- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtioandra årgången, 1924 /
329

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

329 , INDUSTRITIDNINGEN NORDEN



den ena holländaren kan förbruka ända till tre
gånger så mycket som den andra vid förmälning för
samma mängd papper i samma kvalitet. Detta tyder icke på
att herrar konstruktörer i tillbörlig grad behärska sin
uppgift.

Men även vid de bästa holländarekonstruktioner
måste man anse kraftförbrukningen vara orimligt stor
i förhållande till det effektiva arbetet. Det vill synas
som om själva grundprincipen i våra
holländarekonstruktioner lade hinder i vägen för att uppnå en bättre
mekanisk verkningsgrad.

Våra holländare, hur olika de än må vara
konstruerade, arbeta i allmänhet med en periferihastighet
av omkring 10 meter per sekund samt en
massatjocklek av omkring 4 fo. Vid den slutna holländaren,
cen-trifugalholländaren, finnas visserligen avvikelser
härutinnan men desa äro icke så väsentliga.

Man kan vara berättigad att uppställa den frågan,
huruvida man icke bör vid sökandet efter
förbättringar rörande holländaren slå in på den vägen: att ändra
hastigheten och koncentrationen. Denna väg har man
gått vid andra malverktyg. Och man har på den vägen
kommit till uppseendeväckande resultat i avseende
på andra malverktygs förmåga att åstadkomma fin-

Angreppet på
Uppfinnareföreningens styrelse. Förnyat replikskifte.

Red. har mottagit ytterligare inlägg i de ärenden inom
Uppfinnareföreningen, vilka framställdes i vårt nr för den 3
september:

Till Svenska Uppfinnareföreningens styrelse.

Vi tacka för de upplysningar, som lämnats i nr 36 av
»Norden». Upplysningarne äro av beskaffenhet att motivera
ytterligare några ord från vår sida, avsedda att nå de
medlemmar av Föreningen, som — bosatta i landsorten — sällan
bevista våra möten, och som beträffande förhandlingarna äro
hänvisade enbart till referaten i Ind. Norden.

Inlägget ger anledning att fråga om det någonsin förut
hänt att ett referat av mötesförhandlingarne uppskjutits till
dess protokollet förelåg justerat. I de fall då referat i
tidningen förekommit utan att protokollet förelegat justerat, har
referatet då icke varit tillförlitligt?

Det är högst anmärkningsvärt att en ändring av
föreningens stadgar kunde genomdrivas på så kort tid — för
besparing av tid upplästes endast ett brottstycke av § 3 — och
under så egendomliga, omständigheter i övrigt. Här föreligger
ju alldeles tydligt brott mot stadgarnes paragrafer 13, 15 oeh
16. En uraktlåtenhet att lämna något referat av dessa
förhandlingar kan tolkas som en önskan att skyla styrelsen, och att
tiga ihjäl den bedrövliga historien.

Den förklaring, som nu- lämnats om de »formella skälen»
är • icke tillfredsställande. Ordföranden antyder, att det var
hänsyn till damerna och övriga gäster, som förmådde honom
att handla som han gjorde. Vi betvivla detta. Det hade varit
enklare och mera korrekt att ajournera mötet. En avsevärd tid
kunde ju även ha inbesparats, om styrelsen velat tillåta, att
den föreslagna kommittén blivit tillsatt, och om styrelsen
undvikit att bringa fram ett splitter nytt förslag, som ej
fanns angivet i kallelsekortet, och som givetvis måste ge
anledning till långvarig diskussion, för så vitt det skulle
behandlas enligt vanlig kutym och i enlighet med stadgarne. Tio
stycken av föreningens medlemmar hade förklarat sig villiga att
tjänstgöra i den föreslagna kommittén, så att ärendet kunde,
till föreningens och gästernas fromma, ha blivit avgjort på
några få minuter. Det kunde för övrigt ha blivit behandlat
redan på mötet i april — ifall styrelsen velat så medgiva.
Nej! Den rätta innebörden av de »formella skälen» ligger
nog varken i en önskan att spara en smula tid och ej heller i
en önskan att icke »begå en taktlöshet mot sina inbjudna
gäster» — den ligger fullkomligt tydligt i styrelsens motvilja
mot kommittén. Denna motvilja illustreras nu skarpt av ord-

malning. Med Plausons kolloidkvarn kan nian
erhålla en sådan finmalning av ett ämne, att partiklarna
falla inom gränserna för de kolloida dimensionerna.
Man har med denna kvarn lyckats framställa
kolloider av lika små dimensioner, som man eljest erhåller
endast vid kemiska operationer. Men denna kvam
arbetar med hastigheter som äro mångdubbelt så stora
som dem vi använda i våra holländare, och
utspädningsgraden är endast en bråkdel av holländarens.

Men hurudan än utvecklingen blir, så få vi nog
vara beredda på att ännu under många år arbeta med
våra gamla holländare. Dock böra vi nog se till att vi
icke förslösa kraft genom användande av de allra
odugligaste holländaretyperna utan söka hålla oss till
de minst kraftödslande. Vi böra därför anställa
generalmönstring med våra holländare i avseende på deras
kraftförbrukning. Detta torde icke möta alltför stora
svårigheter, emedan den elektriska driften i hög grad
underlättar sådana mätningar. Ett samarbete mellan
pappersingenjörerna på detta område skulle säkerligen
lämna ett mycket lönande resultat, om det företages
efter en gemensam, på förhand väl övervägd plan, och
provningssiffrorna rationellt granskas och
sammanställas.

förandens offentliga, tillkännagivande, att styrelsen ansåg
enhälligt att »en sådan kommitté vore icke endast obehövlig
utan till och med skadlig».

Vi undertecknade, som samtliga tjänstgjorde i den
kommitté, som av föreningen tillsattes för granskning av
förslaget till ny patentlag, ha god anledning att tro, det styrelsen
hyste sådan åsikt, fastän den icke förut offentligt
tillkännagivits. Vi hade också väntat att tillsättande av den
föreslagna kommittén skulle möta hårt motstånd från styrelsens
sida. Men vi hade icke väntat, att styrelsen för att hävda sin
åsikt skulle våga tillgripa sådana medel, som kommo till
användning d. 2 juni. Detta sätt at|t behandla en
föreningsangelägenhet blir alltså prejudicerande för framtiden såvida
Föreningen vid protokollets justering godkänner detta
förfaringssätt.

I den av styrelsen undertecknade upplysningen påstås
beträffande skrivelsen till Regeringen om patentverkets skuld
att »skrivelsens avfattning ger tydligt vid handen, att det är
styrelsen och ej föreningen, som däri yttrar sig». Vi bestrida
riktigheten av detta påstående. I skrivelsen står det
nämligen att styrelsen handlar på uppdrag av föreningen.
Märkligt nog, innehåller årsberättelsen, undertecknad av styrelsen
d. 28 jan. 1924, den uppgiften att ifrågavarande skrivelse är
en »Uppfinnareföreningens framställning». (Se sidan 9 i
föreningens katalog 1924). Vi vilja emellertid härmed fastslå den
uppfattning av verkliga förhållandet, som styrelsen genom detta
påstående medgiver. Konsekvensen fordrar naturligtvis att
detta verkliga förhållande bringas till en större allmänhets
kännedom så att, som vi nämnde i vår till uppfinnarne
riktade skrivelse, föreningen icke må längre misstänkas för att ha
ägt full kännedom om skrivelsens innehåll. Ett preciserat
yrkande i sådan riktning gjordes även vid mötet d. 2 juni,
fastän det mötte svårighet att få detsamma protokollfört. Detta
yrkande, som icke omnämnes i referatet, har så vitt vi veta,
ännu ej föranlett någon åtgärd från styrelsen, men torde väl
nu vinna gehör eftersom styrelsen offentliggjort sin ändrade
uppfattning av förhållandet. —

Vi tro, att styrelsen har föga skäl för sin ovan
anmärkta enhälliga åsikt att den föreslagna kommittén skulle för
föreningen vara skadlig. Kommitténs uppgift skulle helt
enkelt bestå i att formulera förslag till ändring av §§ 3 och 4
och eventuellt andra paragrafer. Ett stort antal uppfinnare,
ha redan uttryckt en önskan om ändring av § 3, som nu
föreskriver, at,t styrelsens medlemmar skola vara till antalet
tio, av vilka endast fyra böra vara uppfinnare.

Vi känna oss livligt övertygade om, att föreningen icke
skulle lida någon skada genom tillsättande av en kommitté,
som finge i uppdrag att formulera förslag till ändringar av
ett flertal av stadgarnas paragrafer, och vi vädja härmed till
uppfinnarne att vid nästa möte infinna sig mangrant oeh
trots styrelsens motstånd genomdriva att kommittén blir
tillsatt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:00:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1924/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free