Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
IND üSTR I T I DN I NGEN NORDEN
Alla anledningar finnas därför att uppfinnarna
hörsamma maningen:
Försumma icke att använda Svenska
riksvarumäs-san i Göteborg som ett medel att skaffa förbindelser med
industrin för utövande av Edra uppfinningar och patent!
Elektronmetall, en ny
magnesiumlegering.
Ehuru magnesium är avsevärt mycket lättare än
aluminium, är det först på de senaste åren som denna
metall vunnit användning såsom material för
maskinkonstruktioner, särskilt för lätta motorer samt inom
finmekaniken. En tidigt känd magnesiumlegering är
magnalium, som innehåller aluminium och
magnesium. Upp till 10 proc. magnesium är legeringen
mycket duktil, mellan 10 och 30 proc. kan den visserligen
väl gjutas och även bearbetas, men blir sprödare ju
högre magnesiumhalten är. Motståndsförmågan mot
kemisk inverkan är ringa, och av havsvatten angripes
legeringen starkt. Däremot äro legeringar, som
innehålla 80—99,5 proc. magnesium och jämte aluminium
även något zink och koppar mycket motståndskraftiga
mot atmosfärilierna. Dylika legeringar framställas av
Chemische Fabrik Griesheim-Elektron och benämnas
elektron-metaller.
Fyra olika sådana legeringar tillverkas, vilka skilja
sig från varandra med hänsyn till draghållfasthet,
duktilitet, hårdhet och elektrisk ledningsförmåga.
Legeringarnas spec. vikt variera mellan 1,73 och
1,84, under det att rent magnesium har spec. vikt 1,7
och aluminium 2,7. De smälta mellan 630 och 650° C
(magnesium vid 633 och aluminium vid 650° C). För
smältningen använder man deglar av smidesjärn eller
stålgöt och icke grafitdeglar, emedan elektronmetall
angripes av den kiselsyra, som finnes i grafitdegeln,
vilken består av en blandning av eldfast lera och
grafit.
Av lutar angripes elektronmetall icke, i motsats
till vad förhållandet är med aluminium, men däremot
av syror. Under det att vatten med tiden angriper
metallen, motstår den inverkan av luft, emedan den
mycket snart överdrages med en oxidhinna, som skyddar
den underliggande metallen.
Elektronmetallen kan bearbetas genom gjutning,
varmpressning, valsning och dragning; mellan 220 och
230° C är den även smidbar. I motsats till aluminium
häftar elektronmetallen ej vid verktygen. Den kan
även svetsas i knallgaslåga med tillhjälp av ett
lämpligt svetspulver men blott med stort vätgasöverskott
och ej så ’lätt som aluminium. Ännu svårare är det att
löda elektronmetall. Avfallsspån tändas i luft, om de
upphettas över 400° C, varför det är nödvändigt att
undvika för stark upphettning vid bearbetning.
Elek-tronspån, som råka i brand, kunna ej släckas medelst
vatten, emedan magnesium sönderdelas under
knall-gasbildning. Släckningen sker lämpligast medelst sand.
Gjutningen sker bäst i väl torkade sandformar,
kokill-gjutning kan utföras endast i mycket enkla formar och
med stor godstjocklek. Den elektriska
ledningsförmågan uppgår allt efter sammansättningen till 12—22
(för koppar 56, aluminium 33). På lika viktsmängd
leder elektronmetall dubbelt så bra som koppar.
Ut-vidgningskoefficienten är 0,0038. Fk.
Gruvkatastrofen i Dortmund, varom dagspressen
meddelat utförliga skildringar, lär ha dödat inemot
140 man. Enligt utsagor av de räddade arbetarna,
synes gruvförvaltningen ha gjort sig skyldig till svåra
försummelser. Det uppgives sålunda, att
lokomotivföraren i gruvan redan den 11 febr. anmält, att fara
för gasbildning förelåg. —
Vilken kontrast! Å ena sidan lysande uppfinningar
på luftfartens, radioteknikens, kinematografins
områden; å andra sidan svåra bristfälligheter vid
kolbrytningen, av vilken världen dock är så beroende.
t
C.-A. Schultz.
Såsom en av den
svenska teknikervärldens mest
centralt placerade män,
nämligen såsom Svenska
teknologföreningens
ordförande, gick
Carl-August Schultz hädan,
därvid i ordets fulla
bemärkelse stupad på sin post
såsom förtroendeman, då
han evled under
deltagande i ett
kommitté-sammanträde den 21
januari å
Teknologföreningens lokal.
Schultz, född 1877, var
såsom tekniker väg- och
vattenbyggnadsingenjör och vid sitt frånfälle chef för
Statens järnvägars 1: sta distrikt (huvudstation
Stockholm). Dit hade han förflyttats år 1918 från
chefskapet i 5:te distriktet, Luleå, där han innehaft åtskilliga
förtroendeuppdrag, exempelvis som stadsfullmäktig.
Eland Schultz’ uppdrag efter förflyttningen till
huvudstaden märkes ledamotskapet i statens delegation för
förhandlingar i Stockholms bangårdsfråga.
År 1922 utsågs Schultz till ordförande i
Teknologföreningen. Det var efter några i ekonomiskt hänseende
bekymmersamma år som föreningen gick till att välja,
vem som skulle stå i spetsen, ■— och man var ju
ingalunda säker på att den svåra perioden var tillryggalagd.
Valet var därför synnerligen betydelsefullt. Schultz
hade föga aktivt deltagit i Teknologföreningens
angelägenheter, men denna hans passivitet kom nog, i
betraktande av hans allmänt kända solida personliga
kvalifikationer, att utgöra ett visst pius inför
kandidaturen. Ty, enhälligt väld, intog han sin framskjutna
position som en sund kraft med objektivt klar blick på
situationen och med en uppfattning om föreningens
ideella uppgifter, som kunnat gestalta sig till färdig form
ostörd av mångahanda administrativa inflytelser.
Schultz’ förmåga att snabbt sätta sig in i frågorna
framhålles särskilt, liksom hans övriga
ledareegenskaper: målmedvetenhet, initiativkraft, energi. Till sitt sätt
var han enkel och rättfram, något tillbakadragen, men
med sinne för humor, — sådant som hos oss svenskar
alltid bidrager till att befästa en ledares ställning i
vårt omdöme och i våra hjärtan. Chr. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
