Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123 INDUSTRITIDNINGEN NOR D E N
Konstsilkesindustrin.
Med benäget tillstånd återgives ur »Meddelanden från Sveriges Kemiska
Industrikontor» (i Sv. Kemisk Tidskrift) denna intressanta översikt på en relativt ny
bransch av tekniken och industrin. Red.
Tillverkningen av konstsilke har under de senaste
åren rönt ett oerhört uppsving. Före kriget
uppskattades världsproduktionen till endast ca 9 000 ton, år
1923 till ca 44 000 ton och år 1924 till ej mindre än
62 797 ton. Sistnämnda uppskattning är hämtad ur
ett specialnummer till The Manchester Guardian
Com-mercial (5 mars 1925), varifrån även de flesta övriga
i denna artikel omnämnda uppgifter härstamma.
Fördelningen av 1924 års produktion på olika länder
framgår av följande tabell:
Tillverkning: Ton I % av
världs-produktionen
Förenta staterna.......... 16 245 25,87
England............. 10 885 17,33
Tyskland............. 10 760 17,13
Italien.............. 8 400 13,38
Frankrike............. 5 606 8,93
Belgien.............. 4 034 6,42
Schweitz............. 1820 2,90
Holland.............. 1530 2,44
Österrike............. 1200 1,91
Polen.............. 700 1,11
Tjeckoslovakiet......... . 588 0,94
Japan .............. 545 0,87
Ungern.............. 280 0,45
Spanien.............. 84 0,13
Sverige.............. 80 0,13
Ryssland............. 40 0,06
62 797 100,00
Ovannämnda världsproduktion är fördelad på 79
olika firmor med inalles 95 fabriker. Den svenska
produktionen är enligt ovanstående tabell mycket
obetydlig i förhållande till världsproduktionen men anger
dock en väsentlig stegring mot föregående år, i det
produktionen i den svenska officiella
industristatistiken för år 1923 endast redovisas med 32,3 ton.
Det är f. n. fyra olika slag av förfaranden, som
komma till användning vid beredning av konstsilke.
Nedanstående tabell anger de olika förfarandenas
andel i världsproduktionen:
1) Viskos-förfarandet............... 87,9 %
2) Nitrocel-lulosa-förfarandet ......... 7,8 %
3) Cellulosaacetat-förfarandet ........ 2,9 %
4) Kuprammonium-förfarandet....... 1,4 %
1. Viskos-för farandet.
Detta förfarande upptäcktes år 1892 av de berömda
engelska cellulosakemisterna Cross och Bevan.
Råmaterialet är nästan uteslutande sulfitcellulosa.
Lämpligheten av en viss massa för konstsilkefabrikation enligt
viskosförfarandet beror till stor clel på cellulosans
frihet från lignin och mineralbeståndsdelar och på dess
halt av i natronlut olöslig cellulosa. Men även andra
egenskaper, såsom cellulosans förmåga att absorbera
natronlut, dess kopparreduktionsförmåga och den
viskositet, som erhålles vid upplösning av cellulosan i
vissa lösningsmedel, äro också av betydelse, då nämnda
egenskaper ha inflytande på det av cellulosan
tillverkade konstsilkets homogenitet.
Det första stadiet i tillverkningen utgör
alkalibe-handlingen. Cellulosaarken sönderskäras i mindre
stycken och placeras i mindre, perforerade stålkärl i ett
större stålkar, varpå natronlut av tillräcklig
koncentration för merceriseringen påsläppes, så att hela massan
blir täckt därmed. Sedan lösningen tillräckligt
genomträngt cellulosan, avtappas densamma, varpå den våta
cellulosamassan pressas, tills den innehåller den
önskade proportionen natronhydrat. Blandningen av
natronlut och cellulosa söndermales sedan fint i kraftiga
kvarnar. Vanligen förpackas den malda produkten
därpå i kärl, vilka få stå en viss tid för att innehållet
skall »mogna». Temperaturen och tiden för denna
process äro tillsammans med cellulosans beskaffenhet
avgörande för viskositeten hos den sedermera framställda
viskoslösningen, vilken i sin tur är bestämmande för
konstsilkets kvalitet. Det har visat sig, att massan
under mogningstiden absorberar syre ehuru i mycket
ringa kvantitet från den omgivande luften och att
denna för konstsilkets kvalitet synnerligen viktiga
syre-absorbtion kan påskyndas genom tillsättning av
natri-umsuperoxid m. m. till den natronlut, som från
början sättes till cellulosan.
Den mognade alkali-cellulosan behandlas sedan i en
horisontal cylinder, som kan rotera kring sin axel, med
en omsorgsfullt avvägd mängd kolsvavla, vilken
härvid förenar sig med alkali-cellulosan, varvid
cellulosa-xantogenat bildas. På grund av att alkali förekommer
i något överskott, inträda även bireaktioner, som ge
massan en orangefärgad ton. Så snart reaktionen
avslutats borttages kvarvarande spår av kolsvavla genom
att blåsa en luftström genom cylindern, varefter
cellu-losaxantogenatet överföres till ett stort med
röranordningar och dubbelmantel försett kärl. Här löses
massan i vatten, eventuellt försatt med något natronlut,
varvid den s. k. viskoslösningen bildas. Denna avkyles
genom kylvatten i manteln och behandlas vidare i sär-_
skilda rum, som hållas vid en bestämd låg temperatur.
Här filtreras lösningen åtskilliga gånger genom fin
bomullsvävnad för att borttaga olösta fibrer och
smutspartiklar. Lösningen placeras sedan under ett starkt
vacuum för att taga bort de luftblåsor, som bildats
under den häftiga omrörningen under de föregående
processerna. Därefter är lösningen färdig att gå till
spinnmaskinerna.
Under de sist nämnda produktionsstadierna ändrar
viskoslösningen visserligen icke sitt yttre utseende, men
undergår dock synnerligen viktiga kemiska
förändringar, den »mognar». Mognandet består i en långsamt
försiggående återbildning av cellulosa ur xantogenatet.
Mogningsprocessen får emellertid endast fortlöpa till
en viss gräns. Vilken gräns, som är mest lämplig för
konstsilkesberedningen, beror bl. a. på koncentrationen
av viskoslösningen, på sammansättningen av den koa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
