Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
■12!)
År 1827 anlades efter engelskt mönsteir fabriken
Gustafsberg på Värmdön i Stockholms skärgård av
grosshandlare J. H. Öhman och kommerserådet J. O.
Wennberg. Till en början tillverkades där endast
fajans.
Tillverkningen vid de båda svenska fabrikerna
bestod till slutet av 1850-talet så gott som uteslutande
av hushållsartiklar av s. k. engelsk fajans.
Tillverkning av konstföremål var obetydlig. Vid denna tid hade
båda fabrikerna övergått till nya ägare, som började
ett omskapningsarbete på alla områden inom
fabrikationen, genomgående efter engelskt mönster. Godset
gjordes vitare och härdare, i glasyren infördes borsyra,
som gav den bättre glans och färg samt styrka.
Teckning med s. k. flytande färger infördes, och man
började använda stenkol i stället för ved vid godsets
bränning. Bränslebesparande ugnar med upp- och
nedgående drag kommo till användning, filterpressar
infördes. Äkta porslin började tillverkas på 1860-talet.
Under 1870-talet utarbetades nya, finare fajansfabrikat,
dekoration med färgade glasyrer (majolikafärger)
infördes, och konstföremålen, som redan på 1860-talet
hade börjat framställas, utvecklades till stor
fulländning.
Med år 1900 tillkom Göteborgs porslinsfabrik för
tillverkning av fajanser till hushållsbruk. En
porslinsfabrik anlades 1911 i Lidköping för äkta porslin till
hushålls- och tekniskt bruk. Grunden till denna hade
lagts redan några år tidigare, enär redan i början av
1900-talet en fabrik anlades därstädes för dekorering
och glasyrbränning av huvudsakligen från Österrike
och Tyskland importerat rågods. Den stora skillnaden
i tull mellan det enfärgade rågodset, som drog en i
och för sig mycket hög tull av 30 öre per kg., lockade
till ett försök i den riktningen. Det stora bräckaget
ävensom andra omständigheter föranledde emellertid
en övergång till fullständig porslinstillverkning.
I Gävle tillkom år 1913 ytterligare en fabrik för
tillverkning av hushållsartiklar av fajans, och år 1918
igångsattes ännu en fabrik i Karlskrona. Ett par
mindre fabriker finnas även, som visserligen redovisas
såsom porslinsfabriker i den officiella statistiken men
som i själva verket närmast böra inrangeras bland
lerkärlstillverkarna.
Med de elektriska ledningarnas utveckling har en
ny gren inom porslinsindustrin tillkommit, till en
början porslinshattar för svagströmsledningar, telegraf
och telefon, vanligen tillverkad av fajans, sedan
isolatorer för högspänningsledningar av äkta. porslin. Dessa
tillverkningar hava nått en rätt betydande utveckling,
som ökats år från år. S. k. sanitetsporslin är numera
också en viktig tillverkningsgren, omfattande artiklar
för kök, bad- och toalettrum.
Den svenska porslinsindustrin anses stå på en
mycket hög ståndpunkt; konstföremål från Rörstrand och
Gustafsberg uppskattas över hela världen.
Svenskarnas kända uppfattning, att endast det bästa är gott
nog, gör sig gällande även på detta område. Någon
tillverkning av verkligt billighetskram, som exempelvis i
Tyskland, förekommer icke. Exporten är ej obetydlig,
likaså importen, ett förhållande, som är gemensamt
för alla porslinstillverkande länder. Även om
fabrikationen drives i än så stort omfång, framkalla nämligen
anspråken på omväxling och olika smakriktningar ett
utbyte länderna emellan.
T. E—g.
Värmebehandling- av stål till fjädrar.
Vid tillverkning av fjädrar och framför allt vid
behandlingen av det material, av vilka fjädrarne skola
tillverkas, användas vid olika verkstäder ganska olika
metoder. Uppgifter i den tekniska pressen rörande
denna fabrikation äro rätt sällsynta, varför en artikel i
American Machinist av den 8 november förlidet år
torde erbjuda intresse.
Först och främst måste man välja ett fullkomligt
homogent material, fritt från alla föroreningar och
noggrant följa den metod för behandlingen av stålet, för
vilken man bestämt sig.
Man föredrar i Amerika vanligen degelstål eller
stål, som erhållits från elektrisk ugn.
Värmebehandlingen, som skall frambringa den önskade strukturen,
homogeniteten och i övrigt lämpliga egenskaper hos
stålet, är mycket viktig. Den varierar allt efter stålets
sammansättning; man använder antingen kolstål eller
mera komplexa legeringar, särskilt kisel-manganstål,
krom-vanadinstål, krom-kiselstål eller
krom-molybden-stål. -j|;
Då härdningen åstadkommer en viss sprödhet hos
stålet, bör. detsamma åter upphettas, anlöpas, för att
få bort sprödheten. Ju mera kol, som förefinnes i det
använda stålet, desto mera cement innehåller det i
fritt tillstånd med benägenhet att lösas i järnet. Det
följer härav, att man bör begränsa till ett minimum
kolhalten i stål för fjädrar (0,5 % i Europa för
fjädrar, härdade i vatten, och 0,7 % i Amerika för fjädrar,
härdade i olja). Proportionen mangan är vanligen 0,05
% eller något mera och dess förekomst i till och med
mycket små mängder är mycket verksam för stålets
avkolning. Oljehärdningen är den metod, som man
uteslutande använder i Amerika för specialstål i form
av-plåt. Den värmebehandling, som man låter dessa stål
undergå för framställning av skruvfjädrar, är
följande :
l:o) För krom-vanadinstål med 0,5% kol:
Lindningstemperatur 1000° C; förberedande
upphettning till 835° C, vilken temperatur bibehålles
under 30 minuter, och som följes av en långsam
avkylning; upphettning till 900° C, följcl av härdning i olja;
upphettning till 450° C, följd av en långsam
avkylning.
Brinells hårdhetsprov bör giva en hårdhet av
ungefär 387.
2:o) För kisel-manganstål med 0,6% kol:
Lindningstemperatur 950° C; upphettning till 900°
C, följd av härdning i olja; nedsänkning i ett saltbad
med en temperatur av 450° C under en timme före
en långsam avkylning.
Hårdhetsprovet bör giva en hårdhet omkring 410.
För bladfjädrar använder man en specialmaskin,
med vilken jämförande prov kan utföras. Denna
maskin är försedd med matriser, som kunna neddoppas i
olja med de bladfjädrar, som skola behandlas. Olika
fjädertyper fordra naturligtvis speciella och noga
undersökta material, och den behandling, som
rekommenderas är följande:
l:o) För kisel-manganstål med 0,75% kol:
Upphettning, innan fjädern placeras i matrisen, till
960° C; härdning i olja vid 850° C; uppvärmning i
olja till 500° C.
Hårdhetsprov bör giva en hårdhet ungefär 405.
2:o) För krom-vanadinstål med 0,45% kol:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
