Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339 , INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
gångbanan imellan trottoarhörnen. På åtskilliga
ställen ser man tvärtom mitt i själva gångbanan en
växling från en fason i stensättningen till en annan.
Skissen, fig. 1 och 2, åskådliggör olika
gatube-läggningar alltifrån den slätaste, asfaltbetong (a), till
den knottrigaste, grov kullersten (h). Envar torde ha
lagt märke till hur sådana ytor på något avstånd och
från ungefärlig manshöjd te sig vid olika grader
av dagsljus, vid artificell belysning, i halvmörker.
Gångbanorna A—B, B—C, C-—D och D—-A mellan
trottoarhörnen visas belagda kontrasterande mot
beläggningen på resp. gator G—O, H—O, K—O och
EF—O. I gångbanan AB verkar cement- eller
asfalt-betongytan med de släta, till körbanans plan nedsänkta
kantstenarna kontrasterande mot beläggningen av
vanlig tuktad gatsten i gatan GO. Gångbanan BC består
av ljus, rödaktig smågatsten, satt i jämna rutor på
sned-den, med mörkgrå smågatsten till de båda kanterna,
satt tvärsför; gatan HO är för övrigt satt med ljus,
rödaktig smågatsten i det vanliga bågmönstret.
Gångbanan CD är lagd över cement- eller asfaltbetonggatan
KO och består av vanlig tuktad gatsten satt på tvären i
mitten och längs med i de båda sidobårderna.
Slutligen är gångbanan DA tänkt såsom belagd med rätt
stora (och djupa) klinkerplattor i ljusgul färgton och
med ljusgrå, slät trottoarkantsten såsom sidoränder, det
hela kontrasterande mot stensättningen, som göres med
gammaldags grov, mörkgrå kullersten dels till O —
och över hela körbanekorsningen — och dels ett stycke
inåt gatan EF, vilken eljest är belagd på modernare
sätt, ex. med tuktad gatsten.
Ett observandum är, att planstenarna
(trottoarkantstenarna) i gångbanornas sidobårder måste, för att
alltid synas med minst lika stor skärpa som ytan dem
emellan, vara släta, svagt kullriga eller lutande utåt,
så att fuktigheten efter regn fortast möjligt skall
upptorka och stenarna te sig ljusa mot beläggningen
utanför gångbanorna, Knotterhuggen trottoarkantsten är
således icke lämplig; den kvarhåller fuktigheten för länge.
Av denna anledning visas i fig. 2 gångbanan CD med
sidobårder av tuktad gatsten, vilken, i synnerhet när
den blivit sliten, jämförelsevis fort torkar efter regn.
Av detta torde jämväl framgå, att den s. k.
stopplinjen erhåller så skarp markering som merendels är
tillräckligt; den är betecknad x—y, x—y’, osv. En
ytterligare markering skulle möjligen vara
anbringandet av en vanlig avloppsränna av huggen sten utmed
stopplinjen, såsom är antytt vid gångbanan CD. I
gatukorsningar med livligare gångtrafik bör stopplinjen
förskjutas inåt gatan, så att gångbanan (AB) blir
något bredare än trottoarerna vid dess ändar, enär
fotgängaretrafiken av psysiska orsaker har en viss
benägenhet att expandera; den stockholmska
trafikförordningen av 26 juni i år tycks lämna öppet att kunna
vidtaga en sådan förskjutning.
Varför jag medtagit kullerstenstypen har även en
annan mening. Det kan nämligen ifrågasättas, om icke
såväl infarterna som själva det centrala området i vissa
gatukorsningar böra å körbanan sättas med grövsta
kullersten (gatan EF—O) för att därigenom markera
hela områdets karaktär att fordra varsamhet från
motortrafikanternas sida — på ett för de åkande lagom
kännbart sätt. Man kan tänka sig infarterna sålunda
stensatta till större eller mindre sträcka inå.t gatan.
Det borde numera vara betraktat som en självklar
sak, att gatukorsningarnas gångbanor alltid markerades.
Därmed vore också problemet med stopplinjens
utmärkande i huvudsak bragt ur världen.
Föreningsunderrättelser.
V V*Svenska uppfinnareföreningen har sammanträde i
Stockholm kl. halv 8 e. m. den 18 innev, oktober på hotell
Continental, därvid bl. a. kommer att behandlas den från mötet den 2
juni överstående stadgeändringsfrågan. Föredrag hålles av fil.
mag. H. Nyberg om Nybergelementet, ett nytt galvaniskt
primärelement. Ing. A. J. E. Rylander demonstrerar ett av
honom uppfunnet backslagsroder.
— Plats har begärts för följande.
Herr Redaktör!
Med anledning av att Svenska uppfinnareföreningens
styrelse i sin replik i nr 41 av Ind. Norden framhåller, att en
av opponenterna var revisorssuppleant under det gångna
räkenskapsåret, får undertecknad, som styrelsen tydligen syftar
på, härmed påpeka, att jag under de år jag varit suppleant,
aldrig varit tillkallad och sålunda ej heller mera än varje
annan medlem av föreningen haft tillfälle att före årsstämman
kontrollera styrelsens åtgärder. Stockholm den 10 oktober
1924.
Gustaf Lambert.
Stockholms allm. teknikerförbund har sammanträde
på hotell Continental den 23 okt., därvid bl. a. hålles
föredrag av ing. R. Hellborg om Ruths-ackumulatorn och dess
användning inom olika industrier (med skioptikonbilder).
Försäljning av uppfinningar; synpunkter vid
kontrakts uppställande blir titeln på ett omtryck av
senare delen av den nu utgångna »Handbok för
uppfinnare», år 1902 utgiven av Svenska
uppfinnareföreningen. Omtrycket — eller den nya upplagan om man
så vill — publiceras i denna tidning med styrelsens för
S. U. medgivande och efter sakkunnnig modernisering
på en del ställen. Början äger rum i vårt nästa nr.
Red.
Vid spiseldning på det gamla vanliga maneret
tillvaratages endast 7 à 10 proc. av värmet, resten går
till kråkorna. Detta spelar en mycket stor roll icke blott
i hemmen utan kanske ännu mer på hotell och
restauranger. En modern matlagnings- och varmvattenspis sådan
som kombinationen med Geysir-pannan (Ab.
Jernverks-’magasin, Malmö), uppvärmer ca 1 000 liter vatten 8°
till 75° pr tim., under det att samtidigt samma fyr
lämnar full värme för matlagningen, — en vattenkapacitet
som lämpligen användes för diskningen, för varmbord
och varmskåp, till badrum, till rumsuppvärmning etc.
Man kan sålunda få ut ytterligare 50 à 60 proc. till de
ovan nämnda 7 à 10.
Billiga små enmans-aeroplan. Enligt
meddelande till G. H. T. från dess London-korrespondent har
Ford nu börjat intressera sig för flygmaskiner och
konfererar med flygexperter rörande massproduktion av
små aeroplan. »Daily Chronicle» säger att Fords mål
är att förenkla aeroplankronstruktioner, som förelagts
honom, och att reducera antalet arbetande delar. Det
säges att han omkonstruerat en luftkyld motor avsedd
för aeroplan, så att den vid massproduktion skulle
kunna framställas för några pund. Kostnaderna för en
lätt flygkropp, vingar, underrede och en svag motor
till ett aeroplan, som kunde bära en person, skulle
kunna reduceras till 50 pund.
Okad telegraferingshastighet. På
naturforskarekongressen i Innsbruck har presidenten för
telegraftekniska riksbyrån, prof. Wagner, Berlin, lämnat
redogörelse för en uppfinning på sjökabeltelegrafinä8’område,
genom vilken telegraferingshastigheten på oceankablarna
lär kunna ökas från 130 till 1 000 à 1 200 bokstäver i
minuten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
