Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan.
Publikationsorgan för Svenska
Uppfinnareföreningen o.
Stockholms Ållm. Teknikerfårbund.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1872
Bilaga: Svensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd, Patent,
Varumärken m. m.,
innehållande av svenska patentverket
utfärdade patent m. m.
Nr 21
STOCKHOLM DEN 27 MAJ
1925
Innehållsförteckningen: se sista textsidan.
De lägre tekniska fackskolornas elevfrekvens.
Denna tidning har redan i korthet angivit innehållet
uti Sveriges Kemiska Industrikontors yttrande till
Skolöverstyrelsen med anledning av riksdagens
revisorers anmärkningar över det ringa elevantalet i särskilt
tvenne av de lägre tekniska undervisningsanstalterna.
Kontorets skrivelse gör emellertid ett flertal speciella
påpekanden och uttalar omdömen av stort intresse även
för kretsar utanför kemisternas. Det säges bl. a.
såsom följer:
Det vill synas, som om den starkt specialiserade
fackskolan för träindustri i Härnösand ej vunnit
väntad anslutning, medan den mindre starkt
specialiserade kemiska fackskolan i Malmö åtminstone ej lidit
efter omorganisationen.1 Antalet elever med kemi som
huvudämne har emellertid i Malmö alltid (sedan 1914)
varit mycket lågt. En skola med ej fullt 3 elever per
klass i medeltal under 10 år kunde synas ha föga
berättigande och är säkerligen i förhållande till elevantalet
mycket dyrbar i drift. Ej stort bättre är tillståndet vid
de tekniska elementarskolornas kemiska avdelningar i
Norrköping och Borås med 3,3 resp. 4 elever per klass
i medeltal under 10 år, däribland krisåren inberäknade,
då en tillfällig sannolikt för lång tid enastående ökning
i elevantalet inträffade. Av dessa fyra läroverk har
det mest besökta (Härnösand) haft i medeltal för de
senare 10 åren något mer än 4 elever (4,4) per klass,
och det minst besökta (Malmö) något mindre än 3
elever (2,8) per klass. Tillsammans hava de fyra tekniska
läroverken i Härnösand, Norrköping, Borås och Malmö
under de senaste 10 åren haft i medeltal mindre än 15
elever (14,5) per klass, och då har ändå kristiden höjt
detta medeltal rätt avsevärt. 1923 var motsvarande
siffra ej mer än hälften härav, då två årsklasser i dessa
läroverk ej mönstrade mer än 15 elever tillsammans.
De här ovan anförda siffrorna, illustrerande den
mycket svaga frekvensen av kemister vid fyra av
ifrågavarande fem läroverk,2 visa otvivelaktigt, att ett
missförhållande föreligger och att det ligger såväl i statens
som i industriens intresse att en ändring sker. En sådan
ändring kan beröra såväl skolornas antal som även
undervisningens organisation. Örebroläroverket utbildar f.
n. 14 elever per klass av kemister, och det skulle
därför kunna tänkas, att alla övriga av landets ungdom,
som önska lägre kemisk-teknisk utbildning, borde kunna
hänvisas till endast ett eller två läroverk och icke fyra.
Fråga ärx om det kan anses ur nationalekonomisk
synpunkt försvarligt att bedriva utbildningen på det sätt,
som nu sker. Om Örebroläroverkets kemiska elever
därjämte icke kunna sägas vara kvalitativt sämre
utbildade än de övriga läroverkens, vilket hittills ingen kun-
1 År 1921. Red. av I. N.
2 Det femte är det i Örebro, vars kemiska avd. enligt
Kontorets yttrande företett »en avsevärd och jämn stegring av
elevantalet». Red. av I. N.
nat påstå, så är det också klart, att undervisningens
halt icke skulle behöva lida genom en koncentration av
de nu befintliga 4 fåtaligt besökta kemiskolorna.
Visserligen kunde sålunda en koncentration anses vara en
god ekonomisk lösning av föreliggande fråga, men å
andra sidan har mot en dylik koncentration framhållits,
att frånvaron av kemiska fackavdelningar vid ett
flertal läroverk skulle ytterligare sänka antalet
kemistu-derande. Det kan nämligen icke förnekas, att den
tekniskt begåvade eller intresserade ynglingen i
allmänhet först vänder sin håg till mekaniska, elektriska och
liknande företeelser, vilka ständigt möta honom i det
dagliga livet. Om kemiska företeelser och om den
kemiska industriens produkter har han vanligtvis ingen
aning förr än han i ett tekniskt läroverks första årskurs
fått börja studera kemi och laborera. Får han då lust
att välja den kemiska linjen, men en sådan icke finnes
vid skolan, kunna de ekonomiska förhållandena -—
flyttning från hemmet för studier å annan ort ■—
utöva inverkan på valet. Kontoret får i detta
sammanhang citera de ord, varmed Alf. Larson inleder sitt
stora verk »Den svenska kemiska industrien»: »Den
kemiska industrien i vårt land har enligt undertecknads
mening icke uppmärksammats så som densammas
betydelse för vår ekonomi förtjänar. En kemisk produkt,
t. ex. en sockerbit, ett glas öl, en nypa soda, litet
ani-linfärg, en tändsticka eller ett stearinljus tager sig för
ögat ingenting ut mot t. ex. ett lokomotiv, ehuru lika
mycket intelligens och teknik använts i båda fallen för
dess framställning. De kemiska produkterna ingå
nämligen i det dagliga livet och imponera därför icke så
som lokomotivet.»
Av vad som ovan anförts kan kanske frågan om -de
specialiserade kemiska fackskolorna anses åtminstone
i någon mån besvarad. Då ej ens flera allmänbildande
kemiska skolor kunnat locka ett något så när stort
antal elever för att skolorna skulle kunna motivera sin
existens, så kunna tydligen ännu mindre dylika skolor
med kemisk specialutbildning ha utsikter att rekryteras
tillräckligt. Detta torde helt enkelt bero på, att vårt
lands industri icke är nog omfattande för att lämna
material för dylika specialskolor, huru önskvärda än
sådana kunde vara ur andra synpunkter. Därjämte
tillkommer, att landets ungdom kanske icke vågar påtaga
sig risken av en utbildning, som genom sin
specialiserande natur minskar deras möjligheter att välja
anställning. Inriktning av vissa elevers studier mot den
kemiska tekniken i allmänhet, andra på den mekaniska
osv torde ännu så länge och sannolikt för lång tid
framåt få förbliva den längst drivna form för specialisering
av tekniska studier på det lägre stadiet, till vilken vårt
folk bör och kan medverka.
Såsom en bidragande orsak till den ringa
elevfrekven-sen viel fackskolorna kanske också borde framhållas
konkurrensen med de tekniska gymnasierna. Många in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
