Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
119
verkningen förlorat i betydelse. Härigenom ha skapats
nya förutsättningar för tillkomsten av mindre
ljusfabriker, särskilt sådana stöperier som huvudsakligen
använda paraffin som ljusmaterial. Dessa företag äro i
allmänhet betydligt mycket mindre än de kombinerade
stearin- och ljusfabrikerna, vilka senare ju, som ovan
framhållits, äro storindustriella företag.
Paraffinets betydelse för ljusindustrin belyses även
därav, att en del utländska företag inom
paraffinindu-strin upptagit tillverkning av olika slags ljus.
De ökade avsättningsmöjligheterna för glycerinet
och dess högre värde ha medfört., att de numera
tillvaratagas ej blott vid stearinfabrikerna utan även
inom andra fettarbetande industrier.
De tekniska förbättringarna inom ljusindustrin ha
medfört ett nästan fullständigt försvinnande av
talgljusen. Vaxljus användas fortfarande i rätt stor
utsträckning i de katolska länderna på grund av
kyrkans föreskrift. Förbrukningen av vax i dessa länder
har dock minskats avsevärt, sedan kyrkan numera
tillåter användning av ljus, tillverkade av vax i
blandning med vissa andra ljusmaterial (särskilt ceresin
men även stearin och paraffin m. m.).
På grund av de framsteg belysningstekniken gjort,
har ljusindustrin fått upptaga tävlan med flera olika
belysningsmedel såsom de mineraliska lysoljorna,
lysgasen, det elektriska ljuset och acetyléngasen.
Lysoljeförbrukningens första uppsving daterar sig
från 60-talet efter upptäckten år 1859 av de väldiga
råpetroleumfyndigheterna i Titusville (Pennsylvania),
vilka lämnade råvaror särskilt för de uppväxande
lys-oeh smörjoljeindustrierna.
Lysgas framställningens förbättring genom
regenerativ eldning, varigenom gasutbytet nästan fördubblades
på bekostnad av den erhållna mängden tjära, Auers
uppfinning år 1886 och Auerljusets införande i
praktiken vid mitten av 90-talet, acetylénets tekniska
framställning år 1895, metalltrådslampornas införande och
det elektriska ljusets popularisering m. m. har
ytterligare skärpt tävlan med ljusindustrins produkter.
Trots alla epokgörande uppfinningar på
belysningsteknikens område synas dock ljusen vara
tillförsäkrade en viss om än rätt blygsam ställning särskilt på
grund av deras egenskap att vara synnerligt enkelt
och bekvämt portativt lyse. Särskilt konsumtionen av
stearinljus torde emellertid numera i allmänhet kunna
anses innebära en viss lyx.
Stearinindustrin har gamla anor i vårt land. Vi
äga tvenne kombinerade fabriker för tillverkning av
stearin och ljus, Liljeholmens Stearinfabriks
aktiebolag1 samt Clara Stearinljusfabrik (Lars Montén),
vilken senare är kombinerad även med såp- och
tvåltillverkning. Vid den förra fabriken började
stearinljustillverkningen redan på 30-talet, vid den senare på
40-talet. Dessutom bedrives även ljustillverkning (av
huvudsakligen paraffin) i mindre skala utan
kombination med stearintillverkning viel några, såp- och
tvålfabriker. Dessa fabriker äro av betydligt senare datum
än stearinfabrikerna.
Den svenska ljusindustrin har sedan långt tillbaka
åtnjutit tullskydd, och tullsatserna enligt 1861 års
tulltaxa ha för de varor, som här komma ifråga, blott
undergått smärre förändringar.
T. H—g.
1 Vi erinra om den i slutet av föreg, år av Liljeholmens
Stearinfabriks ab., Stoc-kholm, xitgivna konstnärliga broschyren
»Levande lågor», anmäld i vårt nr 4 d. å. Red.
Kok-kar för rengöring av
lokomotivramar.
Av dr Alfred Gradenwitz.
Kokning är i järnvägsverkstäderna ett mycket
använt förfarande för att innan reparationsarbetena befria
maskindelar från vidhäftande smuts och olja. Man
begagnar kok-kar av olika storlekar i enlighet med
ifrågavarande maskindelars beskaffenhet, form och
dimensioner.
Första försöket att tillämpa metoden även för stora
maskindelar, exempelvis lokomotivramar, har nyligen
gjorts i den enligt moderna ventenskapliga principer
inrättade järnvägsverkstaden i Brandenburg—West, där
ett jättelikt kok-kar för behandling av stora
lokomo-tivramar blivit byggt av den bekanta
IIanomag-fabriken. Fastän installationen betingade rätt stora
kostnader, har engångsutgiften tack vare de genom
metoden ernådda besparingarna redan efter två år kunnat
täckas.
Kok-karets inre mått äro: längd 14 m, bredd 3,1 m och
höjd av 3,2 ni. Största svårigheten vållade karets
intressantaste del, nämligen locket, som på samma gång måste
vara av kraftig konstruktion och lätt hanterligt: en
plåtbalk av omkring % meters höjd, som på fem
galler-tvärbalkar och två frontplåtbalkar uppbär lockets nedre
plåtbeklädnad, räcker över lockets hela längd. Alla
tvärbalkar ha förenats sinsemellan med en plåtbalk av
250 mm höjd. Hela locket har överdragits med ett tunt
Fig. 1. Kok-karet sett frän ena änden. Det visas här öppnat;
locket är vridet åt höger.
plåtskal, så att det utgör en låda, verkande som
värme-isolator. För att trots sin vikt 4 700 kg snabbt och av en
enda man kunna lyftas från karet har det vid båda
ändarna med kraftiga strävor anbringats i ringar
löpande på rullar. Lockets vikt har genom
gjutjärnsmotvikter avlastats, så att det lätt kan svängas omkring
på rullbanan. Vridningen åstadkommes genom en vinsch
vid karets långsida, varifrån ståltrådskablar över
led-rullar gå till rullringarna (fig. 1). På vinschen behövs
blott ett vevtryck av 15 kg, så att en enda man inom
tre minuter lätt kan öppna och stänga locket.
Locket med bärbalkar och motvikter väger omkring
16 100 kg, hela karet, således inklusive locket och
lyftanordningen, omkring 49 000 kg. Alla delar äro nog-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
