Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377 , INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
Detta arbete med pappkortens manövrering vis à vis
hävtyget, vilket arbete Jacquard själv som ung gosse
utfört för sin fader i dennes vävstol, syntes honom så
enformigt, att han satte in all sin energi på att
utfundera en mekanisk anordning för detta ändamål, vilket
också lyckades honom på ett glänsande sätt. Han
snörde samman korten, det ena efter det andra, till en lång
kedja, lade denna över en fyrkantcylinder, som för
varje trampning av vävaren vände sig ett fjärdedels
varv, därvid prässande kortet likformigt emot de förut
nämnda fjädrande nålarna. Då härigenom just de rätta
trådarna lyftes var skälet för inslaget rent, så att ett
skott kunde inslås efter varje trampning utan något
uppehåll. Härvid är att märka att korten slås efter en
s. k. patronteckning, dvs en mönsterritning, utförd å
ett rutat papper efter den av mönsterritaren utförda
mönsterskissen.
För att få en inblick i de olika förarbeten, som äro
nödvändiga för att bli i stånd att väva ett visst
mönster å en jacquardmaskin är en rundtur genom en
modern mönsteratelier, varest dessa mönster utföras,
synnerligen instruktiv. Av dessa atelierer finnes i Krefeld
åtskilliga, såväl större som mindre.
En föreställning om dessa mönsteratelierers
mångsidighet får man genast från början. I mönstersalen
göras utkasten till de olika mönster för alla slags
material som sedan i atelieren vidare utarbetas, och man
finner här en mångfald nätta och prydliga, i blyerts
eller färg, utförda teckningar, resp. färgskisser till
mönster för klädnings- och möbeltyger m. m. i olika
utföranden.
Givetvis arbeta dessa atelierer ej uteslutande för
hemortens textilindustri utan i stor utsträckning även
för andra textilcentra inom Tyskland samt för
utlandet, först då att nämna det närbelägna Holland.
För skapandet av detta rika mönsterurval finnes en
stab av väl inarbetade, konstnärligt skolade
mönsterritare, vilka vanligen specialiserat sig inom ett visst
område av facket, som de sålunda fullkomligt behärska,
både beträffande de ständigt skiftande
modeströmningarna och beträffande framställningsmöjligheterna av
ifrågavarande mönstrade varor. En mönsterritare måste
nämligen jämte sin konstnärliga utbildning och ett
utvecklat form- och stilsinne även äga en grundlig teknisk
utbildning för att kunna bedöma om det, som han
ritar, även låter utföra sig i en vävstol.
Före världskriget förlade mönsterritarne1 med
förkärlek sina konstnärliga studier till Paris, men är
detta ju f. n. uteslutet, utan äro de hänvisade till de rika
samlingar, dels de statliga vävnadssamlingarna och dels
de av föreningen för textilindustrins främjande ägda,
som finnas i Krefeld. Dessa välförsedda samlingar äro
outtömliga källor, varur idéer och uppslag till för
varje tids smakriktning passande mönster — från de
gamla egyptiska, tiderna igenom, fram till den nyare
tidens skapelser — kunna hämtas.
Sedan nu textilfabrikanten-vävaren bland alla
dessa mönsterskisser utvalt några, som han anser för
sig passande, gå dessa till patroneringssalen, varest
ritningen, med noggrann beräkning av det material, för
vilket det är avsett, överföres på härför avsett
mönsterpapper. Detta är försett med ett fint rutnät för att
motsvara korsläget mellan varp- och vävtrådarna.
Efter det att man fastställt över huru många rutor, resp.
trådkorsningar mönstret skall sträcka sig för att i den
1 De tyska, menas förmodligen. Red av I. N.
vävda varan få den önskade storleken, ritas mönstret
upp på denna yta och utfylles med färg. Denna så
erhållna patron- eller mönsterteckning motsvarar
fullständigt mönsterskissen, men saknar ännu en del för
vävaren nödiga kompletterande uppgifter. Även
bindningen måste intecknas på ritningen om den efter
densamma utförda vävnaden skall få sin rätta halt och
utseende och för att undvika att enskilda varp- eller
vävtrådar skola komma att ligga för långa och
obundna på vävnadens översida. Detta arbete utföres på så
sätt att vissa rutor ej färgläggas eller om detta redan
skett åter uttvättas eller också beläggas med vit
täckfärg eller på något annat sätt utmärkas för
kortslaga-ren. Mönsterteckningen måste alltid även framställa
bindemönstret, för att vävaren skall kunna se vilken
grundbildning, kypert, satin etc, som fordras för
mönstrets utförande. Detta intecknande av
bindepunkterna är ett både tidskrävande och tröttsamt arbete, men
har man nu vid de större kortslagningsverkstäderna
möjligheter att på mekanisk väg utföra detta, varom
mera längre fram.
Framställningen och det riktiga utarbetandet av
en mönsterritning med många bindningar eller ock med
olika färger för kulörta saker fordrar stor skicklighet
och följaktligen väl utbildade krafter, ägande icke
blott ett fint formsinne utan även, och detta i
synnerhet vid flerfärgade och nyanserade mönster, en
ingående kännedom om de enskilda trådarnas gång i
vävstolen och alla bindningsmöjligheter. Dylika komplicerade
mönsterteckningar äro ofta i och för sig sannskyldiga
konstverk.
När så mönsterritningen eller patronteckningen,
som i stark förstoring återger mönsterskissen, är
färdig, går densamma till kortslagningsverkstaden, varest
de för jacquardmaskinen avsedda korten stansas i
enlighet med de å ritningen tecknade uppgifterna. Då
den här förut omnämnda lyftanordningen för varpen
— harnesket — har ett större eller mindre antal
häv-tyg — platiner -— allt efter storleken hos det
ifrågavarande vävnadsmönstret och man bygger maskiner
med 100, 200, 400, 600, 1 200, etc, ända till flera
tusen platiner, så måste korten hava plats för ett lika
stort antal hål. För att ej få korten för breda ordnas
i stället hålen i flera rader.
(Forts.)
Murning med maskin. Den ofta framförda idén
att åstadkomma murning på maskinell väg har, enligt
notis i en amerikansk tidskrift, bragts till fullbordan i
en murningsmaskin med en kapacitet av 1 200 tegel i
timmen, omtalar tidskr. »Tegel». Utanför byggnadens
ytterväggar uppsättas stålmaster, å vilka en vågrät
bom är flyttbart fästad. Längs bommen löpa
materialbehållarna jämte läggningsmaskinen, drivna av en
elektrisk motor. Ett roterande hjul inpassar stenarna på
sina platser, medan en efterföljande spridare breder ut
bruk över skiftet. Lodgång vid muröppningar utbildas,
sedan maskinen inställts därtill genom på bommen
uppsatta anslagsstycken. Vid murhörnet ändrar maskinen
riktning och fortsätter utefter nästa vägg, till dess
byggnaden passerats ett varv. Bommarna höjas nu ett
skifts höjd, och nästa rundtur börjar. För att sköta
maskinen behövas tre man — som synes en ej föraktlig
besparing i arbetskraft, anmärker vår nämnda källa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
