- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiotredje årgången, 1925 /
57

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN

57

därvid obestridligt nått mycket långt, ja i många fall
liar han åstadkommit oanat lysande resultat. Men de
stora, de verkliga uppfinningarna, de som verka
revolutionerande — åtminstone på papperet, om än icke
alltid i praktiken — de härstamma från dem, som i
berörda yrke äro lekmän, och som sådana ha sina
sinnen oförvillade av inlärda begrepp och erfarenheter.

Liksom det alltså icke är alltför svårt att göra en
uppfinning, blott man har fantasi, så är det i regel
heller icke så konstigt att erhålla patent på
uppfinningen. Dvs det kan mången gång vara nog så benigt
att erhålla patent just på det, som man från början
helst önskade skydd för, men är man blott tillräckligt
medgörlig och anspråkslös i sina fordringar samt i
stånd att formulera sig förbi de av
patentmyndigheterna utlagda stötestenarna, så lyckas man vanligen
få patentet beviljat. Det kan icke rimligen förnekas,
att ett stort antal av befintliga patent, in- eller
utländska, huvudsakligen utgöras av konstruktivt hopfogade
byggnadsverk av ord, •—• ord som i det givna
sammanhanget se nog så granna och imponerande ut, men
som, om de tilläventyrs skulle omsättas i praktiken,
sannolikt skulle ge ett mycket klent resultat i form av
ekonomiskt utbyte.

Vi äro härmed inne på pudelns kärna dvs på den
verkligt svåra punkten i en uppfinnares vandring,
näml. uppfinningens ekonomiska utnyttjande eller
omsättning i penningar. Endast få torde de vara, som
göra uppfinningar enbart av nöjet att hitta på något
nytt, och ännu färre torde de vara, som göra
uppfinningar endast för att kunna bereda sina
medmänniskor glädje och nytta. Det övervägande antalet
uppfinnare ser nog som mål en kontant erkänsla för vad
de åstadkommit, och helst bör denna erkänsla vara så
stor och så snart tillgänglig som möjligt. Men hur
skall nu detta ske? Med hur stora förhoppningar
betraktar icke uppfinnaren av i dag sina tankars
välska-pade barn, där det ligger väl inlindat i patentskriftens
av den färska trycksvärtan ännu något fuktiga hölje!
Hur stora rikedomar ser han icke komma sig tillmötes
ur detta mystiska papper som kallas patentbrev! Men
hur har icke ofta, tyvärr allt för ofta, den ljusa
blicken av i dag förbytts till ett drag av vemod, när nästa
år eller möjligen efter ännu ett eller annat år den med
varje år allt högre årsavgiften måste inbetalas till
patentmyndigheten, för att patentet icke skall förfalla,
och ännu ingen köpare låtit sig avhöra. Den förr så
lycklige och förhoppningsrike patentinnehavaren
skrapar ihop sina sista slantar för att kunna ännu ett år
hålla sitt skötebarn levande, patentet, vid vilkets
dop-läger så många ljusa drömmar en gång stodo faddrar.
Men fortfarande förgäves. Sagans fé stiger icke fram
för att med sitt trollspö tvinga fram de klingande
miljonerna, varom patentets innehavare förr var så
övertygad, att de skulle infinna sig.

Och varför nu denna sorgliga utveckling av den
förut så ljusa bilden? Merendels helt enkelt därför, att
uppfinnaren eller patentinnehavaren aldrig haft
tillfälle att träffa den, som verkligen varit beredd att
taga sig an hans uppfinning och omsätta densamma i
praktiskt bruk. Det är ett allmänt känt förhållande,
att herrar uppfinnare endast mera sällan äro
tillräckligt väl situerade att själva kunna bekosta
uppfinningens utövande. Och den här ovan framhållna
egendomligheten, att det som oftast är utanför sitt eget
yrkesområde, som uppfinnaren gör sina uppfinningar,
spelar utan tvivel en mycket stor roll bland svårigheterna
att finna den rätte förläggaren, ity att uppfinnaren på

grund av anförda skäl saknar de personliga
bekantskaper inom den för hans egentliga yrke främmande
verksamhetskrets, genom vilka hans uppfinnings
tekniska och ekonomiska värde kan sakligt bedömas. Att
sålunda uppfinningen merendels aldrig kommer längre
än på papperet, behöver på intet sätt tolkas som ett
bevis för densammas brist på verklighetsvärde, tvärtom
är det icke sällan mycket värdefulla uppfinningar,
som sålunda gå förlorade för mänskligheten och
förbli begravna i patentverkens digra luntor — ända tills
kanske efter flere eller färre år någon annan gjort
samma uppfinning bara för att vid försök till dennas
patenterande finna genom patentmyndighetens
nyhetsgranskning en hänvisning till en för honom förut
alldeles okänd tidigare patentskrift såsom
omöjliggörande den senkomna patentansökningen.

Å andra sidan är det icke ovanligt, att en eller
annan industri, en eller annan större eller mindre
verkstad eller fabrik i kampen för sin verksamhets
upprätthållande och arbetsstammens bevarande ingenting
högre önskar än att komma över någon artikel, som
av andra lyckligare lottade medtävlare inom
branschen ännu icke blivit bragt i marknaden, och som
således skulle vara en räddningsplanka till företagets
fortsatta drivande. Obekantskapen med, vad som i det
avseende står att erbjuda, omöjliggör emellertid denna
okända men intuitivt eftersträvade artikels
förvärvande.

Här är det, som varumassorna ha en viktig mission
att fylla i fullföljande av sitt ändamål att
sammanföra köpare och säljare. Svenska riksvarumässan i
Göteborg har sedan flera år satt på sitt program att
åstadkomma ett sammanförande även av uppfinnare
och industrimän, så att de förra må kunna göra sina
idéer kända för de senare till båda parternas
ömsesidiga båtnad. Genom att anordna en särskild avdelning
för nyheter och patent vill Svenska riksvarumässan å
ena sidan lämna uppfinnarna ett oskattbart
tillfälle att utan större kostnader breda ut sina idéer
inför ögonen på den skara av industrimän av skilda
yrkesgrenar, som samlas till mässan för att finna
lämpliga föremål för sina olika fabrikers verksamhet eller
för sina varulager, samt å andra sidan bjuda
industrimännen en samlad plats att utvälja, vad som för den
ena eller andra kan vara fördelaktigast att exploatera.
Redan ha många beaktat detta numera årligen
återkommande tillfälle till affärsuppgörelser, tillfällen
som äro till fördel icke minst för uppfinnarna, och
flere vittnesbörd ha genom mässstatistiken insamlats
över lyckade affärsuppgörelser just inom sagda
avdelning. Och ju mer uppfinnarna taga
B.iksvarumäs-sans inbjudningar i akt, desto större bli möjligheterna
till värdefulla resultat, emedan därigenom
industrimännen allt mer bli vana att vid mässan söka upp
avdelningen för uppfinningar och patenter för att där
finna det eftertraktade nya uppslaget för fabrikation
eller handel.

Herrar uppfinnare gjorde därför klokt, om de mer
än hittills beaktade Svenska riksvarumässans kallelse
och skyndade sig att vid densamma skaffa
utställningsplatser för sina nyheter.

Då mässbestyrelsen även i år liksom vid föregående
mässor äger tillgång till i patentärenden erfarna
fackmän, så kunna uppfinnarna med förtroende vända sig
till bestyreisen med begäran om råd, i händelse
tveksamhet skulle föreligga angående det ur
patentskydds-hänseende lämpliga att offentligen utställa en eller
annan artikel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1925/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free