Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRI TIDNING EN NORDEN
285
dubbla förbrukningen och därvid kunna med
nuvarande bostadsbestånd spara ca 80 000 ton stenkol
årligen för samhällsinvånarne förutom en massa
arbets-och transportkostnader. Till förra kungariket Sachsens
regering har 1923 inlämnats en fullständig plan för
uppdelning av landet, som nu har 143 gasverk, i 17
gas försörjningsdistrikt med 21 huvudgasverk och 79
sekundärstationer.
Samtidigt med den svenska industrins snabba
utveckling blev vårt lands bränsleförsörjning ett alltmer
aktuellt problem. Redan långt före världskriget hade
ett allmännare intresse blivit fäst på vår bränslefråga,
men hade detta intresse inriktat sig på en minskning av
den alltjämt stegrade importen av utländskt bränsle
genom utbyggnad av våra vattenfall, för att sålunda
med de »vita kolen» ersätta importkolen. En ingående
förutsättningslös undersökning grusade emellertid dessa
djärva förhoppningar och visade i stället, att även när
den svenska vattenkrafttillgången genom utbyggnad
fullt tillgodogjorts, så kvarstår fortfarande ett årligt
importbehov av ca 5 miljoner ton stenkol.
Sveriges hela utbyggda vattenkraftstillgång kan
tillgodose endast en mindre del av landets värmebehov.
Det har sagts att all Sveriges utbyggbara vattenkraft
räcker icke för Stockholms värmebehov —• ett pregnant
uttryck om den begränsade tillgången av elektrisk
värmeenergi. Det har också sagts att frågan om
uppvärmning med gas eller elektricitet är en tariff råga.
Intet är mera missvisande; det är en värmeekonomisk
fråga. Som ett exempel på hur betydelsefull och
ensamt utslagsgivande den värmeekonomiska synpunkten
är, vill jag framhålla, att vid en förutsättningslös
undersökning om Englands bränslefråga har utrönts att
hushållskolförbrukningen uppgår till ca 40 miljoner
ton per år. Tillgodoses samma värmebehov med gas
minskas kolåtgången till 20 miljoner ton/år, men med
elektricitet ökas kolåtgången till 120 miljoner ton.
Engelsmännen komma sannolikt icke att bortslösa sina
kol på elektrisk värmning.
Då Sverige har en begränsad tillgång på elektrisk
värmeenergi, bör denna förbehållas endast de mest
legitima. värmebehoven, i första rummet industrins. I stället
för att splittra krafter och öda kapital på inbördes
konkurrens mellan gas och elektricitet till svårbotlig
skada för vårt lands allmänna hushållning, böra i
stället gas- och elektricitetsverken lojalt samverka för en
rationell lösning av vårt lands energiförsörjning genom
en uppdelning av försörjningsområdena på så sätt, att
all belysning och kraft i landet elektrifieras, medan
flertalet städers med omkringliggande landsbygds
värmebehov gasifieras, samt övriga landsbygdens med de
mindre städernas värmebehov elektrifieras. En sådan
samverkan för bästa möjliga utnyttjande av våit lands
energitillgångar skulle medföra en minskning av
beräknade kolimportbehovet 5 miljoner ton/år med 1 à
1,5 milj. ton/år — en avsevärd förbättring av landets
handelsbalans ■— varjämte en motsvarande mängd
ved-bränsle sparas.
Gastillverkning är en kemisk förädlingsindustri av
typisk stordriftsnatur. Ju större verk, desto
fullständigare kan kolförädlingen genomföras. Vid
smågas-verk däremot är driftsekonomin mindre god, ibland
ett rent värmeslöseri, då mer än dubbla värmemängden
förbrukas mot vad som utvinnes i gasen. Landets
gasindustri bör konsolideras på ett fåtal stora centralverk
med vidsträckta landledningsnät och understationer.
Inriktas gastillverkningen på bränslets fullständiga
förgasning (restlose Vergasung) kan även inhemska
bränslen utnyttjas, enär koksningsförmågan ej har
någon betydelse.
Från centralgasverk vid de skånska stenkolsfälten
skulle Skåne, Blekinge och Halland samt sydligaste
Småland kunna försörjas med gas, varvid från de
använda kolen nyttiggöres 2 à 3 ggr så mycket värme
mot nu. I Göteborg ett centralgasverk i kombination
med industrikoksverk med utgrenande landledningar
till nordligaste Halland, Borås, utmed Säveådalen till
Alingsås, uppefter Göta Älvdalen till Trollhättan och
Vänersborg med förgrening till Uddevalla. I
Lidköping ett centralgasverk för västgötaslätten, i
Kristinehamn för Värmland och Närke till Örebro. På ostkusten
kunna Kalmar, Västervik och Norrköping anses
lämpliga såsom centralgasverksorter. Stockholm skulle
försörja Sörmland, Uppland och eventuellt Västmanland.
Gävle är lämplig för ett centralgasverk för
Gästrikland och Dalarne.
För Norrland, där huvudparten av vår
träförädlingsindustri är förlagd och samtidigt landets största
vattenkrafttillgångar finnas, torde landsdelens
gasförsörjning lämpligen kunna tillgodoses genom utnyttjande av
dr A. Helfensteins, Wien, metod med elektrisk
förgasning av sågverksavfallen och på så sätt ackumulera den
elektriska överskottsenergien med endast 20 à 25 %
termisk förlust.
Gustav Corlin.
Nionde allmänna chalmeristmötet.
I Göteborg den 8—9 juni 1925.
Det senast hållna polytekniska mötet i vårt land är
allmänna chalmeristmötet den 8—9 juni i Göteborg.
Programmet upptog föredrag och diskussioner
beträffande husbyggnad, gas- och elektricitetsuppvärmning,
industriella transportmedel, elektrisk svetsning,
elektrifiering av järnväg samt allmän
uppfinnarverksamhet förutom studiebesök A^id industriella och andra
anläggningar. Således ganska mångsidigt. Som. vanligt
vid svenska teknikermöten blev det emellertid väl liten
procent diskussioner — det är dock sådant som gör
susen.
Nå, man får därför ej nedsätta det rent instruktiva
och tankeväckande föredraget, den typ som mest
förekommer hos oss och som i regel påföljas av
interpellationer till föredragshållaren jämte det obligatoriska
avtackandet. De svenska teknikermötena bruka hållas på
en hög standard i detta avseende, och chalmeristmötet
var väl uppe vid märket. Vi tänka särskilt på
byråchefen Öfverholms redogörelse för västra stambanans
elektrifiering, ett högaktuellt ämne och ett synnerligen
intressant framförande.
Förhandlingarna inleddes å Chalmersska institutets
högtidssal med ett hälsningsanförande av Chalmersska
ingenjörsföreningens ordförande ingenjör S.
Reuterskiöld, som därvid även talade å Teknologföreningen
C. S:s vägnar. Han lämnade härpå ordet åt mötets
hedersordförande landshövding O. von Sydow. Denne
förklarade mötet öppnat, erinrande om den svenska
ingenjörskårens, nu särskilt de chalmersska ingenjörernas
betydande insatser för näringslivet och kulturen. Här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
