Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
en flampunkt av ca 75—100° C. Den överdestillerar ej
nämnvärt förrän vid 250° C samt har en vidsträckt
användning som bränsle bl. a, i råoljemotorer och
dieselmotorer samt för beredning av oljegas. Den är den
prisbilligaste av alla i handeln förekommande oljor av
bergoljeursprung. Även andra tunnflytande kolväten,
exempelvis paraffinolja, äro användbara.
Dylik olja, i det följande betecknad som »brännolja»,
löser praktiskt taget fullständigt flytande harts och
torvtjära, varigenom sålunda nödvändig mängd av
dessa impregneringsmedels beståndsdelar kan tillföras
trä, även avsett för byggnader under vatten. Av
trätjära utlöser brännoljan större delen, så när som på
vissa beckartade beståndsdelar och eventuellt
förekommande fritt kol och dylikt vilkas mängd står i
samband med den metod m. m. efter vilken tjäran är
framställd.
Brännolja, innehållande flytande harts och trätjära
eller torvtjära eller blandningar därav, går med
lätthet att införa i trä förmedelst brukliga anordningar.
Förhållandet mellan den i impregneringsvätskan
ingående kvantiteten brännolja och flytande harts samt
torvtjära eller trätjära eller blandningar därav kan
givetvis göras varierande, beroende på prisläget å resp.
produkter och det ändamål, vartill det impregnerade
virket skall användas. Proportionen 10—30 viktsproc.
flytande harts och torvtjära eller trätjära eller
blandning härav med 90—70 viktsproc. brännolja torde vara
den lämpligaste. Den härigenom införda mängden
flytande harts och torv- eller trätjära eller blandningar är
nämligen utan tvivel i de flesta fall fullt tillräcklig
för såväl de rent antiseptiska fordringarna som för
virkets framtida bevarande. Enligt av fackmän allmänt
antagen uppfattning, grundad på av flera forskare i
litteraturen angivna utredningar, är den för den egent-
liga antiseptiken erforderliga mängden
impregneringsmedel skäligen minimal (enligt tyska uppgifter för en
järnvägssliper, vägande lufttorkad ca 60 kg
exempelvis blott 0,17—0,4 kg kreosotolja). Med de bästa
im-pregneringsbesparande metoderna införes t. ex. i en
normal sliper i medeltal 6 å 7 kg kreosotolja, således
ett onödigt överskott ur desinfektionssynpunkt av ett
dyrbart impregneringsämne. Huvudvikten torde dock
vara det desinficerade träets fortsatta skydd mot
utifrån kommande organismers utvecklingsmöjligheter.
Ifrågavarande impregneringsmedel är härutinnan av
allra största ändamålsenlighet, i det fiberväggarna
bliva belagda med ett vattenavstötande och för
mikroorganismernas utveckling hämmande skydd.
Enär såväl flytande harts som torvtjära och trätjära
påverkas av katalysatorer, s. k. siccativ, kan en ringa
halt härav i impregneringsmedlet få betydelse som
påskyndande en fernissartad beläggning av fibrerna,
varigenom för det första vinnes ett inom relativt kort tid
erhållet än mera vattenmotståndigt, således mot
mikroorganismernas utveckling skyddande överdrag i
träfibrerna och för det andra en ökad friktion gentemot
inslagna rälsspikar, vilket är av stor betydelse.
De avsedda träimpregneringsmedlen äro till följe av
sin sammansättning synnerligen lämpliga även för
be-strykning av trä. Åt. ex. gångbanor anses det att man
genom bestrykning erhåller en starkare slityta. För
detta ändamål kan impregneringsmealens
koncentration ökas.
I vissa fall kan det vara påkallat att förstärka
im-pregneringsvätskans direkta giftverkan å de i träet före
impregneringen befintliga mikroorganismerna, vilket
utan svårighet kan ske genom en ringa tillsats av i
vätskan lösliga desinfektionsmedel, t. ex. kreosoler,
xyle-noler, fenoletrar mfl.
Svenska industriers förädlingsvärde.
En märklig analys och definiering.
Maskinindustrins höga rangställning.
Ur Skandinaviska Kredit ab:s senaste kvartalsskrift
(juli, 1925) tillåta vi oss återge följande märkliga
analys av Sveriges industrier ur synpunkten av
förädlingsvärdet.
För utlänningen är ofta begreppet svensk industri
synonymt med träförädling, malmbrytning och
järnhantering. Visserligen kan han känna till svenska
tändstickor, kullager, separatorer, gasackumulatorer,
telefoner m. m., men fråga är, om icke dessa kända
exportalster för honom äro undantag, som bekräfta regeln, att
svensk industri huvudsakligen sysslar med den första
förberedande förädlingen av skogens och gruvornas
innehåll.
Och dock är den svenska industrin mycket
mångsidig. För någon tid sedan har uppvisats, att vad
utlänningen kan känna till av svenska industrialster endast
utgör en mindre del av produktionen, i det att endast
föga mer än % av industriarbetarna syssla med
tillverkning för export. På hemmamarknaden arbeta
betydande livsmedels-, textil-, läder- och skoindustrier,
som i fråga om industriell framställning av livsmedel
och beklädnadsvaror göra oss i hög grad oberoende av
utlandet. Men även exportvarorna äro till sin natur
mångskiftande.
Ställer man sig frågan, vad värdet är av det
industriella arbete, som nedlägges på framställningen av olika
varuslag, så är det utan vidare klart, att denna fråga
icke blir tillfredsställande besvarad enbart med
uppgifter om de olika industrigrenarnas arbetarantal eller
salutillverkningsvärde. Väljer inan arbetarantalet som
mätare, försummar man den andra produktionsfaktorn,
kapitalet, och det är ju naturligt, att den maskinella
utrustningen i detta sammanhang ej får förbises. Vill
man åter mäta den industriella verksamhetens betydelse
på olika områden efter försäljningsvärdet av
arbetsprodukten, stöter man på den oformligheten, att
t. ex. en kvarn, som blott föga förädlar den råvara den
arbetar med, jämställes med en högtstående
förädlingsindustri, där råvaran är billigare, men
förädlingsprocesserna flera och mera arbetskrävande.
Som mått på industriellt arbete bör därför väljas
vad som i engelska och amerikanska
produktionsundersökningar kallas »manufaktureringsvärdet», förädlings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
