Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
INDUSTRI TID NINGEN NORDEN
Rylanders backslagsroder.
Det nyligen offentliggjorda sv. patentet nr 57687
innehåller beskrivning på det av ingenjör A. J. E.
Rylander uppfunna backslagsrodret, varav en modell
visades av hr Rylander vid Uppfinnareföreningens
sammanträde den 18 oktober.
F2q. S
Ovanstående figurer åskådliggöra schematiskt
konstruktionen i tvenne utföringsformer fig. 1—3 och fig.
4—6.
Med 1 och 2 betecknas de båda yttersta på
vardera sidan om propellerns vertikala mittplan belägna
roderplattorna, och med 3 och 4 betecknas de båda
inre plattorna, vilka äro fastsatta på de båda resp.
yttre plattorna och mot dessa bilda var sin kanal,
genom vilka propellervattenströmmen ledes snett framåt,
då rodret är inställt för backgång av båten. De två
sålunda bildade kanalroderna äro svängbara omkring
vertikala axeltappar som äro lagrade i en ram 5,
vilken är fastsatt på roderstocken 6. Koncentriskt med
roderstocken och löst kringslutande denna är förlagd
en rörformig axel 7, som nedtill är fast förbunden med
en arm, som i sin tur är förbunden med en länk 8,
medelst vilken konstruktion länken vid axelns
kringvridning avlägsnar eller närmar sig axeln,
medtagande länkstyckena 9 och 10 och de med dem förbundna
roderplattorna 1, 2, 3 och 4, vilka sålunda vridas kring
sina axeltappar och intaga önskade inställningslägen i
samma mån som axeln 7 kringvrides. De båda plåtarna
11 och 12 tjäna till att hindra vattnet att söka sig
uppåt eller nedåt vid backgång av båten. Sålunda
tvingas propellervattenströmmen att söka sig utgång
snett framåt genom roderkanalerna.
Den i fig. 4—6 visade modifikationen utgör
såtillvida en förändring av den i fig. 1-—3 visade
anordningen, att de båda plåtarna 11 och 12 blivit
ersatta av plåtar 13 och 14, vilka äro fastsatta i
respektive båtens akter och skädda samt länkstyckena 8, 9
och 10 äro ersatta av vevlänkar 15 och 16, vilka äro
ledbart förbundna dels med vevskivan 17 och dels med
styrplattorna 1—4, som genom vridning av axeln 7
kunna omställas i förhållande till varandra och genom
vridning av axeln 6 i förhållande till båten, utan att
därvid plåtarna 13 och 14 ändra läge.
Genom denna konstruktion kan således all
manövrering av en båt äga rum, fastän propellern alltjämt
får arbeta med full fart framåt.
K. Nn.
Hur mönster i tyg åstadkommas.
Ur den tyska facktidskriften >Seide> och efter Skand. tidskr. för
textilindustri tillåta vi oss återge följande utdrag; det meddelas att
särskilt firman Gebriider Schnitzler i Krefeld lämnat erforderliga
upplysningar.
Varje människa, textilman som icke textilman,
känner till mönstrade vävnader, men huru många veta
hur dessa mönster uppstå i tyget?
Vi skola ej här ingå på de små, jämförelsevis
enkla streck-, punkt- och rutmönster, som framställas
medelst s. k. skaftmaskiner genom att grupper av
varptrådar med korta intervaller höjas, resp. sänkas,
dymedelst åstadkommande de avsedda mönstereffekterna,
utan i stället gå att närmare studera
jacquard-mön-stervävningen, dvs sättet att medelst en synnerligen
sinnrikt konstruerad maskin, jacquardmaskinen,
framställa de största mönster i den mest rikhaltiga
omväxling. Sitt namn har denna maskin fått efter
fransmannen Joseph Marie Jacquard, vilken genom en
väsentlig förbättring av en redan befintlig äldre vävmaskin
i hög grad förenklade vävningen. Som grundstomme
för sin betydligt mera ändamålsenliga apparat använde
han resterna av en av hans landsman Vaucanson
konstruerad maskin för mönstervävning. Hade man förut
betjänat sig av en s. k. dragrustning, en apparat med
ett stort antal snören, som det tog en rundlig tid att
ställa i ordning och vilka sedan sköttes av en
medhjälpare till vävaren -—- medelst dragning för hand
a-de särskilda snörena i bestämd ordningsföljd lyftes
varp trådarna före varje skott på ett visst sätt — så
hade Vaucanson lyckats att högst väsentligt förenkla
detta arbete genom att sätta de många snörena i förbindelse
med en ganska komplicerad lyftanordning —
harnesket. Dessa hävtyg sattes i rörelse genom ett slags
med hål försedda pappkort, som för hand trycktes emot
ett system fjädrande nålar, vilka åter genom en
sinnrik anordning påverkade varpen, så att genom
tramp-ning för varje skott de riktiga varptrådarna höjdes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
