Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
De värmländska järnbruken.
Kultur geografiska studier över den värmländska järnhanteringen under dess
olika utvecklingsskeden av fil. dr, rektor Jalmar Furuskog. Tillägnad
disponenten Carl Sahlin. Utgiven med bidrag av Prytziska fonden i Jernkontoret.
Ab. Bronellska bokhandelns tryckeri, Filipstad 1924. Pris 15 kr.
Värmland, sångens och sägnernas sköna och
härliga land, varifrån siare och skalder utgått till
berömmelse över Svea rikes bygder och vida därbortom, är
dock icke mindre ett det jordbundna arbetets hemvist,
där yxan i skogen, tröskverket på logen, sprängskottet
i gruvan och järnflödet under masugnshuvan betyda
provinsens välfärd och en icke ringa anpart av rikets.
Landskapet och dess befolkning är så till vida av en
särskild halt, att där fostrats så många framstående
personligheter inom vetenskaperna och
uppfinnareverk-samheten jämsides med ett så
stort antal
utmärkta förmågor
inom
skönlitteraturen och
musiken. Det är som
om tankens fria,
höga himmel och
diktens sol och
stjärnprakt här
mer än
annorstädes rådde över det
idoga arbetet i
skogarna, i
bergen, på fälten, i
hyttorna. »Det
sköna är det
starka värt».
Under de
århundraden som
förflutit sedan grå
medeltid är det
särskilt
järnhanteringen, som
utdanat det
värmländska kulturlivets materiella
innehåll och former. Skogsbruket gick flerstädes tämligen
upp i denna näringsgren, dels för bränslets skull, dels
såsom bisysselsättning. Numera har skogen fått
självständigare betydelse genom teknikens stora framsteg i
avseende på produkternas mångsidiga förädling. Men det
Värmland som i dag ännu är, det är väsentligen de många och
gamla järnbrukens Värmland, och ett studium av
landskapets kulturutveckling genom tiderna måste i
flertalet riktningar följa de olika bruksföretagens historia.
Vid läsningen ay Jalmar Furuskogs nyligen
utkomna arbete »De värmländska järnbruken» bestyrkes
kraftigt denna uppfattning. Det är ett grandiost verk,
en bok på 463 sidor, stort format, grundat på ett
synnerligen rikhaltigt och förnämligt källmaterial. Såväl
av arbetets disposition och av de inledande kapitlen som
av beskrivningarna över de olika bruken får man den
behållningen, att en god del av Värmlands
kulturhistoria nu blivit skriven. Ty såsom förf. citerar presidenten,
greve Carl Bondes (1648—1699) yttrande: Värmland
kan för brukens skull ekvipareras med ett konungarike,
— vilket ju är betecknande nog.
Inledningen utgöres av en naturgeografisk
översikt, uppdelad i kapitlen: berggrund och malmer;
landformer; jordarter; sjöar; floder och vattenfall; klimat;
skogar, mossar, odling; det geografiska läget. Förf.
påpekar bland mycket annat, hurusom
värmlandsmalmerna, med sin fattigdom på fosfor och sin i övrigt
godartade beskaffenhet, alltid ansetts tillhöra de bästa i
riket. Egendomligt för Värmland är att de användbara
malmfyndigheterna befinna sig i landskapets östra del.
Råvaran är belägen ute i periferin. Malmfälten kunna
därför icke, som
eljest vore
naturligt, bli
medelpunkten för en
koncentriskt
förlagd järnindustri.
I stället blir
östra Värmland en
gruv- och
hytt-byggd, västra
Värmland en
bruksbygd.
De sista
raderna i
inledningen ägnar förf.
åt den
värmländska trävaruhan-teringens uppblomstring. Tack
vare västkustens
transportläge i
förhållande till
England uppstod
i Värmland vårt
lands tidigaste
sågverksrörelse i
stor stil. Flydda
tiders
järnindustri, Sveriges stolthet och största rikedomskälla under
flera århundraden, hör nu till det förgångna, säger förf.
slutligen, och i Värmland synas dess spår vara
grundligare igensopade än i de östra landskapen; — tydligen
skiljer förf. här mellan den egentliga
järnframställningen och förädlingen till manufaktur, men även i
sistnämnda fallet är man ej benägen att ge honom alldeles
rätt, ty järnmanufakturen lärer nog alltjämt stå på en
erkänt hög ståndpunkt i vårt land, ej minst i
Värmland.
Från och med sidan 45 intill de båda,
huvudsakligen statistiskt lagda slutkapitlen (s. 443—449)
utgöres arbetet av de egentliga
bruksbygdemonografierna, anordnade i huvudavdelningar under följande
rubriker: det äldsta bergsbruket, kronobruken, den
värmländska bergslagsbygden under 1600-talet, de
värmländska bruksbygderna under 1600-talet, bergslag och
bruksbygder under 1700-talet, de stora omvälvningarna
under 1800-talet, de värmländska industribyggnaderna
1800—1920.
Bilagorna utgöras dels av förteckningar över
Fig. 1. Brattfors. En bergsmansgård, blåsmaskinhuset, ruiner av stångjärnssmedjan.
Furuskog foto 1923. Denna bild liksom de följande äro illustrationsprov ur >De värmländska
järnbruken».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
