Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
55
verket ligger här något av det svåraste i problemet.
Begagnas en stenklädd yta, är fogen en relativt enkel
sak, då man genom granitbeklädnaden erhåller så stor
hållfasthet vid densamma att särskilda åtgärder bliva
i det närmaste överflödiga. En fog av bly, asfalt eller
järnplåt kan utföras där slitytan består av
singelbetong och bör då givas sådan form att stötar i fogen
möjligast undvikas, samt att, där sådana dock uppstå,
dessa ej träffa en hörna utan möjligast stor yta.
Vid besiktning av redan nu förefintliga, ehuru ej
vidare gamla, betongvägar har funnits att alla längs
körbanan löpande fogar äro av ondo samt att vid
olämpligt konstruerad, tvärgående fogar, med asfalt
utförda reparationer visa bristfälligheter, förresten
naturligt nog då den begagnade gjutasfalten är spröd i
kyla och i övrigt i och för sig ej äger någon vidare
hållfasthet annat än mot slitning från gummiklädda
hjul. Vid körbanesträngar av betong bortfalla givetvis
alla längsgående fogar, strängarnas olika delar torde
med användande av lä,mplig armering kunna tagas 10
—15 m långa utan risk för sprickbildning.
Den nu i korthet motiverade och skildrade
landsvägsbanan med inlagda körbanesträngar föreslås
utförd så, att vardera strängen gives en bredd av en halv
meter, en tjocklek av 15 till 20 cm, och armeras med 4 st.
i dess underkant lagda rundjärn om 8 mm:s diam. (vikt
0.392 kg pr meter) samt med hög kolhalt (och
om-böjda i ändarna), samt att strängarna, två eller flera,
läggas på 1,5 m inbördes avstånd från mitt till mitt
räknat. Betongblandningen torde ej böra tagas
magrare än 1 volymdel cement på 3,5 delar sand och 4
delar makadam eller singel. Yta av singelbetong dock
till minst 5 cm:s tjocklek utförd i blandning av 1
volymdel specialcement på 1 volymdel sand, bruket så
blandat med ren, harpad jämngrov singel av från en
ärtas till bönas storlek att en fullkomligt tät massa
erhålles.
De fördelar dylika körbanesträngar erbjuda, kunna
i korthet sammanfattas sålunda:
1) Vägen behöver ej avstängas för trafik vid
körbanesträngarnas byggande (därest specialcement
begagnas äro strängarna färdiga att användas 24 timmar
efter gjutningens avslutande och kunna utföras relativt
oberoende av årstiden).
2) Hästarna erhålla sin särskilda bana, så att deras
hovar skonas, detta om enbetskörning användes
(körbanesträngarnas anordnande torde medföra att detta
bliver regel där sådana mer allmänt förekomma).
3) Risken för längsgående fogar i slitytan
bortfaller.
4) Man erhåller en synnerligen reducerad kostnad
för hållande av den grusade delen av vägbanan i gott
stånd.
5) Ringslitage, reparationskostnad och
bensinåtgång nedsättes till det lägsta möjliga för trafikanterna,
bilarnas förmåga att taga last bliver densamma under
sommar, höst och vår.
6) Stenklädd yta å körbanesträngarna minskar
risken för slirning och slintning.
7) Engångskostnaden för vägarnas iståndsättande
för tung och intensiv trafik kan, beroende på ortliga
förhållanden, beräknas till ca 4 à 10 kr pr löpmeter väg,
ett belopp som är blygsamt i förhållande till kostnaden
för en grusad landsväg invid ett större samhälle.
Slutligen finnes på detta sätt en möjlighet att skilja
på vad man skulle kunna kalla normalt vägunderhåll
och sådant, som bör gäldas av automobilskattemedel, en
möjlighet, som på sina ställen kan vara av nog så stort
värde vid bestämmandet av de bidrag, som lämpligen
böra ifrågakomma.
Ökning av antennsystems strålningseffekt.
Alexander sons system.
Detta svenska patent, nr 58181, har först nyligen
blivit offentliggjort (den 27 sistl. januari), ehuru dess
prioritet sträcker sig så långt tillbaka som till början
av år 1918. Beskrivningen ger emellertid en instruktiv
inblick uti vissa detaljer av den moderna
radiotekniken, vilka för många bland dem, som ej äro speciella
fackmän, torde vara av visst nyhetsintresse.
Uppfinningen ifråga är förresten gjord av den
framstående radioexperten, överingenjören hos Radio
Corporation of America, New York, Ernst Alexanderson.
som bekant vår landsman och uppfinnare av ett stort
antal förbättringar inom trådlös telegrafi och telefoni.
Det utmärkande för uppfinningen, som avser en a
n-ordning för ökniing av
strålningseffekten av ett antennsystem, är
kombinationen av ett motviktsystem med vanligt
jordledningssystem, vilka båda äro så förbundna med
antennspolen, att en del av strömmen från antennen går
till motvikten och en del till jordledningssystemet,
varigenom jordmotståndet reduceras och samtidigt alla
fördelar av direkt jordförbindelse bibehållas.
Såsom antytt i fig. 1, består den utstrålande
antennen av ett flertal horisontala trådar 2, som uppbäras
av masterna 3, 4 och 5. Vertikala ledare 6, 7, 8 äro
anordnade för att förbinda antennen med jord vid varje
mastpar. Var och en av dessa ledare upptager den
vanliga belastningsspolen 9. Systemet är jordförbundet
medelst ett flertal ledningar 10, som äro nedgrävda i
jorden under antennen, och som täcka en areal, som
är lika stor som eller något större än den areal, som
täckes av antennen. När man använder jordledningar
av denna typ, har det varit vanligt att förbinda alla
de nedgrävda ledningarna inbördes och att förbinda
en enda punkt i det nedgrävda nätet med den nedre
änden av den vertikala ledaren. Med en sådan
anordning kommer emellertid den del av nätet, som ligger
närmast förbindelsepunkten, att uppsamla den största
delen av strömmen och till följd härav är
jordmotståndet större, än clet skulle vara, om alla lika delar av
nätet uppsamlade lika mycket ström. Denna olägenhet
övervinnes genom att anordna förbindelser över jorden
mellan var och en av de nedre ändarna av de vertikala
ledarna 7 och var och en av de nedgrävda ledningarna
10. För att göra dessa förbindelser på så sätt, att
strömmen fördelar sig likformigt i alla ledningar, äro
anordnade balansspolar 11 och 12, och de vertikala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
