Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
INDUSTRITIDNINGEN NOR D E N
sista patentåren. Skulle en förlängning tiv patenttiden
för äldre patent stipuleras, synas emellertid avgifterna
även för dessa patent kunna bestämmas med
utgångspunkt från den för nya patent nu gällande skalan,
enligt vilken avgifterna för de sista patentåren utgöra 300
kr om året. Då det patent, det här gäller,
undantagslöst torde äga ej ringa värde, synes för en eventuell
femårsperiod följande skala kunna ifrågasättas:
för 16:e året....................400 kr
» 17:e » ....................500 »
» 18:e » ....................600 »
» 19:e » ....................700 »
» 20:e » ....................800 »
Sammanställas de senaste båda tabellerna, så
erhålles följande kalkyl över de eventuella inkomsterna för
patentverket:
16:e året . . 90 st. à 400 kr = 36 000 kr
17:e » . . 70’ » à 500 » = 35 000 »
18:e » . . 50 » à 600 » = 30 000 »
19:e » . . 35 » à 700 » = 24 500 »
20:e » . . 25 » à 800 » = 20 000 »
Den årliga inkomstökningen bleve följaktligen vid
en patenttid av
17 år............ 71 000 kr
18 »............ 101000 »
20 »............ 145 500 » .» —
Beträffande avgiften för lång
behandlingstid anför dr Kuylenstierna:
»Såsom lämplig frist för avgiftsfri handläggning
synes tills vidare, med den nuvarande stora balansen av
ärenden, kunna ifrågasättas 30 månader från
ansökningens inlämnande, med tillägg för den tid, då ärende
blivit vilande på grund av dess beroende av annan
ansökning.1 Denna frist bör dock så snart det låter sig
göra förkortas. Avgiften synes lämpligen kunna
bestämmas till 10 kr för varje påbörjad överskjutande
månad, intill dess ansökningen godkännes till
kungörande, avslås eller förklaras förfallen. Avgiften synes
1 Jfr nedanstående tabell angående behandlingstiden för år 1923
slutbehandlade patentansökningar.
Behandlingstid Ansökningar, som ej lett till patent Ansökningar, som lett till patent Hela antalet därav svenska
Högst 1 månad 2
1 3 månader . . 45 1 1
3—6 » . . 99 28 13
6—9 > . . 166 48 28
; 9—12 > 191 63 23
1—17a år , . 3<S7 332 140
V la—2 » . . 330 327 105
2—3 » . . 632 885 289
I 3-4 > . . 320 644 221
4—5 » . . 101 231 94
över 5 > . . 119 156 68
Summa 2 392 2 715 982
böra erläggas i förskott; betalas den ej, torde
ansökningen böra betraktas som återtagen, med
återuppliv-ningsrätt om härför bestämd avgift tillika med
förfallna avgifter för lång behandlingstid inom viss tid
erlägges. Har underrättelse om kungörande en gång
meddelats och avgiften på den grund upphört men
föranleder sökanden ny behandling av ansökningen bör
avgiften åter börja utgå. Av invändning föranledd ny
behandling synes däremot ej böra avgiftsbelastas.
Någon anledning att för Sveriges vidkommande
fastställa en absolut maximitid för behandlingen synes
knappast föreligga.
För att ej patentverket skall anses vara vållande till
förseningen, torde ärenden, för vilka avgift av nu
omförmält slag utgår, böra behandlas med förtursrätt.
Denna förtursrätt synes böra inträda redan viss tid,
exempelvis två månader, före den avgiftspliktiga
periodens början. Undantagsvis synes återbetalning av
er-lagda avgifter — liksom i England — böra kunna ske.
Det torde vara att förmoda, att avgifter, varom nu
är fråga, mera sällan skola behöva ifrågakomma.
Meningen mecl avgiften är ju att förekomma alltför lång
behandling. Några farhågor för att systemet mecl
dylika avgifter skall vålla administrativa svårigheter
synas fördenskull ej behöva hysas.
Ett införande av avgifter för lång behandlingstid
synes kunna medföra viss förenkling i patentverkets
arbete även i visst annat avseende. För att motverka
en alltför utdragen behandling av ärendena tillämpas
ju för närvarande ett system med jämförelsevis korta
tidsfrister för avgivande av svar på förelägganden men
med möjlighet för’ vederbörande att på särskild
begäran erhålla ett eller flera anstånd. Härav föranledes
ett ej så ringa, i huvudsak expeditionellt arbete för
ämbetsverket. Men därjämte framlockas ofta
ofullständiga svaromål, som tillkomma endast för att hindra, att
ärendet skall avslås eller förklaras förfallet, men som
i regel måste hava till följd nya förelägganden mecl ty
åtföljande arbete för ämbetsverket. Det vill synas, som
om deri ovan föreslagna ekonomiska påföljden för en
alltför utdragen behandling av ärendena skulle utgöra
en tillräckligt verkande drivkraft för att påskynda
svaromålen, utan att den nuvarande proceduren blir
erforderlig. I stället skulle fristen för avgivande av
svaromål, utom i undantagsfall, exempelvis då
kollision mecl annat ärende vore i fråga, tilltagas så lång
— exempelvis ett år — att fullständigt svar alltid
skulle kunna hinna avlåtas. Tillika skulle i
föreläggandena framhållas påföljden av en lång
behandlingstid.
Då en tillräcklig effekt synes böra kunna förväntas
av det nu förordade förslaget, synes kommittén icke
någon anledning förefinnas att gå in för ett system
med särskilda avgifter för anstånd. Ett dylikt system
skulle innebära, att, medan svar å föreläggande
normalt krävdes inom exempelvis 6 å 8 månader, anstånd
skulle kunna medgivas mot viss månatlig avgift, hellre
över- än understigande de på varje månad belöpande
årsavgifterna för de första åren. Då det lärer kunna
förmodas att de patentsökande oftast skulle föredraga
att erlägga en eller annan månadsavgift framför att
avgiva skensvaromål, skulle en anslutning till detta
system troligen erbjuda vissa fördelar. Anordningen,
som mycket väl kan förekomma viel sidan av systemet
med avgifter för lång behandlingstid, synes böra
uppmärksammas därest kommitténs ovan angivna förslag
i sistnämnda hänseende icke anses enbart kunna
föranleda den avsedda verkan.» — (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
