Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 INDUSTRITIDNINGEN NOR D E N
"Transverter"-likriktaren och dess användningsmöjligheter.
I denna tidnings art. uti nr 50, 1924, om utställningen
vid Wembley fanns en beskrivning av en nyhet på den
elektriska starkströmteknikens område, som väckte
särskilt stor uppmärksamhet, nämligen den s. k.
»trans-vertern», en maskin avsedd för transformering av
växelström till likström och omvänt.
Maskinen består, såsom av den nämnda artikeln
framgår, av tio serieförbundna synkrona kommutatorer, av
vilka var och en är förbunden med ett symmetriskt
36-fassystem. Dessa fassystem matas av en enkel grupp
tre-fastransformatorer, i det att fasspänningarna
induceras i spolar med järnkärnor, vilkas kraftlinjeflöde är
beroende av primäiiindningar med olika lindningstal,
förbundna med en eller två faser i ett tre-fassystem.
Kommutatorerna äro stationära, medan borstarne rotera,
drivna av en synkronmotor.
Den transverter, som var utställd på
Wenibley-ut-ställningen, hade en effekt av 2 000 kilowatt och
lämnade en likström på 20 ampère vid en spänning av
100 000 voit. Det är av speciellt intresse, att en annan
samtidigt byggd maskin transformerar i omvänd
ordning nämligen från 100 000 voit likström till tre-fas
växelström.
En serie spolar, i vilka det induceras elektromotoriska
krafter från ett symmetriskt flerfassystem, kommer e.j
att få någon resulterande elektromotorisk kraft, när de
alla äro serieförbundna i sluten strömkrets, men mellan
tvänne motsatta punkter kommer det att uppstå en
väx-elströmselektromotorisk kraft. Maximivärdet, av denna
elektromotoriska kraft kommer att flytta sig från
tvänne punkter till de nästa i synkron rotation. Om
punkterna successivt förbindas med en kommutator, och det
på denna kommutator roterar borstar synkront,
kommer det att mellan dessa borstar uppstå en praktiskt
taget likriktad potentialskillnad. Detta är en gammal
princip, som man tidigt var uppmärksam på under
utvecklingen av flerfassystemen i allmänhet och särskilt
flerfasomformaren. Principen blev tillämpad av Hutin
och Leblanc i en maskin kallad »penchahuteur», i den
s. k. »permutatorn» och i synkronomformaren av
Arnold och la Cour, med vilken transvertern är nästan
identisk med undantag däri att en rad kommutatorer
äro förbundna i serie. Huvudintresset vid den nya
maskinen knyter sig till påståendet om tillfredsställande
driftsäkerhet — särskilt vad beträffar kommuteringen
— och i den omständigheten att den är omkastbar.
Hittills hava maskiner av detta slag icke fått någon
användning huvudsakligen på grund av svårigheten (eller
omöjligheten) att uppnå tillfredsställande kommutering
medelst roterande borstar och de stora kostnaderna i
jämförelse med andra system. Om transvertern visar sig
tillfredsställande i drift och arbetar såsom det påstås,
kommer man förmodligen att ej draga sig för de större
kostnaderna. De som hava undersökt maskinen och
bekräftat att den kommuterar tillfredsställande vid 2 000
kilowatt ställa sig dock skeptiska med hänsyn till
kommuteringen vid 10 000 kilowatt och däröver, de
storlekar, som äro nödvändiga för att i Amerika maskinen
skall få någon användning. Uppfinnaren anser att
storleken av den nu byggda maskinen 4,5 X 4,5 X 3 m icke
behöver överskridas med mera än cirka 0.6 m i var rikt-
ning vid en maskin på 10 000 kilowatt. Det är av
Utomordentligt stort intresse att se huru en sådan maskin
kommer att arta sig i praktiken.
En författare i Ëlektrotechnische Zeitschrift knyter
följande generella betraktelser till den nya maskinen.
Rörande erfarenheterna i drift vid denna stora
likriktare har tyvärr intet meddelats. Efter de dåliga
erfarenheter, man annorstädes haft mecl roterande borstar,
skulle det vara märkligt om dessa svårigheter nu
plötsligt övervunnits. Gynnsamt är det naturligtvis, att det
här blott rör sig om små strömstyrkor. Denna
omständighet underlättar också kommuteringen. Ty till och
med om borstarne kunna inställas, så att de vid
övergång från ett segment till ett annat blott kortsluter
spolar, vilkas elektromotoriska kraft är noll, så måste
dock .strömmen vändas i dessa spolar, vilket kan giva
anledning till gnistbildning. Användandet av
vändpo-ler är naturligtvis utesluten. Betänkligt är ett annat
förhållande. För att minska segmentspänningen hava
spolarne delats i fyra lika delar och förts till fyra
segment. Spänningen mellan dessa segment till nästa
segment har 10° fasförskjutning, därpå följer fyra steg
utan fasförskjutning och ett med 10° fasförskjutning
osv. Följaktligen finnes orsak till gnistbildning mera
vid vart fjärde segment än vid de andra. Till och med
om olikheten blott är obetydlig, så är det dock möjligt,
att en olikhet i slitningen kommer att göra sig
märkbar efter längre drift.
Därnäst kommer frågan om isolationen. Vid
transformatorer vållar denna inga svårigheter. Däremot är
isolationen vid kommutatorn utsatt för försvagning
genom kolstoftet, som särskilt vid förekomst av spår av
olja lätt sätter sig fast och kan bilda bryggor mellan
segmenten.
De fördelar, som en likströmsöverföring på stora
distanser med tillhjälp av en sådan likriktare erbjuder äro
följande:
Svårigheterna på grund av självinduktion och
kapacitet bortfalla, man får mindre koppararea och svagare
isolation. Vid parallelldrift av flera kraftverk på
samma fjärrledning kunna kraftstationerna hava olika
frekvens. Då likriktaren även kan arbeta i omvänd riktning,
kunna likströmmarne vid änden av fjärrledningen
omformas till växelström av vilken som helst frekvens.
Använder man två likriktare för nedtransformering
kan man också erhålla trefasström med 50 perioder och
tillika trefasström med 25 perioder för järnvägsdrift.
Erfarenheter föreligga emellertid ännu icke i detta
hänseende.
Fk.
Resekostnad s-nedsättningarna avseende Allmänna
Chalmeristmötet i Göteborg 8—9 jun! och i fråga
om järnvägsbiljetterna resp. deras giltighetstid hava
medgivits endast av enskilda järnvägar till Göteborg,
icke av S. J., vilket härmed till rättelse av uppgift i
vårt föreg, nr (sid. 172) meddelas.
Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
