Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
■12!)
†
Isidor Broberg.
Den 8 juni avled
ritkontorschefen vid Aktiebolaget
Ljungströms ångturbin,
ingenjör Isidor Broberg.
Den avlidne, född i
Stockholm 1886, erhöll efter
avlagda tekniska examina
anställning vid K.
järnvägsstyrelsens maskinbyrå, där han
tjänstgjorde under nio år.
Broberg övergick sedan,
efter att under ett år hava
varit anställd vid Aktiebolaget
Gasaccumulator, år 1917 till
Ab. Ljungströms ångturbin,
där han hela tiden tjänstgjort som ritkontorschef för den
i samband med det Ljungströmska turbinlokomotivet
nybildade konstruktionsavdelningen.
Ingenjör Broberg har inom fackkretsar gjort sig
bemärkt genom synnerligen gedigna fackkunskaper. Han
har vid tillkomsten av det Ljungströmska
turbinlokomotivet i väsentlig grad bidragit till de resultat, som
härvid uppnåtts. Tack vare hans stora andliga
spänstighet har hans förmåga, trots en långvarig och tärande
sjukdom, kommit det mål tillgodo för vilket han
arbetat: lokomotivets vidare utveckling och fulländning.
Den bortgångne, som var medlem av Svenska
uppfinnareföreningen, sörjes av maka, född Forsberg, och
två barn samt en kamratkrets, där hans minne skall
förbliva såsom ett exempel på trohet och energi i
livsgärningen.
A. A.
att företrädesvis arbeta på sådana områden, som skulle
medföra en materiell vinst.
Även den andra huvudgrunden, jämförelsen med
konstnärer och uppfinnare, vare föga övertygande. Om
man åt upphovsmannen till en vetenskaplig upptäckt
skulle medgiva en andel i det industriella resultatet av
andras arbete, så skulle ett sådant privilegium sträcka
sig betydligt längre, än det som lagarne för den litterära
äganderätten och patentlagarne nu giva. De bestående
lagarne skydda ej abstrakta idéer, det finnes ej något
skydd för litterära konceptioner eller för nya
målnings-sätt. En skriftställare eller en konstnär, som i sina
metoder är uppfinningsrik, har ej mera rätt till resultatet
av sitt arbete än en, som använder vanliga metoder. Om
man åt upphovsmannen av en vetenskaplig grundsats
skulle inrymma rätt till andel i de resultat, som andra
genom industriell tillämpning hava frambringat, så
skulle man få en skillnad mellan vetenskapligt och
litterärt eller konstnärligt arbete, som nu vore svår att
försvara.
Den brittiska regeringen betvivlar även, att det är
nödvändigt att materiellt belöna dem, som göra
mänskligheten tjänster. Det vore ej vanligt att anse en sådan
mänsklig verksamhet, som har till ändamål kulturens
framsteg och mänsklighetens andliga väl, såsom
bildande rättsanspråk på en pekuniä.r belöning.
Den föreslagna konventionen skulle vidare kunna
medföra en farlig verkan för industrin. Tiden för det
vetenskapliga rättsskyddet överskrider enligt förslaget
vida tiden för patentskyddet i alla länder. Svårigheterna
vid det praktiska genomförandet skulle bliva mycket
stora. Särskilt skulle det bliva svårt att bestämma
ursprunget till en vetenskaplig princip och, om flera
kunna göra anspråk på andelar, storleken av dessa i
förhållande till varandra.
Redan nu finnes det sakkunniga, som hysa tvivel,
huruvida belönandet av uppfinningar genom
patentskydd verkligen har åsyftad verkan, om industrins
framsteg står i rätt förhållande till kostnaderna och
svårigheterna vid upprätthållandet och försvaret av
patentskyddet. Om nu även den vetenskapliga
skydds-rätten skulle tillkomma, skulle skyddets värde bliva
ännu mindre.
Den brittiska regeringen erkänner, att de allmänna
betingelserna för vetenskapligt arbete i många länder
behöver förbättras och skulle vilja understödja en
resolution, som uppställde principen om en lämplig
belöning för vetenskapligt arbete, men anser en
internationell aktion i den föreslagna formen för närvarande
olämplig.
Commission de Coopération intellectuelle har i sin
fjärde session efter studium av de ingångna svaren frän
regeringar och uttalanden av sakkunniga korporationer
och personer konstaterat, att dessa i stort sett
överensstämma i följande punkter:
1. En ny äganderätt till förmån för vetenskapsmän,
vilkas upptäckter praktiskt utnyttjas, måste upprättas.
2. Det är svårt att framställa reglerna för denna rätt
i olika fall.
3. Det är nödvändigt att tillvarataga industrins
intressen.
På dessa grunder tilltrodde sig kommissionen icke
kunna föreslå en slutgiltig text för en internationell
överenskommelse, utan ansåg det nödvändigt att inkalla
en konferens av sakkunniga, som skulle behandla
frågan och föreslå erforderliga ändringar.
Kommissionen har därför föreslagit Nationernas
förbund dels att infordra svar från de stater, som ännu ej
yttrat sig om förslaget, dels att till den 1 januari 1925
inkalla en konferens av sakkunnige.
De regeringar, som senare yttrat sig, hava i
allmänhet framfört samma huvudargument som de ovan
omnämnda.
Sd.
Flodiaska järn framställningsmet odén. Professor
Ernst Schultze vid handelshögskolan i Leipzig
offentliggör i Berliner Börsenzeitung en redogörelse för den
svenska kvalitetsjärnproduktionen, vari han framhåller
det svenska träkolstackjärnets utomordentliga
egenskaper och särskilt understryker betydelsen av den
Flodin-ska uppfinningen^ genom vilken man på elektrisk väg
kan framställa smidesjärn och valsbart järn direkt ur
järnmalm. Professor Schultze anför ett av presidenten
för Iron and Steele Institute sir Fredrick Mills fällt
5’ttrande, att den Flodinska uppfinningen innebär en
fullständig revolution inom järn- och
stålframställningen, och betonar, att om denna uppfattning är riktig,
så torde den svenska järn- och stålproduktionen
uppleva ett betydande uppsving och få stor betydelse för
världsmarknaden. (Sv. D. 8/«)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
