Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367 , INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
sökts särskilt med hänsyn till materialdeformationens
storlek. Att i detta fall röra sig med absoluta siffror
är av lätt insedda skäl olämpligt. Den tillförlitligaste
uppfattningen av saken erhålles självfallet genom
teoretisk jämförelse med ett praktiskt jämförelseobjekt,
vars egenskaper man känner, och .såsom sådant
erbjuder sig osökt det vanliga aggregatet
mutter-kontramut-ter, särskilt i sin egenskap av prototyp för en stor
mängd friktionslås.
Vid nämnda aggregat måste såsom gränsläge
mellan låsning och icke låsning betraktas det läge på
muttrarna inbördes, då skruvbultens belastning är
fördelad mellan muttrarna i proportion till deras
gänglängd. I detta läge anligga bärande ytor stumt, och en
ytterligare åtvridning av kontramuttern i låsningsyfte
måste resultera i ren materialdeformation utöver den som
redan förefinnes på grund av belastningen. Är
kontramuttern av för sådana muttrar normal höjd, så är gängan
betydligt överstark i förhållande till bultens
kärndiameter och materialdeformationen kommer således att bestå i
en sträckning av skruvbulten. Om kontramuttern för
låsning vrides en vinkel v och skruvgängans stigning
betecknas med s, så blir sträckningen av skruvbulten
v . s : 360. Denna sträckning kommer givetvis att
fördela sig på visst sätt i bultens längdriktning nedanför
kontramuttern. Huru fördelningen sker, saknar
betydelse för jämförelsen och lämnas åsido. Om vi nu
antaga, att den genom låsningen åstadkomna ökade
ansträngningen på materialet icke överstiger den ur
hållfasthetssynpunkt tillåtna, kunna vi som
jämförelse-mått på deformationen betrakta för den raka bultens
del storleken av dess volymförändring. Om
skruvbultens kärndiameter betecknas med d, så blir, som lätt
inses, tillskottsvolymen Fi på grund av sträckningen
V,
7t ■ d2 • v ■ s
4-36CT
Denna volymförändring, som representeras av en
cylinder, framställes schematiskt i fig. 1.
n<j. /
Vi skola nu betrakta, förhållandena vid en böjd
skruvbult. Volymförändringen i detta fall framställes
i fig. 2. Den kommer att representeras av två sfäriska
sektorer, av vilka den ena angiver töjning och den
andra hoptryckning. Såväl töjningen som
hoptryckningen fördelar sig självfallet i bultens längdriktning och
på ungefär samma sätt som i förra fallet, varför de
båda sferiska sektorerna analogt, med detta fall kunna
sägas representera volymförändringen vid böjning. 1
själva verket uppstår ju som ses ingen
volymförändring, utan de båda sektorerna representera i
verkligheten den volym Vs som skulle undergå deformation,
om deformationen följde rent geometriska lagar, men
denna volym F2 kan mycket väl användas som
jäm-förelsemått för den böjda bultens del, alldenstund
cylindervolymen Fi kan definieras på fullkomligt
samma sätt. Av fig. 2 se vi, att materialpåkänningen i
detta fall blir ojämnt fördelad, på så sätt som för
böjningsfenomen är känt. För att nu jämförelsen med
föregående fall skall vara fullständig, får materialets
maxi-misträckning i detta fall icke överskrida det från det
föregående kända värdet v . s : 360. Vilket m. a. o.
innebär, att skruvbultens böjning ej får drivas längre, än
att detta villkor uppfylles. Givetvis kommer då även
böjningspåkänningen på skruvbulten att stanna inom
hållfasthetsgränserna. Under denna förutsättning få
vi således
2 • v ■ s 4 • n ■ d3 v ■ s ■ di
9 d
[-Z7T-Jj-]
{+Z7T-
Jj+}
360
3 • 8
1080
En jämförelse mellan Fi och V2 ger således till
resultat
Vt _ n ■ rf* • V ■ s 1080 _3n _ 2.36
V2~ 4-360 ’ v s-d* ~ 4 ~ 1
Vi se härav, att under angivna förutsättningar
blir materialdeformationen vid böjning icke ens
hälften så omfattande som vid sträckning dvs
genomsnittsansträngningen på. materialet blir i motsvarande grad
mindre vid böjning.
Detta dock under den förutsättningen, att
skruvbultens böjning kan hållas inom den gräns, som av
ovan angivna förhållanden betingas. Den frågan
återstår således att undersöka. Jag skall härvid tillåta
mig utgå ifrån det värde på vinkeln v, som av
ingenjör Westerberg i den ovan nämnda uppsatsen angivits,
eller 30°. Detta värde är naturligtvis riktigt, men jag
har i tidigare beräkningar utgått ifrån ett något högre
värde, detta med tanke på den omständigheten, att
kon-tramuttrar i praktiken så gott som alltid åtdragas för
hårt, så att en låsvinkel av dubbelt så stort värde eller
mera till icke torde vara ovanlig. Storleken av
bock-ningsvinkeln ß fås, som av fig. 2 framgår, ur
ekvationen
n ■ d ■ ß _ v ■ s
■2 • 180 ~ 36Ö
varav
ß-
v ■ s
7T-d
För t. ex. 1" skruvbult är cZ = 21,33 mm (kärndia-
metern) och s = 3,175 mm.
Alltså
30- 3,175
^-JT^-1’42
En elastisk bultböjning av 1,42° är mer än tillräcklig
för konstruktionen av t. ex. ett klimaxlås.
Ovanstående utredning har utfallit till fördel för
bultböjningen, och den som något närmare tänker sig
in i saken, skall snart komma till den i viss mån
oväntade slutsatsen, att skall man konstruera låsmuttrar,
baserade på materialdeformation, kan man aldrig fara
skonsammare fram med materialet, än om man
använder sig av böjningsfenomen. Detta beror därpå, att
böjningsfenomenen ge största rörelseutslagen för viss
tillåten deformation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
