Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
INDUSTRITIDNINGEN NOR D E N
Fig. 1 en utföringsform av jordledningssystemet; fig. 2
anordningen av motviktssystemet.
ledningarna 6, 7 och 8 äro förbundna med punkterna
13 och 14 mellan dessa spolars ändpunkter. Ena
änden av balansspolen 12 är förbunden med de två yttre
ledningarna i det nedgrävda systemet och den andra
änden av den är förbunden med de två mellersta
ledningarna. Ena änden av balansspolen 11 är förbunden
med de två ledningar, som ligga närmast de yttersta,
och den andra änden med de två ledningar, som ligga
närmast det mellersta ledningsparet. Vid riktigt val
av förbindelsepunkterna 13 och 14 kan potentialen i
jordsystemet balanseras så, att jordströmmen kommer
att fördelas lika mellan alla ledningarna, varigenom
bästa resultat uppnås.
Man har funnit, att jordmotståndet kan avsevärt
reduceras genom att i kombination med det vanliga
jordledningssystemet använda ett motviktssystem såsom
visat i fig. 2. Motvikten utgöres av de från jorden
isolerade ledningarna 15, som alla äro förbundna med de
nedre ändarna av de genom de vertikala ledarna 6’,
7’, 8’ till antenntrådarna 2 kopplade
belastningsspolarna 9, under det att jordledningarna 16, som kunna vara
av den i fig. 1 visade formen eller någon annan, äro
förbundna med punkterna 17, som ligga mellan de två
ändarna av belastingsspolarna. Genom att förbinda
motvikten med belastningsspolarna på detta sätt
kommer den på det nedgrävda nätet påförda potentialen att
ligga mellan den på luftnätet och den på motvikten
påförda potentialen.
Motvikt har använts tidigare utan direkt förbindelse
med jord. Ändamålet med motvikten i ett sådant fall
är att förhindra de elektrostatiska kraftlinjerna från
att övergå till jord. i det att motvikten verkar som ett
såll mellan jord och antenn på så sätt, att de elektro-
statiska kraftlinjerna gå direkt till motvikten. En
sådan motvikt har en obestämd eller flytande potential
och är icke jordförbunden på det hela taget. Vid den
visade anordningen verkar emellertid icke motvikten
på samma sätt som den vanliga motvikten, då dess
principiella funktion är att draga ström från jorden.
Kontakten mellan antenn och jord omfattar därför icke
blott de nedgrävda trådarnas kontaktyta utan även den
kapacitiva förbindelsen mellan ledningarna 15 och
jord.
Man har funnit, att genom att använda de två
jordsystemen i förbindelse med varandra, antennens
jordmotstånd kommer att reduceras till ett värde, som är
lägre än det, som kan uppnås med blott den ena
metoden enbart. Anordningen erbjuder även flera praktiska
fördelar. Växelströmmaskinen 18, som levererar ström
till antennen över transformatorn 19, är förbunden med
en jordströmkrets och är därför skyddad mot statiska
potentialer. Antennen själv är även skyddad mot
atmosfäriska störningar, genom att den är permanent
jordförbunden på flera punkter över de olika
belastningsspolarna.
K. Nn.
Uppfinnarna och Svenska
Riks-varumässan i Göteborg
4—10 maj 1925.
Av maskiningenjör Gustaf Seth.
Erfarenheten har ådagalagt, att det ej alltid ligger
något särskilt märkvärdigt uti att göra en uppfinning.
Mången gång är det en ren slump, som är icke blott det
avgörande utan kanske även hela upphovet till
uppfinningen. Som regel behövs det endast att ett behov
föreligger samt att den, som önskar tillfredsställa detta
behov, har litet fantasi samt är tillräckligt fördomsfri
att se bort från det som blivit invant. Det senare
villkoret är kanske det viktigaste, enär ju människan i
grunden är ett stort vanedjur, som i materiella ting
helst håller fast vid’ det gamla. Hon må sedan vara i
politiskt avsende konservativ, »framstegsvänlig» eller
t. o. m. bolsjevik. Härav kommer nog också det bland
alla dem, som mera regelbundet syssla med
behandlingen av nya uppfinningar och däribland då framför
allt de yrkesmässiga patentombuden, välkända
förhållandet, att de märkligare uppfinningarna som oftast
icke göras av fackmän inom resp. yrkesområden utan
av helt utomstående. En militär t. ex. uppfinner icke
krigsredskap, utan ägnar sitt ingenium åt automobiler
eller tillverkning av spelmarker, lämnande åt
textilarbetare eller trädgårdsmästare att uppfinna
förbättrade kanoner och skjutgevär. Likaså befattar sig en
sjökapteii hellre med tillverkning av flossamattor än
med navigation, vilket senare han överlåter åt
skomakare och fotografer etc. Fackmannen har blivit så
invand i att behandla de till hans yrke hörande
redskapen och inrättningarna, att han visserligen gärna
söker förbättra desamma, men gör detta efter de gamla
kända riktlinjerna i form av »en yrkesmässig åtgärd»,
såsom patentverkets kända fras lyder, och han har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
