- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtioandra årgången, 1924 /
378

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

378

INDUSTRI TID NINGEN NORDEN

t

C. J. Me Hin.

Uppfinnare. Stiftare av Svenska
ingenjörsföreningen i Förenta staterna.

I Schenectady, New York, har ingenjör Carl
Johan Mellin avlidit.

Den bortgångne var född 1851 i Västergötland
och genomgick dåv. Chalmersska slöjdskolan i Göteborg
1870—73 samt hade sedan anställning som ritare. Han
var 1877—87 sjömaskins- och fartygskonstruktör först
hos Rob. Napier & Son i Glasgow och sedan vid Atlas
i Stockholm samt kom 1887 till Amerika och fick
genast plats vid The Dynamite Gun Co. Under denna tid
tog han initiativet till Svenska ingenjörsföreningens
i Förenta staterna stiftande och blev dess förste
ordförande. År 1892 blev han överingenjör vid The
Richmond Locomotive Works i Richmond, Va., där han
kvarstannade till 1902, då han flyttade till
Schenec-tady, N. Y., där han alltsedan haft sin verksamhet som
konsulterande ingenjör vid The American Locomotive
Co:s verkstäder. Mellin hade en framstående del i
konstruktionen av den amerikanska kryssaren
Vesuvius och ledde utarbetandet av ritningarna för och
konstruktionen av maskineriet på slagskeppet Texas. Han
konstruerade »världens största lokomotiv», som 1904
visades på världsutställningen i S:t Louis och belönades
med guldmedalj. Mellin har gjort ett stort antal
uppfinningar på maskinteknikens område.

Den skandinaviska
patentlagstiftningen.

De svenska och danska föreningarna för industriellt
rättsskydd i samverkan.

Frågan om åvägabringande av skandinavisk
likformighet på patentlagstiftningens område har på nytt
blivit aktuell. Denna fråga dryftades som bekant vid
en konferens i Stockholm mellan delegerade för de
skandinaviska ländernas regeringar sommaren 1922.
På hösten samma år tillsatte den danska regeringen en
kommitté för utarbetande av förslag till ny dansk
patentlag med hänsynstagande till det i Sverige
framlagda kommittéförslaget. Denna kommitté har i maj 1924
avlämnat ett betänkande med förslag till ny dansk
patentlag, vilket förslag företer mycket stor
överensstämmelse med den svenska patenlagstiftningskommitténs
förslag. Över det danska kommittéförslaget ha
intresserade korporationer anmodats att yttra sig. Den
danska föreningen för industriellt rättsskydd har avgivit
ett utlåtande i saken, vari framställts Aassa
anmärkningar mot förslaget och dessutom skarpt framhållits
önskvärdheten av största möjliga likformighet i den
skandinaviska patentlagstiftningen.

Sedan till Svenska föreningen för industriellt
rättsskydd en hänvändelse gjorts från den danska
föreningen, sammankommo till en konferens i Stockholm

representanter för den danska föreningen direktören Chr.
Olesen och advokaten Y. Borre samt av den svenska
föreningens styrelse utsedda delegerade, f. d.
kammarrättsrådet C. Carleson, professor B. Ekeberg, ingenjör
John Edberg, direktör Birger Carlson och f. d.
byrådirektören Axel Hasselrot. Vid konferensen, som ägde
rum den 31 oktober och 1 nov., jämfördes och
diskuterades å ena sidan det svenska kommittéförslaget och
den svenska föreningens yttrande däröver, å andra
sidan det danska komittéförslaget och den danska
föreningens däröver avgivna uttalande. Man fann, att på
en del punkter förelågo principiella
meningsskiljaktigheter, men att i flera viktiga avseenden
ståndpunkterna voro överensstämmande eller åtminstone möjliga
att sammanjämka. Man enades om att man såväl från
svensk som dansk sida skulle söka påverka
vederbörande lands regering för att få till stånd ett fortsatt
arbete på skandinavisk likformighet i
patentlagstiftningen.

Skyddslina vid arbete på tak.

Ovanstående reproduktion av fotografi visar en
av ingenjör Martin Sundqvist, Hagfors, vidtagen
anordning å en skyddslina vid takmålning. Linan är så
lång, att den når tvärs över hela taket och ned
utmed husets ena sida till marken, fäst vid där
stående vanliga viktlod eller andra lämpliga tyngder.
Dessa böra avpassas så, att de drygt motväga
arbetarnas kroppstyngd — komposanten -— i linans andra
ände (fastgjord vid arbetarens midja). Om linan
såsom i detta fall betjänar två man (dvs är tvådelad),
torde 2 st. 50 kgs vikter eller inalles 100 kgs motvikt
vara tillräcklig. Om linan skall upprepade gånger vara
i bruk och således är utsatt för nötning över
taknoc-ken, bör den vara av wire med repsladd; är den helt
av hampa eller dylikt bör ett flyttbart slitskydd av
trä anbringas över nocken.

Naturligtvis är motviktanordningen lämplig för
andra slag av arbete på tak, exempelvis snöskottning.

Hr Sundqvist har för redaktionen uttryckt sin
förhoppning, att anordningen, rätt använd, måtte
hindra många årligen annars inträffade olyckor vid
takarbete.

Mt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:00:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1924/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free