Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
■12!)
Fig. 4. Stevens med sin utrustning
för flygfotografering från mycket stor
höjd. Bär syrgashjälm. Syrebehållaren
t. v.; kameran t. h., hopfälld.
Fig. 5. T-2-monoplanet på väg över de östra staternas
bördiga slätter under flygningen New York—San Diego.
Fig. 6. Kameror för flygfotografering.
T. v. om den höga cylindriska står
linsen till densamma, brännvidd
91 cm.
flygningar. En ny motor insattes i T-2, och den 17
—18 april 1923 höll man sig uppe i luften 36
timmar och 5 minuter i ett sträck, vilket då var
världsrekordet. Som kontrollant fungerade bl. a.
flygkonstens store pionjär Orville Wright.
Efter ytterligare förberedelser och under intim
rapport ined meteorologiska byrån i New York var man
den 2 maj färdig för start från Roosevelt-flygfältet på
Long Island i närheten av New York. T-2 hade blivit
minutiöst omsedd, delvis rekonstruerad.
Starten — kl. 12,36 e. m. — var en smula
äventyrlig. Det tungt lastade monoplanet hade svårt att taga
sig upp och få luft under vingarna. Nätt och jämnt
klarades de talrika hangarerna. Kelly satt som förare.
Över fälten i närheten av startplatsen var man i
hotande närhet av telegrafstolpar och -trådar. Coney
Island, New York City och New Jersey passerades på
90 à 100 meters höjd. Först över Pennsylvania
lyckades man komma högre. Dayton i Ohio nåddes vid
skymningen. Snart nog blev det mörkt och ånyo hade man
1 Rekordet blev ej internationellt
godkänt, vi förmoda på grund av dess
tillfälliga beskaffenhet. Red. av /. N.
Fig. 7. Förenta staternas arméluftflottas verkstäder och flygfält, Mc Cook Field, nära Dayton
i Ohio. Här har under senaste tiden experimenterats mycket med bl. a. helikopterflygning.
ock gjorde: efter 35 timmar och 18 minuter landade
man åter på Rockwell-fältet.1
Andra starten företogs den 3 november, ävenledes
från San Diego. Väderleksrapporterna tedde sig
gynnsamma. T-2 klättrade upp över bergmassiven ledigare
än man väntat. Kursen hölls över staterna Arizona,
New Mexico, Texas, Oklahoma, Kansas, Missouri och
sydkanten av Illinois. Det blev natt, becksvart
mörker, med rägnbyar och, efterhand, ett kraftigt
åskväder. En av motorcylindrarna sprang sönder. På
morgonen måste man gå ned i närheten av Indianapolis,
Det var visserligen ett gott stycke väg kvar till
New-York, men en märklig överlandsflygning hade dock
utförts, och nyttiga erfarenheter, om också hårda, hade
vunnits. De båda officerarna voro nu på det klara med
att nästa försök borde ske från öster till väster.
»When Kelly and I stepped out of the T-2 in
Indianapolis we did not do muoh talking about
trans-continental non-stop flights. We
were through» — skriver
Macready. Man var med annat ord
utpumpad, vilket ej är att undra
över. Macready fortsätter helt
uppriktigt: »Vi önskade nu
överlämna jobbet till vem som helstj
som ville ta det. Aldrig, aldrig
mer befattar vi oss med detta! Att
flyga tvärs över en kontinent i
ett sträck, det är något som man
bör akta sig för. Vi ville glömma
alltsammans.»
Men efter ett par dagars vila i
Dayton ritade de båda herrarna
på en karta upp sträckningen för
en ny överlandsflygning, denna
gång New York—San Diego.
I avvaktan på lämplig tidpunkt
för det tredje försöket företogo
Kelly-Macready några övnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
