Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257 , INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
nedsänkte skoveln i vattnet samt lyfte henne ifylld upp,
och de främsta drogo med detsamma i med tågen så
att vattnet utöver skoveln drev utöver dämningen. Det
gick starkare än en stormpump, då de med allvar satte
till.
Denna ortens ljuvlighet kan ej beskrivas; dess
vighet i anseende till utskeppningen är stor, helst som
detta brukets lastageplats låg uti mynningen utav havet,
så att man blott hade ett par bösseskott att föra
stångjärnet, stålet och de förtenta plåtarna på några pråmar.
Forsmarks bruk smider årligen 2 875 skålpund,
under egen stämpel.
Den 4 juli.
Vi lämnade Forsmarks bruk och foro åter genom
Löfsta och togo vårt natthärberge uti Löfsta socknars
prästgård hos herr prosten Vestbäck. Kyrkan besågs,
som var rätt vacker och stor, med salig landshövdingen
De Geers kostnad byggd, vari ock hans son vilar uti
en marmorkista, och ett stort gravkor bakom altaret.
Allt bruksfolk, som dör uti Löfsta bruk, begraves
uti sockenkyrkogården på ena sidan, och på andra sidan
allmogen. Bruksfolket hade över sina gravar epitafier
av trä, på vilka var skrivet årtalet, då de blivit födda,
att de varit valloner, vad de haft för syssla när de dött,
och under alltsammans stod ett symbolium, somliga på
latin och somliga på svenska. Om den döde icke varit
annat än koldräng hade han dock sitt epitafium.
Sedan vi vilat över natten ville herr prosten att vi
skulle bese hans gård Zachrisberg, det vi ock gjorde och
under vägen foro genom Åkerby brak, herr Carl De
Geer tillhörigt. Vi besågo dess ena masugn och
hammare och funno dem vara av sten, och i rätt gott stånd;
gatorna voro rediga och på bägge sidor med träd
planterade. Detta brak smider årligen 2 000 skepp.
Vid Zachrisberg var stor kostnad nederlagd, en liten
karaktärsbyggnad var väl det minsta, men ett fähus var
där nog sällsynt, ty han har låtit mura upp en mur, 10
kvarter hög, på vilken han sedan låtit timra. Att muren
icke skulle falla ihop eller ramla, har han fyllt ihop med
gråsten och ovan på alltihop har han lagt torv. Den
muren sad© herr prosten var nyttig för två ting: ett är att
timmer besparas, den andra att om olyckan skulle vara,
att det skulle brinna, så brinner säkerligen aldrig
mu-en upp. På detta fähus har herr prosten gjort försök, att
lägga ett halmtak efter det skånska sättet, efter
beskrivningen uti Vetenskapshandlingarna, men det syntes strax
huru mycket viva manuductio har företräde framför
mortua. Vi kommo därvid ihåg, vad vår fader ofta talat,
angående nödvändigheten att den ena landsorten finge
arbetsfolk från den andra, att öva varandra uti
handlaget.
Men det som mest förtjänte att beses voro
mossarna, som äro upptagna till åker; jorden var alldeles
som aska, vackra räta diken, smala åkrar. Vildsenap
och sinapis växte där, som kommit uti säden innan
den såddes ut; på de åkrar, där komet var gött, stod
det frodigt, men det som icke var gött, stod klent.
Dock trodde herr prosten det skulle bliva frodigt åt
hösten genom de långa nätterna. Om prostens tanke
lyckas, att få denna mosse till stånd, att bära säd utan
gödning, lyster oss att se.
Vi frågade efter en såningsmaskin, den herr
prosten själv inventerat, och i Kungl.Veteniskapsak.
handlingar infört, men den fanns icke mera utan förkastades
nu av honom alldeles.
Den 5 juli.
Resan anställdes till Vesslands bruk, herr
kammarherre Carl De Geer tillhörigt, anlagt vid pass år
1612. Vi skyndade oss så mycket snarare därifrån,
som där var ingen åtskillnad på smide, emot vad vi
förut sett. Masugnen var så gott som ny och i fri
blåsning.
Stångjärnssmidet stiger årligen till 1 400 skepp.
Strömsbergs bruk var det nästa, som följde i
ordningen, ett ibland de vackraste, herr kammarherre Carl
De Geer äger. Ligger alltså bekvämligen till på allt
’ sätt; har en hammare och en masugn, bägge i ett rätt
gott stånd; blev anlagt år 1645.
Herr inspektören Kiörning vid detta braket
erbjöd oss kvarter hos sig, vilket vi ingalunda
försummade, helst som vi då vidare kunde ha tillfälle med
honom rådföra oss.
Rostegroparna funno vi bär, vilka voro fordrade
med tackjärnshällar vid väggarna, till att befrämja
hettan och avhålla jordens fuktighet.
Masugnsslagget befanns mycket tungt och vi
gissade att ännu mycket järn torde vara där uti, vilket
herr inspektören även besannade, och sades härröra
därav, att masugnsarbetet Aid vallonbraket går
alltför fort, så att mycket järn ännu är kvar.
Den tid torde väl komma, att slaggvarpen vid
masugnarna bliva sovrade på samma sätt, som vid
silver- och kopparverken, vartill ock inspektören
Rinman gjort försök och funnit det taga lag.
Herr inspektor Kiömings tvenne byggnader lågo
väl till på en höjd, så att man kunde hava utsikt på
den ena sidan åt själva braket, och på den andra till
en skön skogspark, som börjar strax vid gårdens
knutar. Husen voro nu något gamla men skulle med det
snaraste byggas nya av sten.
Turkiska tapeter sågo vi här, gjorda hemma hos
honom, rätt vackra, efter ett annat mönster, från
vilket det intet stort var åtskilt, I anledning härav
berättades oss att vävnad vid bruken har årligen tilltagit,
så i stället för att braksfolket tagit färdiga varor ur
boden börja de nu att spinna och väva, ;som är hederligt
för smedshustrarna, som förut varit de lataste bland
alla kvinnor.
Den 6 juli.
Som vi om morgonen finga höra hammarens ljud
kunde vi icke avhålla oss från att gå dit; då vi icke
kunde se någon åtskillnad i vallonsmide, emot vad vi
förut märkt, men blevo dock varse, huru de sätta dit
stämpeln på stångjärnet.
Stämpeln är gjord på en liten hammare med
skaft, så att då stora hammaren går sin jämna gång,
tager en karl den lilla hammaren, på vilken stämpeln
står ingräven, sätter den på stången och låter
hammaren slå ett slag, då stämpeln sedan sitter där.
Vi reste på eftermiddagen härifrån och kommo
inemot aftonen till Karlsholma frälsebrak, som ligger
alldeles invid havsstranden, ganska väl till, anlagt
1728. Har en masugn och plåthammare. Tackjärnet
skickades till Löfsta brak sjöledes, varifrån sedan
hämtas stångjärn till plåtsmidet. Kammarherre Carl
De Geer är även ägare av detta bruk.
Masugnen blåser valloniskt tackjärn; ligger så
högt, att då man står upp emot kransen, kan man se
hela vida havet.
Plåtsmidet var det enda, som här förnöjde oss, varvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
