- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiotredje årgången, 1925 /
151

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INDUSTRITIDNINGEN NORDEN

■12!)

Ett av huvudskälen till förläggande av
porslins-fabrikation i nordöstra Bayern var den rika tillgången
på kaolin, fältspat och flinta därstädes ävensom
närheten av stenkol i nordvästra Böhmen. Tämligen
närbelägna voro ock de rika tillgångarna av kaolin och
kol i Sachsen. En avsevärd roll spelade också
tillgången på billig arbetskraft. I många små städer inom
bayerska porslinsdistriktet, vilket i övrigt saknar annan
industri och i övrigt är utpräglat jordbrukarland,
bedrives porslinsindustrin såsom enda förvärvskälla.
Industrin ifråga uppstod för ca 100 år sedan. De flesta
fabrikerna där ha dock anlagts i senare tid.

De nu nämnda tyska porslinsdistrikten, det
sachsiska, türingska och bayerska, tillverkade och
tillverka fortfarande så gott som uteslutande äkta porslin.
Fajanstillverkningen däremot utvecklades inom
Saar-området, nära franska gränsen. Här anlades i slutet
av 1700-talet en hel del fabriker, vilka ännu äro i
verksamhet. Tillverkningen av Delft-fajans i Holland,
vilken vid sin höjdpunkt ss^sselsatte över 20 000
personer, hade försett Tyskland med dess behov av
billigt hushållsporslin. Den avtog emellertid mer och mer
under 1700-talets senare hälft, dels till följd av
fajans-industrins uppblomstring i Saar, dels till följd av
Englands alltmera ökade export till kontinenten av
hithörande varor, en naturlig följd av den storartade
upp-blomstringen av industrin därstädes under samma tid,
vilken i sin ordning stimulerade tyskarna att själva
förbättra och utvidga sin inhemska produktion.

Porslinsindustrin i Österrike daterar sig från år
1718, dvs 8 år efter sedan Böttger börjat
tillverkningen av äkta porslin i Meissen och tre år efter sedan
hans fabrikat utbjudits på Leipzigermässan.

Den första fabriken anlades nämnda år i Wien, där
tillverkningen börjades under ledning av en herr
Sten-zel från Meissen. År 1744 köptes den av staten och
blev en kejserlig institution under kejsarinnan Maria
Teresias beskydd. Fabriken blev senare ryktbar
genom synnerligen vackra konstsaker, särskilt utmärkta
genom sina utsökta koboltblåa och brunröda färger.
En hel stab av kemister och konstnärer voro då
anslutna till densamma. Så småningom gick den dock
tillbaka och upphörde 1864 helt och hållet genom ett
riksdagsbeslut.

Den kejserliga fabriken i Wien hade under många
år uteslutande rätt till fabrikation av porslin i
Österrike. Resultatet av dess verksamhet hade länge en
avskräckande verkan på utvecklingen av
porslinsindustrin i Böhmen. Den första fabriken där anlades 1792
i Schlaggenwald nära Karlsbad. Tre år förut hade
man upptäckt kaolin i närheten av samnia plats.
Fabriken hade dock ej någon vidare framgång och
upphörde redan efter ett år. Emellertid anlades där
senare den ena fabriken efter den andra. Hela den
böhmiska porslinsindustrin är numera förlagd till
Karls-bad och dess närhet.

Porslinsindustrin i Böhmen gynnades framför allt
genom den rika tillgången på de viktigaste
råmaterialen. Dessa voro av mycket gocl kvalitet och voro
mycket nära till hands. År 1809 avstängdes den kejserliga
fabriken i Wien från tillförsel av kaolin från Passau
i Sachsen. Den österrikiske professorn och geologen
Mohs fick då uppdrag att forska efter lämplig råvara
i Övre ocli Nedre Österrike, Mähren och Böhmen, och
han fann vad han sökte i distrikten Saar och Elbogen,
det senare beläget alldeles intill Karlsbad. Icke blott
kaolin fanns där i stora kvantiteter utan även fältspat,
flinta, vanlig lera till kassetlar, ävensom stenkol för

Fig. 2. Gustafsbergs porslinsfabrik på Värmdön i närheten
av Stockholm.

bränning av utmärkt kvalitet. Naturen hade här
sammanfört allt vad som behövdes för en framgångsrik
tillverkning av porslin, och fr. o. m. professor Mohs
upptäckt var Yäst-Böhmens framtid såsom världens av
naturen mest gynnade porslinsdistrikt betryggad.

Till en början tillverkades i Böhmen uteslutande
oäkta och ett slags halväkta porslin, beroende på att
den kejserliga fabriken i Wien hade monopol på
tillverkningen av äkta porslin. En stor del av det dåtida
böhmiska fabrikatet var dock i verkligheten äkta
porslin, ehuru det var av dålig beskaffenhet. Ända till
1815 var det böhmiska fabrikatet grått och opakt i
godset, men kort efteråt lärde man sig tvätta lerorna,
varefter ett vitt gods erhölls.

Under tiden 1789—1849 anlades 30 fabriker i
Böhmen för tillverkning av äkta och halväkta porslin.
Några av dessa existera ännu. Därefter skedde ej på
länge någon nämnvärd nyanläggning av fabriker, ehuru
några av de äldre avsevärt utvidgades. Från 1896 till
1912 utvecklades däremot industrin avsevärt. Icke
mindre än 20 nya fabriker kommo till stånd, av vilka
12 stycken anlades under åren 1902—1912. Hela
antalet porslinsfabriker i Österrike-Ungern uppgick år
1912 till 77 st.

En annan gren av industrin, som i Böhmen
uppträder självständigt, är dekoreringen av porslinsvaror. Ett
stort antal dylika företag förekommer, men största
delen äro mycket små. Många sysselsätta ej mer än två
à tre personer, och ofta sker tillverkningen i hemmen.
Denna »småindustri» är belägen i omedelbar närhet av
industrins centrum i byarna runt Karlsbad. (Forts.)

T. H—g.

Radiofoton till U. S. A. från Honolulu. Fotografier
från de senaste U. S. A:s flottmanövrer ha med gott
resultat radioledes transmitterats från Honolulu, över ett
avstånd av 5 000 miles, meddelar TT från Reuters
byrå, London.

Fjärrfotografien har så gott som helt och hållet
utvecklats tack vare de amerikanska tidningarnas
kapitaltillgångar och intresse för aktuella illustrationer,
anmärker Sv. D. Det första fotot över Atlanten — av
kung Emanuel av Italien — gick från Rom till New
York Worlds klichéanstalt 1922. Senare ha flera
andra tidningar följt exemplet. Detta är de första
»radiofotografier» som sänts över Stilla havet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1925/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free