Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
INDUSTRITIDNINGEN NOR D E N
Konversationen mellan föraren och hans kamrat
skedde skriftligt, därvid papperet drogs fram eller
tillbaka på ståltrådar spända genom förbindelsegången
mellan för och akter.
Macready och Kelly bytte plats som förare var 6:te
timme. När passet var utgånget, gav föraren en kraftig
och ihållande signal, varpå kamraten vid aktre
manöverstället därstädes kontrollerade flygningen.
Föraren lämnade sin plats, fällde ned sitsen med dess dyna
och rygg tillika med fallskärmspackningen, så att han
kunde komma igenom en smal dörröppning och en trång
passage till det aktre rummet, där kamraten satt vid
manöverstället. Man kunde nu i hast och ropande växla
några ord, sittande bredvid varandra. Efter injustering
av flygplanet till säkert läge bytte man plats, varpå
den nye föraren tog sig fram till det förliga
manöver-sätet och övertog manövreringen efter signal till
kamraten. Denne kunde nu lämna sin plats och hjälpa
föraren med att åter fälla upp hans ryggstöd och
vederbörligen anbringa fallskärmspackningen.
Beträffande nattflygningens teknik säger Macready
bland annat:
Det är inte många som har reda på att flygning är
praktiskt taget omöjlig, försåvitt man inte har någon
5’ttre fast punkt, i förhållande till vilken man kan
balansera sin maskin. Ser man ingen horisont, intet ljus
eller något fast föremål, kan man ej bestämma
aeropla-nets jämviktsläge på annat sätt än genom observation
på instrumenten. Vi hade endast att göra detta och
vänta; utomkring var ingenting annat än
ogenomträngligt mörker.
En förare kan flyga uteslutande »på instrumenten»
sådär 15 minuter; efter 20 minuter blir han konfys och
förlorar balansen totalt, — såvida ej ett fast föremål
uppenbarar sig.
Instrumentpassningen är för övrigt ganska krävande.
Alla dessa visaretavlor och andra indikatoranordningar
för hastighet, höjd, kurs, tid, motorns gång etc skola
iakttagas samtidigt. Aeroplanets flygläge måste
anpassas efter varierande luftmotstånd, än måste »nosen»
pressas uppåt, än sänkas. Ger kompassnålen för stora
utslag eller visar den ihållande oro, är detta tecken på
att kursen förlorats och vacklar hit Och dit, — allt
under det mörkret utomkring omöjliggör orientering.
Denna del av färden, i mörker och dimma och under
de största svårigheter att kontrollera maskinens balans,
var, försäkrar Macready, synnerligen påfrestande. —
Nå, man fick ljuset från Jefferson City (Missouri)
i sikte och strax efter midnatt kom man plötsligt ut ur
beckmörkret under det tjocka molntäcket till det
klaraste månsken. Det blev nu lätt att kontrollera båcle
balansen och kursen. Kelly avlöste Macready på
förarplatsen och stannade där, tills man var över Santa Rosa
i New Mexico. »Jag minns hur Kansas ofantliga fält
och slätter passerade under oss i det spöklika
månskenet, med här och var på avstånd blänkande
ljuspunkter från städer och mindre samhällen, liknande
stjärn-grupper, och ett och annat stjärnfall på himlavalvet,
och hur en blek spökstämning föregick dagningen.»
Tucumeari, ett litet indiansamhälle i New Mexico,
var den första ort som nåddes på morgonen. Det var
just när solen gick upp och exakt på beräknad tid.
Därefter flög man över Santa Rosa, det bekanta vattendra-.
get Rio Grande och orten Phoenix i Arizona.
Stigningen uppför Colorado-platån blev nu allt starkare.
Visserligen hade flygplanet genom bensinförbrukningen
lättat betydligt, men det var nätt och jämt man
lyckades hålla sig tillräckligt högt över terrängen. Denna
Fig. 8. Dammbyggnaden vid Arrow Eock, öster om Boise, Idaho.
Är en av de högsta i sitt slag.
att utstå en nattflygnings ansträngningar. Höjden var
till en början ganska jämnt 250 m. S:t Louis’ södra
förstäder passerades på något avstånd; ljusskenet
förmådde knappast genomtränga det dimmiga
nattmörkret, Fukten tvingade männenatt oupphörligt torka
glasögonen.
Macreadys beskrivning på lokaliteterna och på livet
ombord är av stort intresse.
Föraren hade sin plats högt uppe i aeroplanets »nos»
med motorn vid högra sidan och delvis under sin arm.
Han kunde under flygningen själv utföra en del smärre
reparationer. Tre meter akterut fanns ett annat
manö-verställ med full uppsättning, men det var ytterst svårt
att sköta flygningen från denna plats med utsikt blott
genom en öppning till vänster.
Det mesta av utrymmet i flygkroppen upptogs av
bensintanken, för 675 liter. Det övriga bensinförrådet,
2115 liter, medfördes uti celler i vingarna.
Fig 9. Huru den storartade, djupt nedskurna bädden »Grand Canyon»
för Coloradofloden väster om El Tovar ter sig för flygfotografen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
