Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
INDUSTRITIDNINGEN NOR D E N
omsorg åt alla de anordningar som skulle möjliggöra
att liålla rätt kurs hela natten igenom.
Efter många undersökningar och prov utvaldes
arméns transportflygplan T-2 (fig. 1 o. 5). Dess mått
voro: avstånd mellan vingspetsarna 22,5 m, längd 15 m,
höjd 4,4 m. Motorn var en 400 hkr Liberty. Det blev
emellertid underkastat åtskilliga ändringar. Teoretiskt
och enligt beräkningarna var dess lyftförmåga
utjämnad mot tyngdkraften vid 5 000 kg:s last. Vid starten,
säger Macready, hade vi 4 900 kg :s total last. I denna
ingick bl. a. bensinförrådet, icke mindre än 2 790 liter,
samt 150 liter smörjoljor.
Den höjd, ett aeroplan kan uppnå, beror på många
faktorer, men de viktigaste äro den last, som skall
lyftas, och motorstyrkan. Motorerna förlora effekt i
förtunnad luft. Exempelvis utvecklar en 420 hkr
Li-berty-motor blott 170 hkr på 9 000 m höjd. Vidare
hade man att taga i betraktande vindstyrkan. Om
T-2-maskinens hastighet var 160 km i timmen och det
rådde motvind av 30 km:s styrka, reducerades
flygplanets hastighet till 130 km. Blåste vinden bakifrån
med samma styrka blev hastigheten 190 km i timmen.
En annan omständighet var æroplanets stigförmåga.
Ju mer bensin som förbrukas, desto högre kan man gå.
Men flygruten får ej läggas så, att man möter
förhöjningar i jordytan, över vilka æroplanet ej kan lyfta
sig. Kan det stiga endast 2 000 meter med viss last, så
lönar det sig ej att försöka komma över bergsryggar av
2 500 meters höjd.
Idealiska förhållanden för nattflygning äro klar
himmel, månsken, god vind och slät terräng.
Våra personliga fysiska egenskaper måste även
tagas i betraktande, säger Macready. Ingen av oss båda,
och ingen annan heller hade dittills flugit oavbrutet
mer än 26 % timmar, och man ansåg, att vår
flygning skulle kräva mer än mänsklig uthållighet kunde
prestera.
Även om andra för fackmannen i huvudsak kända
förhållanden erinrar förf., innan han går till den
egentliga skildringen av färden. Sålunda nämner han
risken att råka ut för stormar i Klippiga bergen och
fördelen att flyga från öster till väster, emedan de östra
staterna i stort sett ligga lågt och flackt och
bensinförbrukningen skulle hava betydligt lättat maskinen,
Fig. 2.
Macreadv (t. vänster) och Kelly omedelbart efter
framkomsten till San Diego.
Fig. 3. Flygfotografi: Tekniska högskolan i Cambridge (Boston), Mass.
när klättringen över de väldiga bergskedjorna i
Västern måste företagas.
Innan starten kunde ske, måste som sagt ett antal
specialkartor upprättas. Man använde dels vanliga
politiska kartor, en över varje stat i kursen, dels stora
terrängkartor, på vilka kursen inritades. En karta
klistrades upp på bakre väggen i hytten och en annan
rullades upp på en kavel, som anbringades framför
förarplatsen. Var 160 :de km av flygsträckan utmärktes,
likaså de punkter som motsvarade timmarna enligt den
beräknade flyghastigheten. Kompassens missvisningar
— ända till 27 grader •— och korrektioner angåvos på
enahanda sätt. Dessutom märktes kursen på den
politiska kartan med rött kors å var 16:e kin.
Statskartorna fästes ovanpå varandra medelst klämmare å ett
bräde, som föraren hade på knäet, så att när en stat
passerats revs bladet av och nästa statskarta fick träda
i tjänst.
Förberedelserna voro även så tillvida grundliga, att
Kelly-Macready först gjorde ett
par misslyckade försök från
väster till öster, dvs från San Diego.
Man räknade nämligen på
Cali-fornias klara himmel och
gynnsamma vindförhållanden och
hade ännu ej erfarenheten, att
försöket borde göras från motsatta
hållet.
Första starten ägde rum den 5
oktober 1922 från Rockwells
flygfält utanför San Diego. Med sin
tunga last hade T-2 mycken möda
att nå erforderlig höjd. Redan
över de slingrande bergspassen vid
San Jacinto, några svenska mil
norr om San Diego, tvingades man
av en intensiv dimma att vända
om. Men de båda käcka
flygmännen beslöto att icke gå ned utan
lägga om New York-projektet till
manövrer invid San Diego i
avsikt att slå världsrekordet i
uthållighetsflygning. Vilket man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
