Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan.
Publikationsorgan för Svenska
Uppfinnareföreningen o.
Stockholms Allm. Teknikerförbund.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
■ a w a aaaaaav aaaa awaa aawaaavwaa iande av svenska patentverket
GRUNDLAGD 1872 utfärdade patent m. m.
Nr 33 _STOCKHOLM DEN 19 AUGUSTI _1925
Innehåll. Ind. Norden: Gasindustrins nationalekonomiska betydelse och utvecklingsmöjligheter. Av ing. G. Corlin. — En säregen
vattenuppfordring. Av ing. E. Hammarström. — Kallings & Drakenbergs ytbehandling av rostfritt järn och stål. Ref. av K.. Nn. —
Patentverkets utlåtande över Besparingskommitténs betänkande. (Forts.) — Avstängning mellan beskicknings- och ugnsrnm. — Notiser.
— Sv. tidskr. f. ind. rättsskydd: Patent offentliggjorda av K. patent- och registreringsverket. Varumärken och patent i Northern
Rhodesia. — Patentverkets kungörelser ang. patent. — Eftertryck av signerade uppsatser utan angivande av källan förbjudes. —
Bedaktionen påtager sig ej någon som helst obligatorisk åsiktsöverensstämmelse med ärade förf:s uttalanden.
Gasindustrins nationalekonomiska betydelse och
utvecklingsmöjligheter.
Föredrag av ingenjör Gustav Corlin vid 9:de Allm. Chalmeristmötet i Göteborg den 8—9 juni 1925.
Den första anläggningen för framställning av
belysningsgas med kontinuerligt arbetande gasapparater
utfördes av engelsmannen Murdoch år 1792 och anses
han vara gasbelysningens egentlige uppfinnare.
Gasbelysningen är således en uppfinning samtida med
ångmaskinen.
Det första allmänna gasverket i Sverige uppfördes
1846 här i Göteborg och 1852 fingo Stockholm, och
Norrköping gasverk. Under 1850-talet tillkommo
gasbelysningsverk i ytterligare 4 städer och under
1860-talet i 19, medan sist i raden kommer Södertelje år
1873. I övervägande antalet städer, och i alla
dåvarande större, anlades gasverken av koncessionerade
bolag, men även en del stadskommuner togo själva från
början hand om anläggningarne. Under 1880- och
90-talen övergingo gasverken vid resp. koncessionstiders
slut till städernas ägo och drift med eller utan
lösningsskyldighet, och därmed inträder ett nytt skede i
gasverkens utveckling. Vid sekelskiftet ägdes 23
gasverk av resp. kommuner, medan endast 4 voro i privat
ägo.
Från början tillkomna för tillgodoseende av det
allmännas och enskildas belysningsbehov, hölls driften
under alla åren före övergången uteslutande inriktad
på gasbelysning. Med Bunsens brännareuppfinning
möjliggjordes lysgasens användning för
kokningsändamål. Utomlands togs denna möjlighet också tidigt i
utnyttjande, men i vårt land hindrades en allmännare
användning av gas för värmeändamål genom för höga
gaspriser. För de belysningsbehov, på vilkas
tillgodoseende gasverken voro inriktade, fanns på den tiden
ej någon medtävlare, utan gasprisen kunde hållas
ganska höga, så höga att kokgasen ej hade minsta utsikt
kunna konkurrera med de fasta bränslena. De gamla
gasverken kunde icke tillverka billig gas, enär ugnarna
voro oekonomiska med dåliga utbyten, särskilt var
biproduktsavkastningen ringa.
Erfarenheterna utomlands om kokgasens
förbilligande av hushållsbränslet trängde så småningom upp
även till vårt land och framkallade allt starkare krav
på gasens förbilligande för kokningsändamål.
Kommunernas första åtgöranden efter övertagandet av
gasverken blevo därför, dels att sänka gaspriset och dels
omedelbart vidtagande av åtgärder för nyanläggningar
eller ombyggnader till tidsenliga, ekonomiska verk.
Särskilt 1890-talet, men även första årtiondet efter
sekelskiftet är också en de svenska gasverkens stora
nydaningsperiod.
Gasverkens utveckling från 1860 till seklets slut
såsom uteslutande eller i huvudsak belysningsverk,
åskådliggöres genom efterföljande, efter bergsingenjör
Hans Rygård uppgjorda sammanställning.1
Året 1890 kan betraktas såsom genombrottsåret för
de svenska gasverkens övergång från belysningsverk
till värmecentraler. Stockholm kunde uppvisa det året
8,8 % kokgasförbrukning av den totala och Göteborg
ca 5 %, medan i övriga städer, med undantag för de
skånska, kokgas knappast användes, ja mångenstädes
betraktades såsom lyx eller var helt okänd.
Gasverksanläggningarnes omdaning och tekniska
modernisering utgår också från Göteborg, som hade
sitt nya gasverk på Hultmansholme färdigt 1889.
Stockholm kunde taga sitt nya, storartade och
hypermoderna gasverk vid Värtan i bruk 1893. Sedan följer
ny- och ombyggnader av de gamla verken i rask takt
1 Svenska Kommunaltekn. Föreningens handl. 1913 nr 6.
Tabell 1. Sveriges gasverk ären 1860—1900.
G a s f ö r b r u k n i n g e n år
1860 1870 1880 1890 1900
Stockholm kbm 2 288 029 3 526 914 6 402 217 11 574 050 25 655 740
Ökning % — + 54,1 + 81,5 + 80,8 + 121,7
Göteborg kbm 576 000 927 500 1833 700 2 947 900 4 736 700
Ökning % — + 61,0 + 97,7 + 60,8 + 60,7
Övriga
gasverk . . kbm 821 657 2 855 494 5 104 503 8167 579 14 818 018
Ökning % — + 247,5 + 78.4 + 60,0 + 81,4
Summa kbm 3685 686 7 309 908 13 340 420 22 689 529 45 210458
Ökning % — + 94,0 + 84,0 + 67,0 + 104,0
Antal gasverk i drift . . . 9 26 27 27 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
