Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
■12!)
svenska folket besitter en särskilt stor fond av
uppfinnareförmåga och att detta är en av dess
värdefullaste tillgångar. Att underhjälpa och draga fram i
ljuset yttringarne av denna förmåga, varhelst den än
finnes, borde därför ligga inom statens intresseområde.
I våra dagar borde det ej behövas några bevis för
den nationalekonomiska nyttan av uppfinningar. Vår
tid präglas framför allt av teknikens dominerande
insats i samhällslivet och detta förhållande har innerst
sin rot i uppfinnareförmågan. Vår industri har
uppkommit och undergår en oavbruten utveckling tack
vare uppfinningar, och oavsett den nytta varje
medborgare har av uppfinningars tillgodogörande, därigenom
att det tunga handarbetet alltmera ersättes med
maskinarbete och varornas billigare framställning göra
dem lättare åtkomliga för alla, skapas åt staten ett nytt
skatteobjekt med varje sådan uppfinnings
framträdande, som kommer industrin tillgodo. Genom skatterna
tager staten sin goda anpart av varje livsduglig
uppfinning, som kommer till användning, och detta till och
med i många fall i åratal efter det att uppfinnaren själv
förlorat all rätt till densamma och alla inkomster därav.
Principiellt kunde det visserligen anses billigt och
rättvist, att staten bekostade åtminstone största delen
av granskningsarbetet — vilket kommittén anser
självklart att endast uppfinnarne skola betala — likaväl
som staten bestrider kostnaderna för en del andra
ämbetsverk till allmänhetens gagn och nytta, men uncter
förhanden varande omständigheter förefinnes
otvivelaktigt stora och praktiska skäl, som tala för, att
staten icke kan och icke bör till så stor del bekosta detta
arbete. Tills vidare bör det anses skäligt, att
uppfinnarnes kostnader härutinnan icke få överskrida
förkrigskostnaderna för samma ändamål med procentuellt
mera än vad den allmänna levnadskostnadsökningen ger
vid handen. Det borde, på ovan anförda grunder,
tillkomma staten att betala kostnader därutöver, i den mån
sådana äro eller bliva nödvändiga.
I övrigt vill Uppfinnareföreningen beträffande
kommitténs förslag i vissa punkter anföra följande.
Till förslaget, att ansökningar i vissa fall skola med
återupplivning is rätt avföras såsom
återtagna, vill föreningen uttala sin principiella anslutning
utan att nu närmare ingå på förslagets detaljer.
Kommitténs uttalanden, att man bör inrikta sig på
»speciellt inskränkning av granskningen
av en del mindervärdiga ansökningar
(spärr, av red.)» samt att man bör »behandla
uppenbarligen värdelösa patentansökningar mera summariskt»,
kan Uppfinnareföreningen ingalunda godtaga. Varje
förslag av sådan innebörd, att patentansökningarna
skulle underkastas olika behandling allt efter deras
förmenta värde, clvs allt efter vederbörande tjänstemans
eller tjänstemäns i patentverket uppfattning av värdet
-—■ vilken uppfattning ju alltid bleve mer eller mindre
subjektiv — måste av föreningen på det allvarligaste
tillbakavisas.
Att, såsom kommittén föreslår, inskränka
föreläggandenas antal till endast två, är oförenligt med
de patentsökandes berättigade intressen, varför
föreningen bestämt avstyrker detta förslag. Såsom en
åtgärd till åstadkommande av önskvärd förenkling uti
Patentverkets arbetssätt, som från de patentsökandes
synpunkt sett ter sig såsom möjlig, anser sig
föreningen emellertid kunna föreslå, att, under förutsättning
att Patentverkets första föreläggande göres så
uttömmande, som omständigheterna lämpligen föranleda, och
med angivande av så vitt möjligt positiva riktlinjer,
de tre första föreläggandena skola vara avgiftsfria och
därefter viss avgift utgå för följande behandlingstid.
Kommitténs förslag om avgift för anstånd med
svaromål för fullgörande av föreläggande, vill
föreningen —• med hänsynstagande till att förslaget,
enligt kommitténs motivering, skulle innebära en viss
minskning av arbetet i Patentverket, varigenom en
faktisk besparing skulle ernås, och att förslaget näppeligen
kan tänkas medföra någon kännbar olägenhet för
svenska patentsökande — icke motsätta sig, dock under
förutsättning att tillräckligt lång avgiftsfri
anståndstid beviljas, och att sådan avgift utgår endast i den
mån icke annan avgift uttages under samma tid. I
sammanhang härmed föreslår föreningen, att tiden för
föreläggandenas besvarande räknas från den dag
föreläggandet expedieras och ej från besljitsdagen.
Under behandlingen av
Patentlagstiftningskommit-téns förslag till lag om patent av den 13 juni 1919
uttalade Uppfinnareföreningen, såsom framgår av dess
den 29 september 1920 avgivna utlåtande, sin önskan
om inrättande av en fristående besvärsinstans,
vilket önskemål föreningen uppställt även vid andra
tillfällen. Samma åsikt i denna viktiga angelägenhet
vidhåller Uppfinnareföreningen även nu, men i
betraktande av de förhandenvarande ekonomiska
svårigheterna härutinnan vill föreningen såsom en provisorisk
åtgärd förorda inrättande av en besvärsinstans inom
Patentverket, därvid kommittéreservanten dr
Kuylen-stiernas förslag synes vara att föredraga framför
kommittémajoritetens. Dock vill föreningen framhålla
såsom önskvärt, att även utomstående sakkunniga
insättas såsom ledamöter i denna besvärsinstitution,
Uppfinnareföreningen vill bestämt uttala sig emot
det av kommittén framställda förslaget om införande
av premiering för utfört
gransknings-arbete inom Patentverket, vilket förslag redan
teoretiskt är mycket omtvistbart och i praktiskt hänseende
omöjligt att genomföra. Önskvärt synes emellertid vara,
att någon form kunde ernås, enligt vilken den större
sakkunskapen och arbetsförmågan erhölle sin skäliga
uppmuntran.
Beträffande förslaget om utfärdnings
avgiftens gradering vill föreningen, med hänsyn till
därav följande påtagliga möjligheter till
kostnadsminskning för en patentsökande, principiellt och på det
livligaste ansluta sig till detsamma; men anser föreningen
att vid införandet av sådan gradering en respittid för
inbetalningen mot särskild avgift bör medgivas.
Patenttidens förlängning har
Uppfinnareföreningen tidigare påyrkat -— exempelvis uti ovan
nämnda utlåtande av den 29 september 1920 med
framställning om 20 års skyddstid samt i föreningsstyrelsens
skrivelse till Kungl. maj:t den 12 juni 1923. Även i
förevarande samband vill föreningen fortfarande och
på det bestämdaste förorda patenttidens förlängning.
Kommitténs förslag om
registerrubrikernas avskaffande vill föreningen icke biträda,
enär dessa enligt föreningens mening äro av
synnerligen stor nytta för uppfinnarne vid förundersökningar.
Stockholm den 23 maj 1925.
För Svenska Uppfinnareföreningen
dess styrelse
genom
C. A. Hult
ordförande.
G. Westberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
