ett planum inclinatum, med
en järnkedja, som lindade sig om ett hjul; denna maskin
kallades »sugga».
Sågspån brukades till att dämma uti dammen och
göra den tätt emot vatten.
Hammarstäd slipades utav tvänne stycken karlar,
nog vigt, fastän städet var tungare än någon av
karlarna och slipsten med; de ställde städet under
slipsten, tangerande alltid slipstensstädet. Detta går dock
långt lättare med vattenhjul, som vi sågo på andra
ställen brukas, och varigenom många karlar, som eljest
tröttas och medelst slipstens dragande kunna nyttjas
till annat arbete. Tegelstenar sågo vi vara gjutna utav
masugnsslagg, som sades skola tjäna till att mura med
under vatten, där de kunna stå längre ut än ordinarie
tegelsten.
Löfsta bruk liar ingen hammarskatt, utan smider
fritt eller så mycket de kunna hinna om året.
Den 2 juli.
Reste vi från Löfsta om middagen och kommo
samma dag om aftonen till Forsmarks bruk, som
tillhörer herr kommercierådet Jennings och styres nu av
herr adjutanten Jennings, vilken med all flit arbetar i
bruksdriften. Detta vackra bruk är anlagt anno 1570.
Under vägen möttes ofantliga kolskrindor som kallas
ryssar, med 48 tunnors innehåll; drogos av 2 par hästar.
Gården är byggd av trä, icke särdeles vacker, fastän
situation är god, bredvid en stor sjö eller damm av
% mils längd, som löper igenom bruket och gör
detsamma nästan kringflutit, varpå vattnet formerar sig
uti åar, uti vilka ålkistor sättas ned, som fånga nog
vackert med ål. Brukskyrkan är ävenledes utav trä,
ganska gammal, likaså bruksfolkets hus, så när som på
hamrarna och skolhuset samt kvarnen; orsaken till
denna släta byggnad är att bruket i långliga tider
varit i intressenters händer, som just icke alltid äro de
enigaste, samt så njdigen blivit herr Jennings
egendom, så att ingen reparation har ännu kunnat
verkställas; men så har han den tanken att bygga allt
utav sten, både sitt hus, brukskyrkan och bruksfolkets
byggnader, till vilken ända ban har anlagt ett vackert
tegelbruk vid Berkinge, där han ock har sin masugn
% mil från själva bruket.
Skogen är nog angripen och därför är tanken,
efter att havet ligger så nära, att låta föra
Dannemora-malmen till Helsinglandsbruken, och däremot
återhämta tackjärn.
Detta bruk har tvenne stångjärnshammare, som
smida efter vallonska sättet, men dessutom är även en
ämneshammare för stålsmidet, som likaledes under
tiden smider stångjärn. Stålhammaren förekom oss
mest märkelig, ty han drives med vatten och slår 180
slag uti minuten, fastän han just inte är av minsta
slaget. Vi beflitade oss att noga skärskåda
stålprocessen, varvid så tillgår:
Tackjärnet utsmides under ämneshammaren till så
stora stycken som tolvdalersplåtar, av en god tums
tjocklek: dessa tackor glödgas och huggas sönder uti
små stycken under ämneshammaren till 6 à 7 bitar av
var plåt. Bitarna läggas sedan uti smältarehärden och
smältas tillsammans, och denna smälta räckes ut till en
platt järnstång, vilken under hammaren hugges sönder
uti stycken, vartdera ungefär till en kvarters längd;
när dessa bitar blivit kalla läggas de åter tätt tillsam-
mans uti vissa strata på kant, så att sammanläggningen
ser ut som en avlång kaka av ungefärligen V2 alns
diameter, då alla dessa sammanlagda bitar omgivas med
järn och bindas, att de må hålla ihop, då de läggas i
härden och glödgas; under det att de äro glödgade
vridas de tillsammans, så att den ena bitens jmrtiklar må
insinuera sig uti den andra och således blandas. Denna
smälta räckes sedan ut under den snällt löpande
stål-hammaren till en stång en tum i fyrkant, och stången
spetsas i bägge ändarna, sättas sedan ihop uti buntar,
8 stänger uti var bunt, bindas med järnband på bägge
ändar och på det sättet förekomma de uti handel. Detta
stål kallas garvat stål. Orsaken varför järnet på sådant
sätt vänder sig till stål, lärer ingen annan vara, än att
järnet under hela processen är sönderslagit och
sönder-styckat i så små bitar, att det likasom i var pund kan
rensa sig ifrån sin oart.
Kolen, som nyttjas till stålpreparation, äro
blandade med stenkol, nämligen en tunna stenkol emot två
läster träkol.
En slipsten sågo vi vara fäster uti nålen på
kvarnvattenhjulet, så att när de malde kunde de även slipa
med ett och samma vatten. Vid denna kvarn är det
även märkvärdigt att de tvenne par stenar nyttjade
allenast ett vatten, ty sedan vattnet gjort sin tjänst på det
ena hjulet, föll det utur skoporna immediate på det
andra och satte detsamma i rörelse.
Under det vi gingo och spatserade med herr
adjutanten på hans vackra ängar frågade vi honom på vad
sätt han avskurit tuvorna på sina ängar, då han
berättade, att han låtit en karl gå baklänges på ängen med
en skära i handen på vilken är skaft på bägge ändar,
att hålla uti, då han således skurit utav tuvorna.
Ängarna vid Forsmark voro stora och med högt gräs bevuxna,
mest utav den sköna ängståtelen. Här kunde man få
några tusen lass hö. Efter nu herr adjutanten ger sin
utkomst med det hö han får, och han kan föda flera
hästar, har han till den ändan anlagt ett stuteri, och
därför skaffat sig hingstar och sto utav skönt slag.
Kalriga är en hamn x/4 mil från Forsmarks bruk,
ganska väl beläget, ända vid havet, att när uppsjö är,
stiger det salta vattnet ända upp i hans vackra och väl
murade kanal. Orsaken, varför han låtit mura sig
denna kanal, är att den rännilen, som är bredvid, hörer
kronan till, och är alltså Kungsgårdens. Uti denna är
ett skönt idfiske, varuti några bönder äro delaktige. Dessa
bönder hindra att uti denna rännil inrätta de brak, som
han satt sig före, nämligen förtent blecksmide av
plåt-hammare, förtenningsverk och valsverk. Till vilken
ända han inskrivit några mästare både till smides- och
föitennarearbete. Alla dessa tre verken trodde sig herr
adjutanten helt visst få färdiga åt hösten och då vara
uti full gång. Under det att de hava hållit på att gräva
och mura uti bottnen utav kanalen, som utan största
svårighet ej kunde ske, förrän vattnet alldeles vore
borta, har herr adjutanten Jennings betjänt sig av den
simpla machin, som salig herr kommercierådet Polhem
påhittat. Mekaniken är icke alltid bäst, då den är
konstig. Denna maskin bestod av ingenting annat än en
stor skovel av ungefär fem kvarter i fj^rkant,
sammanslagen av bräder, med liöga kanter på tre sidor, så att
vid pass en halv tunneså vatten kunde få plats där uti.
Baktill voro tvänne skalmar liksom på en skottkärra,
vilken hon ock liknade. Denna machin var på två rep
upphängd på en ställning, och när lion skulle brukas
till vattnets, utösande, fattade två karlar i vardera
skalmen, och tvänne grepo till två tåg, som sutto framtill;
de som regerade skalmarna drogo såg något tillbaka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
