Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337 , INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
mannen på snabbast möjliga sätt. Denna Förbundets
utläggning, huru det, teoretiskt sett, borde vara, lärer
icke kunna tillmätas något vitsord gent emot
Patentverkets på en rik erfarenhet grundade uttalande.
Vad angår frågan om motiverade förelägganden
har Patentverkets uppfattning kommit till uttryck i det
av generaldirktören den 31 december 1920 utfärdade
cirkuläret, närmare omnämnt i ämbetsverkets
underdåniga utlåtande den 15 december 1923, och skall
ämbetsverkets ledning alltjämt verka i den i samma
cirkulär angivna riktning.
Beträffande anspråkets eventuellt
huvudanspråkets betydelse för granskningen säger Förbundet: »För
att skydda sig mot intrång har det blivit ett allmänt
vedertaget förfaringssätt, att en patentsökande
formulerar första patentanspråket så generellt som möjligt. I
beskrivning och ritningar återfinner man emellertid
alltid den verkliga uppfinningen.»
Enligt gällande författning åligger det sökanden
att i patentanspråken lämna bestämd uppgift om vad
sökanden anser vara det nya i uppfinningen. Det ligger
i öppen dag, att granskningen av patentansökningarna
skulle i hög grad underlättas och påskyndas, om
sökandena genast från början fullgjorde sin ifrågavarande
skyldighet. Detta, synes Förbundet anse, kan man
emellertid icke fordra av sökandena utan kan detta ske
först efter den verkställda nyhetsgranskningen. Om
emellertid sökandena för att tillförsäkra sig så
vidsträckt skydd som möjligt begagna sig av förfarandet
att till en början uppställa allt för vida patentanspråk,
måste de finna sig i den tidsutdräkt, som härav
nödvändigt blir följden under korrespondensen med
Patentverket. Såsom ämbetsverket i sitt und. utlåtande den
15 december 1923 framhållit, är det .ingalunda uteslutet,
utan händer mången gång, att redan från början en
granskning, omfattande såväl huvud- som
underanspråk, företages. Även i sådana fall, där
granskningen mera direkt riktar sig endast mot
huvudanspråket, delgivas i regel sökandena sådana hänvisningar
mot underanspråken, som vid denna granskning
eventuellt framkomma. Att den omständigheten, att
Pa-tentverket icke anser sig kunna dela Förbundets åsikt,
att en dylik omfattande granskning under alla för
hållanden bör äga rum, skulle, såsom Förbundet
påstår, beteckna en formalistisk ståndpunkt, bestrides.
Det är så långt ifrån att detta är förhållandet, att
grunden till ämbetsverkets åsikt tvärtom är fullt,
saklig. Patentverket har nämligen den bestämda
uppfattning, att i många fall en dylik granskning, som jämväl
kunde bliva nödvändigt vidtaga på andra områden än
som för huvudanspråkets vidkommande behövdes,
skulle vara bortkastat arbete och förty motverka det
mål, som Förbundets framställning väl avser att
främja, eller en snabbare behandling av
patentansökningarna.
I fråga om föreläggandenas antal hade
Patentverket uppgivit, att för år 1921 medeltalet förberedande
beslut efter teknisk granskning och beslut om
godkännande resp. avslag för avgjort ärende var c:a 2,64. För
att söka påvisa, att denna siffra är för låg för svenska
patentansökningar av ordinarie beskaffenhet, påpekar
Förbundet, att vid uträknandet av medeltalssiffran
även medtagits alla utländska patent (skall väl vara
patentansökningar), som redan blivit granskade, innan
ansökan här ingives, och vilka utgöra den avgjorda
majoriteten bland patentansökningarna.
Att den omständigheten, att utländska patentan-
sökningar eventuellt varit underkastade
nyhetsgranskning i utlandet — om eller i vilken utsträckning sådan
skett undandrager sig varje bedömande —- skulle
föranleda ett minskat antal förelägganden, bekräftas
ingalunda av erfarenheten. Däremot tillkomma i fråga om
sådana ansökningar vissa moment, som medföra en
ökad skriftväxling, .såsom ofta förekommande otydliga
och felaktiga översättningar samt den än större
svårigheten att få behövliga rättelser i
ansökningshandlingarna vidtagna, det gäller nämligen här att
underhandla såväl med utländska sökande som med
utländska ombud, för vilka svensk rättsuppfattning är mera
främmande. Det är fördenskull så långt ifrån att de
utländska ansökningarna skulle, såsom Förbundet
förmenar, åstadkommit en minskning av medeltalssiffran,
att de tvärtom torde bidragit till en höjning av
densamma.
Förbundet framhåller såsom ytterligare skäl för
den låga medeltalssiffran, att åtskilliga ansökningar
äro av så enkel beskaffenhet, att några förelägganden
i fråga om dem knappast kunna förekomma. Sådana
fall äro emellertid så pass sällsynta att de torde sakna
praktisk betydelse vid medeltals uträknande. Vad
slutligen angår förbundets tredje skäl eller att i
medeltalsräkningen ingå sådana svenska patentansökningar, som
återtagits efter första föreläggandet, vill Patentverket
endast framhålla, att i begreppet medeltal ligger, att
ärenden med såväl mindre som större antal
förelägganden förekomma.
På sistone har i diskussionen om Patentverket
lan-cerats en ny tes, nämligen att rätte mannen icke vore
placerad på rätta platsen. Denna tes har nu
Industriförbundet i .sin senaste skrift upptagit och än vidare
utvecklat.
Patentverket vill med anledning av berörda
påstående till en början framhålla, att det är självklart, att
vid fördelningen av patentansökningarna mellan de
olika ledamöterna ämbetsverket, i den mån sådant låter sig
göra, följande den principen, att ärendena tilldelas
specialister, var på sitt område. Att anställa specialister
för alla grenar av tekniken är emellertid icke möjligt,
beroende, bl. a., på det begränsade antalet
ledamotsrot-lar samt på det förhållandet, att inom ett flertal klasser
patentansökningarnas antal är skäligen ringa.
Antingen måste flera sådana klasser sammanföras å en rotel
eller ock måste de användas såsom utjämning å rotlar,
som bestå av klasser med större antal ansökningar. Då
det vid befordringar inom ämbetsverket gäller att
tillsätta nya rotelföreståndare, måste man jämväl taga
hänsyn till, att minsta möjliga rubbning sker i bestående
fördelning, att således en var i möjligaste mån
bibehålles vid de ärenden, i vilkas behandling ban vunnit vana
och erfarenhet. Det säger sig självt och borde rimligen
icke kunna av någon betvivlas, att ämbetsverket även i
nämnda fall söker fördela ärendena så, att en fullgod
behandling av desamma skall vara tryggad. Det får
icke förglömmas, att i de olika fackavdelningarna inom
de tekniska högskolorna i allmänhet bedrivas och
tidigare måhända än mera bedrivits omfattande studier
även i andra läroämnen än de, som utgöra de speciella
huvudämnena i vederbörande fack. Efter följande
praktisk eller teoretisk utbildning och eventuell
tjänstgöring inom Patentverket kunna göra en person fullt ut
lika skickad att förestå en rotel med huvudsakligen
ärenden tillhörande annat fack än det specialfack, vari
lian en gång avlagt sin examen, som en rotel med
ärenden av sistnämnda slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
