Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
INDUSTRITIDNINGEN NOR D E N
insatser inom naturvetenskaperna och tekniken, har
ordnats en konstnärligt utsmyckad »Ehrensaal» med
målningar, byster och reliefer, till vilka fogats kärnfullt
utformade inskriptioner, karaktäriserande dessa mäns
liv och gärning. Här återfinnas Leibnitz, Guericke,
Frauenhofer, Senefelder, Siemens, Krupp, Lilienthal,
för att nämna några.
Skulle jag så till sist draga fram några
invändningar mot museet, så kan det helt naturligt endast bli ur
museiteknisk synpunkt. Det finnes åtskilligt i detta
avseende, som för en svensk är föga tilltalande, ocli utan
överdrift kan man säga, att vad som i Sverige
åiscadkommes i utställnings tekniskt avseende och av
smakfulla anordningar ännu så länge står
ouppnått. Vad vi reagera mot och numera anse som
en lyckligt övervunnen ståndpunkt är bl. a. all museal
framställning, som kan få karaktär av panoptikon.
Många museer ha ju vaxdockor, som bära upp
klädedräkter, men vi slippa som väl är gruppbilder med mer
eller mindre krystade ställningar. I Tyskland drar man
sig icke för att med vaxdockor, konstgjorda träd,
klippor och en målad fond återge i naturliga mått ett
1500-talsträsnitt! Stora väggmålningar med allegoriska eller
halvt schematiska bilder påminna åtminstone mig
alltför mycket om barndomens åskådningsundervisning i
skolans första förberedande klasser. Färgvalet på
väggarna och belysningens anordnande äro också frågor
som äro ytterst svårlösta och som Deutsches Museum
icke alltid lyckats med. Tydliga etiketter fordras icke
minst i ett sådant som det ifrågavarande museet, och de
funnos där, men alltför pockande och dominerande. När
man dessutom finner en bland de få svenska
representanterna bland föremålen, en John Ericssons varmlufts-
maskin, bemålad med stora vita bokstäver, då reagerar
åtminstone en svensk museiman.
De här framdragna exemplen kunna synas
betydelselösa i ett så stort museum som detta, men det äro de
för visso icke.
Frågan är väl dessutom, om det överhuvud taget är
riktigt att bygga ett sådant jättemuseum i en enda stor
byggnadskropp. Personligen har jag ju alldeles särskilt
intresse av att se dessa samlingar, men jag inbillar mig
att den stora allmänheten, som känner sig mer eller
mindre moraliskt skyldig att rusa igenom dessa mängder
med salar, har föga verkligt utbyte av besöket. En mera
naturlig uppdelning av materialet i samklang med
annan disposition av byggnadskroppen i mindre delar med
icke obligatorisk förbindelse synes mig vara lyckligare.
Kanske ett system av mindre från varandra skilda
byggnader vore möjligt att tänka sig.
Ett museum i den omfattning som Deutsches
Museum nu har — och säkert kommer det med den tekniska
utvecklingens snabba gång att snart behöva utvidgas —
ett så stort museum av detta slag kan icke ytterligare
åstadkommas i Europa. Kanhända kommer de
obegränsade möjligheternas land i väster att taga upp
konkurrensen.
De uppoffringar från staden München,
industriföretag, enskilda och sammanslutningar, som
överhuvudtaget möjliggjort Deutsches Museum, som ställt
arbetskraft, penningar, tomt, byggnadsmaterial,
museiföre-mål och annat till förfogande, dessa uppoffringar äro
så betydande, att man känner djupt den ledande
tanken, som enat alla vid skapandet av detta museum:
»Dem Deutschen V o l k zu E hr und V o
r-bil d».
Uppfinnareföreningens yttrande
över Besparingskommitténs betänkande angående Patentverket.
Till
Kungl, patent- och registreringsverket.
Med anledning av Kungl, patent- och
registreringsverkets i skrivelse den 16 sistlidna mars framställda
anmodan, att Svenska uppfinnareföreningen måtte
inkomma med yttrande över Statens
besparingskommittés betänkande angående Patent- och
registreringsverket, får Uppfinnare föreningens styrelse å föreningens
vägnar och enligt dess uppdrag anföra följande.
Svenska uppfinnareföreningen, som redan tidigare
bestämt uttalat sig för det nuvarande f ö r p r ö
v-ningssystemets (spärr, av I. N:s red.)
bibehållande och gärna instämmer i Besparingskommitténs
uttalande, att »det lärer ej finnas något tvivel, att de»
(uppfinnarne) »hellre vilja själva bekosta en sådan
förprövning än nöja sig med ett
anmälningsförfarande», kan likväl ej godkänna kommitténs uttalande att
principen, att uppfinnarne själva skola betala alla
kostnader för patentförfarandeti fråga,
»torde vara riktigt». Det förhåller sig icke så som
kommittén säger, att uppfinnarne i regel taga igen dessa
kostnader av industrin, utan sker detta troligen endast
i undantagsfall. Även de uppfinnare, som kunna sägas
hava lyckats bäst att få sina uppfinningar exploaterade
av industrin, måste erkänna, att endast ett fåtal av
deras uppfinningar medföra detta lyckliga resultat.
Kommitténs uttalande, »att den omständigheten, att
kostnaden i övriga fall stannar på uppfinnaren, lärer i
viss mån bidraga att återhålla tillströmningen av
ansökningar å värdelösa uppfinningar», vill
Uppfinnareföreningen ej gå förbi med tystnad. Vem kan i en
uppfinnings tidigaste stadium bedöma, om den är värdelös
eller ej? En verkligt god och lyckad uppfinning kan
vara och är i många fall resultatet av flera föregående
misslyckanden, som, genom de lärdomar som inhämtats
därav, lämnar stoffet till den slutliga och lyckade
lösningen av uppfinningsproblemet. Utan dessa
»värdelösa» uppfinningar, skulle säkerligen många verkligt
goda och industrimässigt bärkraftiga uppfinningar ej
hava kommit till. Varje uppfinnare med någon
erfarenhet vet detta. Att överhuvud taget »återhålla»
tillströmningen av patentansökningar, kan icke anses vara
till gagn, utan till skada för samhället, såvitt man i
övrigt hyser den uppfattningen att uppfinningar äro
nyttiga, och att »återhålla» uppfinningars framkomst
på det sättet, att de fattigaste uppfinnarne på grund av
höga kostnader förhindras att genom patent erhålla
skydd för sina uppfinningar, torde varken vara
tilltalande ur rättsliga, eller klokt ur nationalekonomiska
synpunkter.-
Man har med rätta upprepade gånger påpekat, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
