Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRI TIDNING EN NORDEN
293
ordade organisationsändringen skulle ställa nya krav
och större anspråk på granskarne.
Patent- och registreringsverket vill till en början
fastslå, att varken Besparingskommitténs majoritet
eller reservanten haft något att erinra mot de principer,
varpå Patent- och registreringsverkets nuvarande
organisation för patentärendenas behandling är byggd. Den
framlagda »planen för ändrad organisation» avser
endast en ändrad placering av tjänstemännen i
lönegrader. Denna åtgärd åsyftar, likasom kommitténs övriga
förslag, en påskyndad behandling av patentärendena.
Besparingskommittén förmenar, att den placering i
lönegrader av de tekniska tjänstemännen, som vid
omorganisationen ägde rum, utgjort en bidragande orsak
till att under en del år antalet slutbehandlade
patent-ärenden varit mindre än som beräknats. Patent- och
registreringsverket vågar påstå, att detta antagande
saknar grund.
Det må icke förundra, om under första tiden efter
den genomgripande omorganisationens ikraftträdande
en viss osäkerhet och ojämnhet gjorde sig gällande vid
dess tillämpning, särskilt därutinnan, att den
förberedande skriftväxlingen, som helt anförtrotts åt
ledamöterna, mången gång blev i avsevärd mån uttänjd. En
bidragande orsak härtill var, att vid ärendenas
fördelning mellan de nyblivna ledamöterna det icke kunde
undvikas, att ett flertal av de nya rotlarna tilldelades
klasser, varmed vederbörande ledamot förut icke tagit
befattning inom ämbetsverket. Det måste även
ihågkommas — något som kommittén visserligen påpekat
men icke synes tillmäta vederbörlig betydelse •— att
de många och långa anstånden under kristiden icke
blott med besvarande av förelägganden utan även, för
undvikande av offentliggörande, med kungörande av
ansökningar och med patents meddelande i synnerligen
hög grad medverkat till det jämförelsevis mindre
antalet avgjorda ärenden under vissa år. Kristidens icke
minst för statstjänstemännen svåra förhållanden få icke
heller helt lämnas ur räkningen. Hade emellertid icke
det osedvanligt stora tilloppet av patentansökningar
under åren 1919 och 1920, vilket förorsakade en verklig
stockning å en hel del rotlar, mellankommit, hade
ställningen nu varit en helt annan.
Betraktar man till en början frågan om
tjänstemännens placering i lönegrader ur principiell synpunkt, är
det Patent- och registreringsverkets bestämda
uppfattning, att tjänster med alldeles samma arbete och ansvar
böra placeras i samma lönegrad eller den, som anses
motsvara arbetets art och betydelse. Patent- och
registreringsverket vill i detta sammanhang erinra,
hurusom vid hovrätternas senaste omorganisation de
förutvarande assessorbefattningarna indrogos och ersattes
med hovrättsrådstjänster.
Reservanten yttrar uti ifrågavarande hänseende
följande: »Det arbete, som åligger de granskande
ledamöterna i Patentverket är av mycket likartad natur för
dem alla. Skiftningar i arbetssättet kunna visserligen
betingas av ärendenas beskaffenhet med hänsyn till
industriområdenas art, men dessa skiftningar äro av
jämförelsevis ringa betydelse. Såsom en självklar följd
härav kunde det synas framstå, att samtliga ledamöter
borde vara placerade å tjänster av en och samma
lönegrad. En dylik tanke lärer ock havä varit den ledande
vid verkets omorganisation och anordnande av de
sexton byrådirektörstjänsterna. Erfarenheten visar
emellertid, att detta system ej kunnat upprätthållas — bland
de tjugunio ledamöterna finnas flere, som ännu ej
blivit ordinarie byråingenjörer. Att inrätta ytterligare
tretton byrådirektörstjänster, medan man behåller ett
fåtal tjänster i lägre grader, lärer förefalla i och för
sig orimligt och skulle ytterligare skärpa de
olägenheter, som förut påtalats beträffande det redan rådande
systemet.»
Med anledning av detta yttande vill Patent- och
registreringsverket framhålla, att det ingalunda vore en
konsekvens av de vid ämbetsverkets omorganisation
antagna principer, att ytterligare byrådirektörstjänster
nu borde inrättas. Patentlagstiftningskommittén säger
härom: »Erforderlig förstärkning framdeles av
arbetskrafterna bör ske på det sätt, att ledamöternas antal
ökas, något som kommittén vill på det kraftigaste
betona, ty endast detta är en riktig utveckling av systemet
med granskare såsom ledamöter. Innan emellertid
behovet av nya ledamöter visar sig konstant, borde det
böra fyllas genom förordnande av adjungerade
ledamöter, och först när behovet visat sig konstant, är tiden
inne att inrätta nya ledamotsbefattningar».
Det nuvarande stora antalet ledamotsrotlar är
föranlett av den inneliggande stora balansen oavgjorda
patentansökningar. En balans kan emellertid aldrig i och
för sig sägas konstituera ett konstant behov av nya
ledamöter, utan böra för densammas avarbetande ökade
extra arbetskrafter anlitas, i förevarande fall
adjungerade ledamöter förordnas.
Vad därefter angår den praktiska nytta, som
Besparingskommittén förknippar med ledamotstjänsternas
uppdelande på olika lönegrader, eller att de större
möjligheterna till befordran skulle verka sporrande till
ökad arbetsintensitet, må ihågkommas, att då en
tjänsteman utnämnts till tjänst i lägsta ledamotsgraden,
hans kompetens för ifrågavarande arbete blivit prövad
och godkänd. Det synes då icke oberättigat att antaga,
att det endast skulle bliva i rena undantagsfall, som
en tjänsteman icke skulle i sin tur bliva befordrad till
en ledig tjänst av samma art i högre lönegrad. I privat
verksamhet torde friare principer uti ifrågavarande
hänseende göra sig gällande än i statstjänst.
Härtill kommer, att det torde kunna inträffa —
sannolikare ju flera lönegrader och ju färre tjänster i de
högre lönegraderna finnas •— att en tjänsteman, som
även enligt kommitténs strängare befordringsprinciper
bort befordras till tjänst i högre lönegrad, icke före
pensionsåldern kommer i tur till sådan befordran och
därför måste icke blott under tjänstetiden åtnöjas med en
lägre avlöning utan även avgå med en lägre pension än
hans lyckligare kamrat, oaktat båda med samma
skicklighet utfört samma slags arbete.
De nu av kommittén och reservanten framställda
förslagen innebära i stort sett en försämring av de
nuvarande avlöningsförhållandena för de tekniska
tjänstemännen. Att en sådan anordning skall bidraga till ökad
arbetsintensitet är svårt att förstå. Med skäl kan
befaras, att denna anordning, icke minst till följd av de
ovisshetsmoment densamma innebär, skall försvåra
möjligheterna för ämbetsverket av en god rekrytering.
Patent- och registreringsverket, som givetvis
beträffande de tekniska arbetskrafterna har att utstå en
livlig konkurrens med de enskilda företagen, måste
bestämt avråda varje åtgärd, som är ägnad att skärpa
denna konkurrens till ämbetsverkets nackdel.
Kostnaden för avlöningen åt de tjänstemän, varom
nu är fråga, beräknad efter 3 :e löneklassen i
vederbörande lönegrad, utgör enligt nuvarande organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
